Tack!Ja, fy sjutton! Ett par sådana historier har jag också haft. Har dock hittills undvikit att göra det så där tydligt för mig själv som du gör där.
Välformulerat!
Vad som ingått där har också varit att jag tyckt det har varit skönt när vi stått inför en tid av frånvaro - typ när jag pluggade och vi åkte till olika hemstäder under sommaren - så har jag tänkt "Ja, det här känns ju jävligt knackigt, det blir nog bättre när vi får längta lite efter varann". Andra är säkert annorlunda men för mig har den tanken alltid följts av en rätt snar dumpning.
Jag har nämligen inte längtat, åtminstone inte efter honom, utan efter min bild av vad han skulle kunna vara. Sedan har det varit skitjobbigt när han kommit och stört den bilden!