Vårföräldrar 2016

[FadeAway]

Jag borde skriva in mig här. Har blivit lite oplanerat gravid. Vi har två barn sedan innan (3 och 1,5).
Vi är i vecka 13-ish och planerad BF enligt Kub är 4/4.

 

[Bexzor]

Min handläggare på FK ringde precis och undrade hur jag skulle göra med mina 25% , och hur jag tänkt förlägga arbetstiden. Berättade att bollen ligger hos min chef då jag ännu inget hört. Fick info om att jag bara får arbeta 1 tim 49 minuter per dag, vid mer tid så är jag inte längre sjukskriven 3/4. Så jag har lämnat meddelande hos min chef men får väl söka VC för heltidssjukskrivning eftersom det är onödigt åt alla håll att vara ute 1 tim 49 per dag.

Även min handläggare undrade vad jag skulle få göra när jag är okapabel att utföra princip alla uppgifter som en undersköterska gör.

 

[Ray]

Lite klädsortering idag.
Konstaterar att: Jag hade mindre kläder än jag trodde men lyckades ändå packa bort två kassar till insamling. Nu har jag typ inga kläder...
Storasystern har full garderob med kläder som har rätt storlek, en garderob och en kasse med ärvda kläder som ännu inte passar och halva klädkammaren med urvuxna kläder som sparats " ifall att". Nu vill jag bara veta om det är en lillasyster eller lillebror så jag kan göra en klädplan.
Antingen behöver jag inga kläder eller så får jag skänka bort ett billass...
Efter detta är det absolut stopp så inget mer sparande. Hädanefter ska allt utom hemstickat väck samma dag som det blir för litet...

 

[fia-lisa]

Jag börjar oroa mig för graviditetsdiabetes. Är nämligen något så otroligt törstig hela tiden. Är det några andra symtom på diabetes? Och trött. Borde man ringa till BM och kolla upp sig? När brukar graviditetsdiabetes dyka upp? 17+6 idag.

 

[Bexzor]

Jag börjar oroa mig för graviditetsdiabetes. Är nämligen något så otroligt törstig hela tiden. Är det några andra symtom på diabetes? Och trött. Borde man ringa till BM och kolla upp sig? När brukar graviditetsdiabetes dyka upp? 17+6 idag.

Ring MVC eller VC för glukosbelastning om du är orolig .
Tecken är nämligen : törstig, trött och kissar ofta/mycket. Men behöver inte vara så i ditt fall, för av erfarenhet från mina tidigare graviditeter så har jag haft samma tecken men har perfekta sockervärden. Har ingen koll på när de brukar dyka upp, jag har alltid gjort glukosbelastning mellan vecka 25 -30. Men ta din oro på allvar, för graviditetsdiabetes ökar risken att få diabetes typ 2 efter graviditetens slut.


Lite kapning; läste på om graviditetsdiabetes nu för att svara korrekt och inser att jag ligger i riskzonen "Risken ökar också om man har haft graviditetsdiabetes tidigare, är överviktig eller har fött barn som har vägt mer än fyra och ett halvt kilo." Fast jag ska göra glukosbelastning längre fram, eftersom jag alltid samlar vätska fort, fått ett barn ca 5,3 kg samt är överviktig igen

 

[Magnum]

Jag börjar oroa mig för graviditetsdiabetes. Är nämligen något så otroligt törstig hela tiden. Är det några andra symtom på diabetes? Och trött. Borde man ringa till BM och kolla upp sig? När brukar graviditetsdiabetes dyka upp? 17+6 idag.

Ta upp det med bm, skulle jag göra om jag var orolig

Men det måste inte vara det, jag var sån i förra graviditeten. Drack jättejättemycket vilket är jätteovanligt för mej, oerhört trött och kissade sjukt ofta.
Stickifingretvärdena låg lite högt ibland men inget alarmerande.

 

[sicx]

Jag börjar oroa mig för graviditetsdiabetes. Är nämligen något så otroligt törstig hela tiden. Är det några andra symtom på diabetes? Och trött. Borde man ringa till BM och kolla upp sig? När brukar graviditetsdiabetes dyka upp? 17+6 idag.

Ring din BM och berätta att du oroar dig och hade velat kolla upp det, om inget annat så kanske hen har lite lugnande ord att dela med sig av. Diabetes är ju aldrig kul men skulle det vara så att du har fått det så kommer det gå bra det också, det fixar du!


På tal om något helt annat så får jag sån jävla ångest över mitt jobb. Varit ledig lördag och söndag (Halleluja), mådde kasst i lördags ungefär som att jag skulle åka på en ordentlig förkylning eller något, men det mesta hade släppt när jag vaknade igår så jag kände mig faktiskt ovanligt pigg och normal hela dagen igår. Gick till jobbet kl 17 idag och mådde inte ens illa, GÖTT! Fram tills en timme senare när jag står framför ett par gäster och ska ta deras beställning och jag känner hur magen knyter sig och jag blir akut illamående, kallsvettig, yr och svimfärdig. Måste gå och kräkas direkt. Bara till att ringa chefen och be honom lösa in någon att ersätta mig med, tyvärr har vi ingen extrapersonal som kan allt man ändå behöver ha koll på för att jobba utan en ansvarig där, det var dessutom bara jag, bartender och en annan extra på golvet idag och jag blir så jävla arg på min kropp som inte kan bete sig! Jag får ångest över att lämna över till två människor som (enligt mig, inte enligt chefen tydligen) inte klarar det ensamma. Men vad fan ska jag göra, stå på jobb och kräkas? Det funkar ju inte, det går inte när man jobbar i restaurang. Samtidigt känner jag mig oftast inte dålig nog för att det ska vara anledning att stanna hemma och jag kan ju knappast stanna hemma varje gång jag mår så här för då hade jag fått sluta gå till jobbet helt och hållet. Min chef vet inte om graviditeten än eftersom jag gärna velat göra KUB och se så att allt är bra innan jag berättar, och det är ju bara 3 veckor dit, det borde jag kunna stå ut med! Men åh.. Jag får sån förbannad ångest.. Jag vill må bra och kunna jobba och inte få ont eller må illa eller kräkas eller vara för trött eller bli svimfärdig varje gång jag går dit, jag vill inte!

Nu löste min chef mitt pass imorgon direkt och sa att jag skulle stanna hemma och vila upp mig, jättegulligt. Det betyder att jag inte jobbar förrän på fredag igen, men det är inte direkt så att man kan vila upp sig från en graviditet medan den pågår, hatar att jag är helt inställd på att jag kommer må lika dålig på fredag också. BLÄ!

Och FY vad negativ jag är, förlåt hörrni!

 

[lil-sis]

Fast uppenabarligen har de ändå inte fått det att fungera. Är man såpass överviktig och gravid att det kan ha en negativ påverkan så tycker jag att vården gör rätt i att ge personen än mer verktyg att arbeta med. Även om det är "uppenbart att det beror på maten"
Detta är inte riktar mot någon i tråden, har inte hängt med så vet inte om det är någon som fått ett kostschema, utan detta är ett mer generellt svar.

Det handlar ytterst ytterst sällan om kunskapsbrist. Fy så nedlåtande att ge ett kostchema till någon som inte bett om det.

 

[Akvileja]

Hälsosamtal hos BM igår, inga större konstigheter. Hon verkar rar, om än väl försiktig. "med allra största ödmjukhet säger jag..." Sa hon nog minst 20 gånger! Vad sjutton, säg som det är istället tänkte jag. Man får inte dricka alkohol eller röka, punkt! Det är väl inget att vara så himla ödmjuk och försiktig kring? Men de måste väl antar jag...

 

[Magnum]

Ring din BM och berätta att du oroar dig och hade velat kolla upp det, om inget annat så kanske hen har lite lugnande ord att dela med sig av. Diabetes är ju aldrig kul men skulle det vara så att du har fått det så kommer det gå bra det också, det fixar du!


På tal om något helt annat så får jag sån jävla ångest över mitt jobb. Varit ledig lördag och söndag (Halleluja), mådde kasst i lördags ungefär som att jag skulle åka på en ordentlig förkylning eller något, men det mesta hade släppt när jag vaknade igår så jag kände mig faktiskt ovanligt pigg och normal hela dagen igår. Gick till jobbet kl 17 idag och mådde inte ens illa, GÖTT! Fram tills en timme senare när jag står framför ett par gäster och ska ta deras beställning och jag känner hur magen knyter sig och jag blir akut illamående, kallsvettig, yr och svimfärdig. Måste gå och kräkas direkt. Bara till att ringa chefen och be honom lösa in någon att ersätta mig med, tyvärr har vi ingen extrapersonal som kan allt man ändå behöver ha koll på för att jobba utan en ansvarig där, det var dessutom bara jag, bartender och en annan extra på golvet idag och jag blir så jävla arg på min kropp som inte kan bete sig! Jag får ångest över att lämna över till två människor som (enligt mig, inte enligt chefen tydligen) inte klarar det ensamma. Men vad fan ska jag göra, stå på jobb och kräkas? Det funkar ju inte, det går inte när man jobbar i restaurang. Samtidigt känner jag mig oftast inte dålig nog för att det ska vara anledning att stanna hemma och jag kan ju knappast stanna hemma varje gång jag mår så här för då hade jag fått sluta gå till jobbet helt och hållet. Min chef vet inte om graviditeten än eftersom jag gärna velat göra KUB och se så att allt är bra innan jag berättar, och det är ju bara 3 veckor dit, det borde jag kunna stå ut med! Men åh.. Jag får sån förbannad ångest.. Jag vill må bra och kunna jobba och inte få ont eller må illa eller kräkas eller vara för trött eller bli svimfärdig varje gång jag går dit, jag vill inte!

Nu löste min chef mitt pass imorgon direkt och sa att jag skulle stanna hemma och vila upp mig, jättegulligt. Det betyder att jag inte jobbar förrän på fredag igen, men det är inte direkt så att man kan vila upp sig från en graviditet medan den pågår, hatar att jag är helt inställd på att jag kommer må lika dålig på fredag också. BLÄ!

Och FY vad negativ jag är, förlåt hörrni!

Du, jag var nog typ likadan på jobbet.
Jobbar som kock och förra graviditeten (förra året) ville jag ju fortsätta precis som vanligt, även i sjunde månaden.... Men man får inse sina begränsningar. Och mina kollegor blev regelrätt arga på mej för att jag inte skulle ta varuleveranser och lyfta tunga bleck och sånt där. Jag var heeelt hopplös! Jag ville så mycket, men har nog alldeles för bra arbetsmoral för att låta bli

Sen är det, får du(måste du) intala dig, chefens ansvar att skaffa ersättare och få verksamheten att fungera när du blir sjuk, så inte du känner press över att inte kunna jobba när du mår dåligt för att det inte finns tillräckligt med extraersonal!
Det är svårt, I know, men det löser sej alltid! Det kommer nog kännas mycket lättare när du kunnat berätta för din chef och dina kollegor att du är gravid.

Jag mådde riktigt illa jag också, men av nån oerhört konstig anledning kunde jag gräva i golvbrunnar och städa diskhoar utan bekymmer på jobbet, men hemma kunde jag inte se ett hårstrå i handfatet ens en gång. Kunde inte ens ge katterna mat eller öppna kylskåpet för det luktade konstigt (har ett välstädat kylskåp så särskilt konstiga lukter var det inte).

Man vill så mycket och för mej var det värsta att jag blev så begränsad av graviditeten, så frustrerande! Jag var ju liksom inte SJUK, jag hade svårt att slappna av och låta bli att göra en massa saker jag var så van vid att göra! Så ja, man får faktiskt vara negativ, det är en himla omställning det här!

 

[fia-lisa]

Ring MVC eller VC för glukosbelastning om du är orolig .
Tecken är nämligen : törstig, trött och kissar ofta/mycket. Men behöver inte vara så i ditt fall, för av erfarenhet från mina tidigare graviditeter så har jag haft samma tecken men har perfekta sockervärden. Har ingen koll på när de brukar dyka upp, jag har alltid gjort glukosbelastning mellan vecka 25 -30. Men ta din oro på allvar, för graviditetsdiabetes ökar risken att få diabetes typ 2 efter graviditetens slut.


Lite kapning; läste på om graviditetsdiabetes nu för att svara korrekt och inser att jag ligger i riskzonen "Risken ökar också om man har haft graviditetsdiabetes tidigare, är överviktig eller har fött barn som har vägt mer än fyra och ett halvt kilo." Fast jag ska göra glukosbelastning längre fram, eftersom jag alltid samlar vätska fort, fått ett barn ca 5,3 kg samt är överviktig igen

Ta upp det med bm, skulle jag göra om jag var orolig

Men det måste inte vara det, jag var sån i förra graviditeten. Drack jättejättemycket vilket är jätteovanligt för mej, oerhört trött och kissade sjukt ofta.
Stickifingretvärdena låg lite högt ibland men inget alarmerande.

Ring din BM och berätta att du oroar dig och hade velat kolla upp det, om inget annat så kanske hen har lite lugnande ord att dela med sig av. Diabetes är ju aldrig kul men skulle det vara så att du har fått det så kommer det gå bra det också, det fixar du!

Har ringt BM och fått tid för blodsocker och allmän provtagning på fredag. BM menade på att det är ganska vanligt att vara både törstig och trött när man är gravid och eftersom jag är piggare nu än för någon månad sedan trodde hon inte att det var graviditetsdiabetes men tyckte ändå att vi kollar så att jag inte behöver fundera och oroa mig.

Vecka 18 nu och jag längtar så efter att den där i magen ska börja ge ifrån sig livstecken som även jag känner av!

 

[robl]

Jag borde skriva in mig här. Har blivit lite oplanerat gravid. Vi har två barn sedan innan (3 och 1,5).
Vi är i vecka 13-ish och planerad BF enligt Kub är 4/4.

Grattis o välkommen

 

[robl]

@fia-lisa

Jag längtar också tills man kan känna av något.
Kan ligga på kvällarna helt stilla o bara försöka känna något
Dock sa BM att moderkakorna ligger i framvägg på mig så det kan dröja lite extra innan jag känner något..

 

[Whirlie]

Nu har vi varit och kolla upp oss igen efter en blödning som startade i söndags kväll. Jag trodde såklart det var kört, men blödningen avtog på måndagen och blev till levrat blod. Idag var jag på VUL och de såg en liiiten krabat med pickande hjärta som rörde sig där inne. Gynekologen sa att risken för missfall bara är några få procent när det finns ett hjärta som slår. Så jag tar och skriver upp mig på listan och ringer BM! Och avbokar IVF-besöket.

Mars
BF 7:e mars, SpanskaLoppan, 1:a barnet
BF 8:e mars, fia-lisa, 37 år, 2:a barnet
BF 9:e mars, robl, 24 år, 1:a barnet
BF 9:e mars, Calazirya, 31 år, 2:a barnet (snittas)
BF 11mars, Cambello, 36 år, 3:e barnet
BF 16 mars, Bexzor, 31 år, 3:e barnet (snittas nån vecka innan)
BF 21 mars, Ray, 2:a barnet
BF 31 mars, leia, 42 år, 3:e barnet

April
BF 11:e april, Lazy Lady, 34år, 1:a barnet
BF 15:e april, Silverkatten, 31 år, 1:a barnet
BF 24:e april, BubbelA, 28 år, 1:a barnet
BF 28:e april Hanna_90, 25 år, 1:a barnet

Maj
BF 3:e maj, KattenKorven, 30 år, 1:a barnet
BF 3:e maj, sicx. 25 år, 1:a barnet
BF 6:e maj, Akvileja, 32 år, 1:a barnet
BF 9:e maj, Whirlie, 37 år, 1:a barnet
BF 10:e maj, Elisha, 24 år, 2:a barnet
BF 31:a maj, Sörlatungu
BF maj, anonyma 31 år, första barnet

 

[Akvileja]

Nu har vi varit och kolla upp oss igen efter en blödning som startade i söndags kväll. Jag trodde såklart det var kört, men blödningen avtog på måndagen och blev till levrat blod. Idag var jag på VUL och de såg en liiiten krabat med pickande hjärta som rörde sig där inne. Gynekologen sa att risken för missfall bara är några få procent när det finns ett hjärta som slår. Så jag tar och skriver upp mig på listan och ringer BM!

Vad skönt att få se ett litet hjärta och få det beskedet! Jätteskönt för mig också, som också haft en blödning men såg två pigga små hjärtan.

 

[sicx]

Du, jag var nog typ likadan på jobbet.
Jobbar som kock och förra graviditeten (förra året) ville jag ju fortsätta precis som vanligt, även i sjunde månaden.... Men man får inse sina begränsningar. Och mina kollegor blev regelrätt arga på mej för att jag inte skulle ta varuleveranser och lyfta tunga bleck och sånt där. Jag var heeelt hopplös! Jag ville så mycket, men har nog alldeles för bra arbetsmoral för att låta bli

Sen är det, får du(måste du) intala dig, chefens ansvar att skaffa ersättare och få verksamheten att fungera när du blir sjuk, så inte du känner press över att inte kunna jobba när du mår dåligt för att det inte finns tillräckligt med extraersonal!
Det är svårt, I know, men det löser sej alltid! Det kommer nog kännas mycket lättare när du kunnat berätta för din chef och dina kollegor att du är gravid.

Jag mådde riktigt illa jag också, men av nån oerhört konstig anledning kunde jag gräva i golvbrunnar och städa diskhoar utan bekymmer på jobbet, men hemma kunde jag inte se ett hårstrå i handfatet ens en gång. Kunde inte ens ge katterna mat eller öppna kylskåpet för det luktade konstigt (har ett välstädat kylskåp så särskilt konstiga lukter var det inte).

Man vill så mycket och för mej var det värsta att jag blev så begränsad av graviditeten, så frustrerande! Jag var ju liksom inte SJUK, jag hade svårt att slappna av och låta bli att göra en massa saker jag var så van vid att göra! Så ja, man får faktiskt vara negativ, det är en himla omställning det här!

Ja, man vill ju så mycket! Jag tror att det bidrar rätt mycket till ångesten att jag bara är i v 10 (9+0 idag) och redan har problem med att jobba. Jag får ont, min kropp tycker att det är tungt och jobbigt. Hur ska det funka i ett halvår till liksom? Men jo, jag tror som du säger att det nog blir lättare när jag kan berätta för chefen och det får en förklaring att jag varit disträ och mått dåligt i princip hela tiden. För det ger ju också mig ångest, att jag tänker att de tror att jag skiter i jobbet och bara är hemma för att jag inte pallar.

Våra tallrikar och träbrickor vi har typ all mat på är så satans tunga redan som det var innan och nu sen jag blev gravid så är det av någon anledning ännu tyngre. Mitt illamående triggas av typ allt på jobb, haha. Står jag i luckan och väntar på mat håller jag på att dö av alla dofter och värmen från köket och disken och usch, samma i restaurangen, så fort jag börjar bli lite varm blir jag direkt svimfärdig och yr. Hopplöst! Reeeedan
En gång funkade det inte ens att sitta framför datorn hemma, det var för mycket intryck och ljus som fladdrade förbi så jag var tvungen att kräkas och lägga mig i soffan under täcket, haha.. suck.

Tack för svaret dock Magnum, det känns bättre att jag inte är ensam i eländet, haha!

 

[sicx]

Nu har vi varit och kolla upp oss igen efter en blödning som startade i söndags kväll. Jag trodde såklart det var kört, men blödningen avtog på måndagen och blev till levrat blod. Idag var jag på VUL och de såg en liiiten krabat med pickande hjärta som rörde sig där inne. Gynekologen sa att risken för missfall bara är några få procent när det finns ett hjärta som slår. Så jag tar och skriver upp mig på listan och ringer BM! Och avbokar IVF-besöket.

Mars
BF 7:e mars, SpanskaLoppan, 1:a barnet
BF 8:e mars, fia-lisa, 37 år, 2:a barnet
BF 9:e mars, robl, 24 år, 1:a barnet
BF 9:e mars, Calazirya, 31 år, 2:a barnet (snittas)
BF 11mars, Cambello, 36 år, 3:e barnet
BF 16 mars, Bexzor, 31 år, 3:e barnet (snittas nån vecka innan)
BF 21 mars, Ray, 2:a barnet
BF 31 mars, leia, 42 år, 3:e barnet

April
BF 11:e april, Lazy Lady, 34år, 1:a barnet
BF 15:e april, Silverkatten, 31 år, 1:a barnet
BF 24:e april, BubbelA, 28 år, 1:a barnet
BF 28:e april Hanna_90, 25 år, 1:a barnet

Maj
BF 3:e maj, KattenKorven, 30 år, 1:a barnet
BF 3:e maj, sicx. 25 år, 1:a barnet
BF 6:e maj, Akvileja, 32 år, 1:a barnet
BF 9:e maj, Whirlie, 37 år, 1:a barnet
BF 10:e maj, Elisha, 24 år, 2:a barnet
BF 31:a maj, Sörlatungu
BF maj, anonyma 31 år, första barnet

Håller tummarna för att ongen stannar inne, skönt att få bekräftat att det rör sig där inne och att hjärtat slår! Smygläser i "skaffa-barn"-tråden och läste om er märkliga start på graviditeten, så himla coolt ändå hur det blir ibland! Hur som helst, grattis och välkommen hit!

 

[Och_Aye]

Bläh, där fick jag för att jag sagt att jag mår helt superbra.
Börjat må illa, lite sådär lagom hela dagarna, och blir trött typ av att plocka ur diskmaskinen.
Hoppas det går över snart, mina hundar tittar på mig som om jag är sämst i hela världen ungefär...

 

[Ray]

Nu har vi varit och kolla upp oss igen efter en blödning som startade i söndags kväll. Jag trodde såklart det var kört, men blödningen avtog på måndagen och blev till levrat blod. Idag var jag på VUL och de såg en liiiten krabat med pickande hjärta som rörde sig där inne. Gynekologen sa att risken för missfall bara är några få procent när det finns ett hjärta som slår. Så jag tar och skriver upp mig på listan och ringer BM! Och avbokar IVF-besöket.

Mars
BF 7:e mars, SpanskaLoppan, 1:a barnet
BF 8:e mars, fia-lisa, 37 år, 2:a barnet
BF 9:e mars, robl, 24 år, 1:a barnet
BF 9:e mars, Calazirya, 31 år, 2:a barnet (snittas)
BF 11mars, Cambello, 36 år, 3:e barnet
BF 16 mars, Bexzor, 31 år, 3:e barnet (snittas nån vecka innan)
BF 21 mars, Ray, 2:a barnet
BF 31 mars, leia, 42 år, 3:e barnet

April
BF 11:e april, Lazy Lady, 34år, 1:a barnet
BF 15:e april, Silverkatten, 31 år, 1:a barnet
BF 24:e april, BubbelA, 28 år, 1:a barnet
BF 28:e april Hanna_90, 25 år, 1:a barnet

Maj
BF 3:e maj, KattenKorven, 30 år, 1:a barnet
BF 3:e maj, sicx. 25 år, 1:a barnet
BF 6:e maj, Akvileja, 32 år, 1:a barnet
BF 9:e maj, Whirlie, 37 år, 1:a barnet
BF 10:e maj, Elisha, 24 år, 2:a barnet
BF 31:a maj, Sörlatungu
BF maj, anonyma 31 år, första barnet

Såååå skönt att höra! !

 

[Whirlie]

Håller tummarna för att ongen stannar inne, skönt att få bekräftat att det rör sig där inne och att hjärtat slår! Smygläser i "skaffa-barn"-tråden och läste om er märkliga start på graviditeten, så himla coolt ändå hur det blir ibland! Hur som helst, grattis och välkommen hit!

Ja - lite mer action än IVF (som ju var det vi planerade, men som jag inte direkt såg fram emot). Sååå typiskt mig att inte vilja vara som alla andra!
Dessutom mår jag fortfarande oförskämt bra (men det kan ju ändras snabbt ser jag på er andra i tråden), så man kan ju bli nervös bara av det! Har gått upp 1 kg så här långt, och hoppas jag lyckas hålla mig där ett tag. Känns så där att se vågen gå upp på 90 kg, så bara den känslan är avskräckande!

Nu har jag iaf vågat avboka IVF-tiden nästa vecka, OCH ringt till vår närmast barnmorskemottagning. Om två veckor ska vi på någon form av gruppinformation (har någon annan varit med om det? Hur upplevdes det?) och två veckor efter det har vi tid för enskild besök. Det är i vecka 11+4. Känns lite sent, men jag känner att vi har hyffsad koll och lär kunna hanka oss fram tills dess.