För att ytterligare bidra med berättelser om missnöjda barn så kan jag ju informera att L är verkligen inte nöjd med mig, sig själv eller livet i allmänhet hela tiden.
Hon är nöjd för det mesta, men så fort hon är hungrig, trött eller tycker att jag tittar för mycket på något annat än henne så låter hon ju mig veta det.Sedan är inte allt som låter som gnäll missnöje, har jag märkt. T.ex. när hon är trött så är det ett par gånger om dagen som hon liksom vill gnällprata sig själv till sömns. Hon är tillfreds, det syns på henne, men käften går och går och går ändå. I början trodde jag att något var fel, men insåg snart att det är bara så hon vill somna emellanåt.
I skrivande stund är hon för övrigt inte heller helt nöjd men ändå rätt underhållande för mig som betraktare; hon ligger i babynestet och ylar åt leksakerna som inte gör som hon vill...
