Jag avstod den därför Imogen. 1v gammal bebis när höstbakterierna frossar på dagis... Nej tack
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Är det någon mer än jag som har ont i fötterna? Har haft det sedan jag var gravid men eftersom det hängt i har jag inte förknippat det med graviditeten. Läste i en annan tråd om en användare som hade det medan hon ammade också och då fick jag upp hoppet att det skulle försvinna igen. Trodde det berodde på att jag blivit gammal och stel typ .
Usch det låter inte roligt, hoppas det finns hjälp att få. Min värk är mycket lindrigare och släpper efter att jag rört på mig en stund.Jag! Har så SJUKT ont! Har trott att jag har borrelia och har faktiskt en bokad tid hos vc om en vecka. Jag klarar inte det här, ALLT gör ju ont. Fötterna som ni säger, på nätterna, alltså det är ju som att gå på knivar. Och på nätterna värker det i höfterna. På mornarna STAPPLAR jag till tuben. Det här funkar inte längre!
Om de inte kan erbjuda någon hjälp överväger jag att sluta amma.
En annan fråga: finns det fler veggo-bebisar här?
Jag! Har så SJUKT ont! Har trott att jag har borrelia och har faktiskt en bokad tid hos vc om en vecka. Jag klarar inte det här, ALLT gör ju ont. Fötterna som ni säger, på nätterna, alltså det är ju som att gå på knivar. Och på nätterna värker det i höfterna. På mornarna STAPPLAR jag till tuben. Det här funkar inte längre!
Om de inte kan erbjuda någon hjälp överväger jag att sluta amma.
En annan fråga: finns det fler veggo-bebisar här?
Jag ammar ju inte men har också problem med fötterna och en del värk som jag inte hade innan jag var gravid. Fötterna är värst, känner även av höfter och rygg emellanåt. Det klingar så sakteliga av, men det är jobbigt.
Amningsreumatism alltså? Skulle kunna förklara varför kroppen känns som om den vore 100 år till och från då? Vissa dagar är det ta mig f*n ren smärta bara att resa sig ur soffan för att lederna gör så ont...Hur lång tid sitter det i efter att man slutat amma?
Jag är i slutet av min föräldraledighet och försöker att mest bara vara med L så mycket som möjligt. Vi promenerar mycket och tittar på kottar och sånt i skogen. Just nu ammar jag på en bänk efter en promenad till en ekobutik där alla ni som gillar ylleplagg hade trivts bra . Hittade en superfin mössa i tjock ylle som hon ska få.Nu "slappnar vi av" efter en helg full med lek och utflykter. Sonens kusiner (1 och 3 år gamla) var på besök med sin familj så här har det varit tidiga morgnar och fullt ös fram tills barnen lagt sig. Sedan har fyra slutkörda föräldrar ockuperat soffan för att knappt orka ta oss till sängs. Det har varit jätteroligt och även om E inte kan leka med kusinerna ännu så har de ändå börjat få lite kontakt med varandra. E gungade för första gången i lekparken och vi har klarat helgen utan att behöva byta en enda bajsblöja .
E är bestämd med maten - han ska äta själv och han ska äta det vi andra äter. Gröten, som var populär till en början, är nu inte alls omtyckt. Fruktpuré kan slinka ner men annars är det självplock som gäller. Mackor och rån med pålägg är smidigt så nu har jag köpt hem messmör, leverpastej, jordnötssmör och mjukost så han har lite att variera mellan. Ska försöka mig på att göra lite grötpinnar också.
I helgen hade vi några hemska nätter. Misstänker att sonen har nattskräck. Han kan börja skrika alldeles hysteriskt utan att det går att få kontakt med honom. Tar man upp honom eller på annat sätt stör honom blir det bara värre. Han har också sovit oroligt och vaknat till och från av andra orsaker. Antagligen pga förkylning (igen) och snorig näsa. Natten till igår och natten till inatt har dock varit mycket bättre. Han har nästan sovit non-stop mellan amningstillfällena (som nu är nere på 2 per natt ) med något undantag.
I veckan ska jag till en vän på onsdag, men annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Vad har ni för planer i veckan?
Jag upplever att lilla fröken också gärna skulle äta själv men hon blir frustrerad när hon inte prickar munnen med skeden och kastar allt all världens väg... Jag är också rätt nervös för att hon ska sätta i halsen så vågar inte riktigt ge henne tex små bitar bröd osv, vågar ni andra det?
Jag upplever att lilla fröken också gärna skulle äta själv men hon blir frustrerad när hon inte prickar munnen med skeden och kastar allt all världens väg... Jag är också rätt nervös för att hon ska sätta i halsen så vågar inte riktigt ge henne tex små bitar bröd osv, vågar ni andra det?
Sonen vill inte gärna äta från sked, eller rättare sagt så förstår han inte riktigt grejen med att använda den som den är tilltänkt, utan leker helst med den som vilken leksak som helst. Det är bitar som gäller och vi ger ganska rejäla bitar. Till en början fick han stavar i rån som han fick suga på. Det smälte bra i munnen så risken var liten att det skulle vålla någon skada. Nu tycker jag han är duktig på att hantera maten i munnen så nu ger vi ofta honom mjukt bröd (t.ex. formfranska) med pålägg som smör, leverpastej, mjukost, messmör, jordnötssmör eller liknande. Eftersom brödet faller isär så får han oftast inte så stora bitar i munnen per gång och det smälter undan fort.Jag upplever att lilla fröken också gärna skulle äta själv men hon blir frustrerad när hon inte prickar munnen med skeden och kastar allt all världens väg... Jag är också rätt nervös för att hon ska sätta i halsen så vågar inte riktigt ge henne tex små bitar bröd osv, vågar ni andra det?
Jag tänker att det bör duga med samma mat som en vuxen vegetarian äter, fast vara extra noga med järn- och proteinrika livsmedel. Mejeriprodukter kan du ju ge, åtminstone när barnet är lite äldre. Messmör ska tydligen innehålla relativt mycket järn, men kolla upp det för säkerhets skull så jag inte kommer med felaktiga påståenden .Jag har hittat ett bra recept på veggogröt med mycket järn i och letar mer info om hur man ska tänka när man inte vill ge sitt barn kött. Tänker att det inte är så stor grej, men alla böcker och info man får från bvc utgår från att man ska ge kött, så det krävs kanske lite egna efterforskningar.
Oj vad våra är lika till storlek, 64 cm och 7225 g. Pratade med en kompis som har en tre veckor gammal bebis, han väger 5,5 kg och har storlek 62. Lo har fortfarande 56 på vissa plagg...Här har vi firat 6-månadersdagen med besök på BVC. 7200 gram och 67 cm! Han är ju fortfarande långt ifrån stor men med tanke på utgångsläget har han växt väldigt bra. Ny BVC nu efter flytten och de kändes väldigt vettiga både sköterskan och läkaren