Vårföräldrar 2013 #4

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Vilken jobbig dröm! Att du inte kan se framför dig att du ska bli förälder förstår jag dock. Det har jag inte börjat se förrän nu när det är ganska nära inpå.

På tal om drömmar, jag hade gungstol med motor inatt den fungerade precis som vilket annat fordon som helst men den gungade fram och tändningslåset satt nere på ena skenan.

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Behöver jag nämna att ett av mina "problem" är att mina bebistankar inte kan sträcka sig längre än till förlossningen? Efter det så finns det ingen bebis längre...
Jag kan inte se att jag ska bli förälder, jag kan inte framkalla en bild av att ut och gå med vagenen (eller jo - det kan jag, men med en lånad bebis...), kläderna jag syr räknar jag med att ge bort/sälja ect ect.
Kunde önska det kunde hålla sig borta från drömmarna i varje fall, jag behöver min sömn

Förlåt, men gud vad skönt att inte vara ensam om det!!
Jag har verkligen jätte jättesvårt att föreställa mig en bebis här i vårt hus, att jag ska bli mamma och att vi faktiskt väntar barn. Jag är stor och rund och det sparkar i magen men det är ju liksom bara min nya tillvaro...

Jag inbillar mig lite att det blir lättare att föreställa sig när vi får hem vaggan, när vi hittar och köper vår vagn osv men jag börjar misströsta...

Jag ska ta upp det med min samtalskontakt och med BM i morrn tänkte jag, även om jag lite väntar mig att "det är heeeelt normalt" - jag vill ju inte känna och tänka så.

 

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Det är inte förrän senaste kanske 2 veckorna som det börjat gå upp för mig att det kommer en bebis man ska ta hand om så du kan nog vänta dig att det är helt normalt. Nu börjar jag föreställa mig att Alex kommer bärandes på en livs levande minimänniska i stället för katten och lite såna saker.

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Tror som de andra - eftersom du har så pass ont sen innan så är det klart hela kroppen skriker av smärta när ytterligare något börjar göra ont...



Igår blev jag sjukt sugen på skånsk äpplekaka (äpple, kanel, smör och socker), i min hjärna är det sjuuuuukt gott Jag misstänker dock att jag kommer bli besviken eftersom jag normalt inte brukar göra sådan... = det brukar finnas en anledning till det haha

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Skönt att höra att det kanske är normalt att känna så. Har inte tagit upp det med BM alls, men ska ju ner till BB för besök (förlossningsrädslan) på onsdag nästa vecka och fick då i uppdrag att skriva ner alla rädslor. Från minsta minsta lilla, till de stora. Och nu när jag gått och funderat över vad jag egentligen är rädd för så är detta en av sakerna har jag insett.

 

[Klockmalvan]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Å du är som redan sagts inte ensam!
Det är inte lika påtagligt den här gången eftersom jag "redan är mamma" men förra gången... oj, oj..

Det är inge kul att drömma såna drömmar men det är ett tecken på att hjärnan bearbetar dina känslor.

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Jo, jag antar att det är så. Jag har ju börjat "bearbeta" dem själv genom att börja våga fundera över dem. Antar att det är naturligt att hjärnan fortsätter i sovande tillstånd då med


En lite mer allmän fråga - hur många av er tycker om/tycker det är mysigt att vara gravida?
För det är ju mycket därifrån detta spökar.
Jag tycker verkligen inte om att vara gravid, tycker inte det är mysigt med en alien i magen som försöker ta sig ut, och har verkligen inte fått en massa "må bra feeling" av alla hormoner...
Och jag anser mig ändå haft en väldigt lätt gradviditet även om jag nu är lite sjukskriven...

har jag någongång nämnt detta för något någon annan så har svaren alltid blivit "jaså? det kommer, att vara gravid var den bäääääästa tiden i mitt liiiv "
*kräksmileys hade inte skadat här *

 

[Kaktusblomma]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Jag säger som klockan, den är gången har jag lättare att se att vi kommer hem med en bebis, men förra gången fattade jag inte ens att hon var vår. Inte maken heller, han sa flera gånger får vi verkligen behålla henne? Får vi ta med henne hem? Hon är ju så fin, är hon verkligen vår? Osv, det tog rätt länge innan vi såg oss som mamma och pappa, vi hade lite känslan av att hon var lånad och var nästan rädda att någon skulle komma och hämta henne innan vi verkligen förstod att det var vår dotter, det kändes konstigt att säga.

Fast jag tycker verkligen inte att det är konstigt, man har ju ingen som helst aning om hur det blir, det står helt utom ens egen kontroll. Det kommer en helt ny människa och man får som kata sig ut i det okända, enormt häftigt, men iaf för mig även skrämmande.

 

[Micks]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Vad tråkigt att du känner så! Men det är säkert ingenting ovanligt.
Personligen så njuter jag av graviditeten och tycker det är grymt häftigt. Men det är ju så olika hur man upplever saker och ingenting är ju fel på något sätt

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

*Lite allmänt både till dig och er andra som svarat*

Att jag inte frågat er innan Att veta att jag inte är ensam om att inte kunna se vidare efter tog förvisso inte bort rädslan, men en STOR sten har fallit från mitt hjärta! Så mycket lättare och mindre konstig jag känner mig nu haha

 

[Kaktusblomma]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Ska förresten tillägga att jag ser ju framför mig att få en till "dotterbebis", alltså att det skulle bli likadan bebistid denna gång. Detta trots att jag rent logiskt vet att vi mest troligt får en helt annan individ denna gång, men jag föreställer mig det som är bekant

Ang mysigt att vara gravid, så nej, jag tycker inte att det är speciellt mysigt. Jag tycker att det är fascinerande dock att det faktiskt växer en människa i mig och att man redan i magen får börja lära känna denna lilla mini. Dock tycker jag inte om att vara tung, ha ont, ha så mycket äckliga små åkommor, bli begränsad i mycket osv. Jag tycker ändå att det är så värt det och när storasyster sjunger för lillebror eller vill prata med honom, klappa magen och bara vill att han ska komma nu så hon kan få pussa och krama honom, då tycker jag att det är mysigt men det är mer storasyster än graviditeten som är mysig.

 

[panaccea]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

TUL idag! Ettan med rumpan mot utgången och tvåan i tvärläge precis under revbenen (inte konstigt man har ont ) ettan 1310g och tvåan 1170 fin strl på båda för veckan enl läkaren tappen var dock förkortad lite mer än 1cm sen i söndags.. Från 4,3 till 3,1 så det kändes väl lite sådär.. :/ men är iaf sjukskriven fram till bf nu så har all tid i världen att vila upp mig!

Jag hatar o va gravid jag hade inte velat missa upplevelsen men det är inget tillstånd jag velat vara i nån längre stund! Hade nöjt mig med en katt-graviditet el nått, är väl bara några veckor?

Har fått craving på gurka.. Äter en hel gurka om dagen.. Bara sådär, som den är

 

[cirkus]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Inte alls ovanligt att man har svårt att se fortsättningen. En sak kan vara att det pratas (hos BM och föräldragrupper) mycket om förlossningen men inte så mycket om vad som kommer sedan. Jag kände mig som om jag var fyra år igen och gick med dockvagnen när jag var ute på promenad första gången

 

[Kaktusblomma]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Skönt att du kan slappna av mer nu då och vila så att de får stanna kvar i magen några veckor till iaf

 

[vilse]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Oh, vad kul! Vilken vecka är du nu i? 32? 33?

Skönt med sjukskrivningen i varje fall - den är nog välbehövlig för dig

 

[panaccea]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

29 *tiiiioooo*

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

En lite mer allmän fråga - hur många av er tycker om/tycker det är mysigt att vara gravida?

Ärligt talat - nä, jag tycker inte det är det minsta mysigt och längtar verkligen tills min kropp är min igen. Däremot så säger jag när folk frågar och kommentar att "jodå det är sååå mysigt" Det är bra mycket lättare så än att förklara att det inte bara är jobbigt med värken osv utan nästan ännu mer jobbigt att vara så begränsad.

Jag behöver verkligen kunna gå ut till hästarna eller ta en ridtur i skogen när jag mår dåligt, kunna röra på mig så mycket jag kan varje dag osv. Bara att kunna dammsuga huset, att hämta posten själv osv hade ju varit rent underbart istället för att behöva tjata på sambon om det hela tiden. Han jobbar mer än heltid, tar hand om mina hästar, hundarna och hönsen, lagar bilen och så göra ALLT här hemma också. Jag blir redigt sur när folk blinkande säger till mig att passa på att bli upp-passad nu... Jag vill banne mig inte bli upp-passad utan jag vill att vi delar på det vardagliga som vi brukar

Sen tycker jag det är väldigt jobbigt att bli så himla stor också, nu går det verkligen fort och jag är obekväm i precis allt - stramar det inte åt så kliar det, att lägga sig eller vända sig om i säng eller soffa tar en halv evighet och är både smärtsamt och psykiskt påfrestande. Vi kan inte ens ha sex utan att jag får ont och gråter efteråt.

Så nä - det ska bli skönt när det är över. Även om jag inte räknar med att ha lika "mycket" tid så blir ju i alla fall kroppen min igen. Tack för att du lyfte på den här stenen Vilse! Jag behövde nog verkligen skriva av mig lite jag med

edit: Måste bara säga att jag däremot tycker det är oerhört fashinerande med en liten människa som växer där inne, och jag längtar verkligen efter att få träffa bebisen. Men jag vet inte om jag är så sugen på att göra det här fler gånger...

 

[lewellyn]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Suveränt! Grattis till sjukskrivningen pan!!

 

[panaccea]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Jag drömde igår att jag var på en båt som sjönk à titanic.. Jag och en till lyckades klättra genom hiss-schaktet upp till 1a klass och där satt dom i godan ro och drack te och hade enorma mängder godis..

 

[Amha]

Sv: Vårföräldrar 2013 #4

Delvis kl

Jag gillar inte heller att vara gravid. Jag älskar känslan av att jag "bakar" en liten minimänniska som är en del av sambon och mig men som sagt, att vara begränsad är inte så lajbans. I början var jag mest bitter för att jag var deppig jämt och blev otrevlig mot sambon. Sen kom tröttheten, sen piggnade jag till och då kom fogarna och jag fick sluta rida. Nu när jag håller mig i skinnet mår jag bättre men då har det bytts ut mot tröttheten plus att jag börjar tappa kontrollen över hormonerna igen och börjar bli riktigt tung. Små problem men tillräckligt för att jag ska ogilla att vara gravid.

Igår hade Alex och jag lite kul åt min storlek iofs. Jag ligger i sängen och säger "jag känner mig som en strandad val". Reser mig och går på toa, kommer tillbaka och lägger mig igen varpå Alex säger "har du strandat nu igen?" "Mm" svarar jag. "Vilken dum val, strandar på samma ställe TVÅ gånger!" Säger han