Varför valde din partner dig?

[tanten]

Ja, det är lite så jag känner med fyraåringen - jösses, det kommer väl.

Kan man förbättra sig när det gäller stamning även som vuxen, vet du det? Antar att man kan det eftersom du skrev att du inte hade tid att gå hos talpedagog.

Någonstans läste jag att det är upp till femårsåldern man formar sitt tal. Man behöver ta tag i det innan man kommit för långt och befäst felen.

Det är därför det är svårt för vuxna människor att prata utan brytning på annat språk. Detta kändes som en aha-upplevelse för mig som haft thailändska elever som har ursvårt att få fram tungan i munnen. De talar långt bak i munnen och det är i stort sett hopplöst att forma om musklerna.

 

[tanten]

För mig antyder frågeställningen att han är det väljande subjektet medan jag är det utvalda objektet.

Man väljer väl varann??

 

[Raderad medlem 6459]

Måste få kasta ut en allmän fråga: om man lever med någon, VET man då inte vad hen tycker om hos en?

Jo, det tycker jag låter mest rimligt. Dessutom tycker jag "vad hen föll för/vad hen tycker om hos en" låter mer sympatiskt än varför man "blev vald".

Jag läste för övrigt upp namnet på tråden för min sambo i natt och fick svaret "Varför jag 'valde' dig? Du skojar, va? Låter ju som att jag ska ha valt dig ur en jäkla katalog eller nåt".

Och då blev jag väldigt påmind om varför jag föll för just honom .

 

[Raderad medlem 6459]

Jo, det tycker jag låter rimligt.

Nu har jag funderat på frågan, och kommit fram till att jag tycker att den är felaktigt ställd. I ett vettigt förhållande har inte den ena valt den andra, man har valt varandra. (Om nu "valt" är det bästa ordet, men det är en annan fråga.) Ett ensidigt väljande hade inte kunnat ske - bland annat därför att man helt enkelt inte kan eller får välja någon på egen hand. Man borde inte eller vilja göra det. Och ingen borde nöja sig med bli utvald.

För mig antyder frågeställningen att han är det väljande subjektet medan jag är det utvalda objektet. Det hela handlar då om hans känslor och hans handlingar, och om hennes svar på dem (precis som vi ser rätt mycket av i dejtingtrådarna).

Jag håller med

 

[mandalaki]

Nu har jag funderat på frågan, och kommit fram till att jag tycker att den är felaktigt ställd. I ett vettigt förhållande har inte den ena valt den andra, man har valt varandra. (Om nu "valt" är det bästa ordet, men det är en annan fråga.) Ett ensidigt väljande hade inte kunnat ske - bland annat därför att man helt enkelt inte kan eller får välja någon på egen hand. Man borde inte eller vilja göra det. Och ingen borde nöja sig med bli utvald.

Lustigt - för mina tankebanor började röra sig åt det hållet när Gimlan skrev om sin barndomskompis. Med vänner håller man nog sin uppskattning mer levande än vad man gör med en partner för vänner väljer varann varje gång de ses/har kontakt.

Jag är inte lika säker på att partners väljer varann lika ofta, förhållandet kan ändå rulla på - av slentrian om inte annat. Medan man bara kan glida isär odramatiskt från en vän.

 

[Petruska]

Man väljer väl varann??

Man och man. Jag skulle inte uttala mig alltför säkert om andra på den punkten. Men för egen del så, JA, och då verkar ju frågan om varför han valde mig felställd. Han hade väl inte valt mig om det inte hade varit ömsesidigt.

 

[Pegasus63]

Ja, det är lite så jag känner med fyraåringen - jösses, det kommer väl.

Kan man förbättra sig när det gäller stamning även som vuxen, vet du det? Antar att man kan det eftersom du skrev att du inte hade tid att gå hos talpedagog.

Jo det kan för det mesta förbättras om man får rätt "verktyg" att jobba med samt tiden att gå hos en pedagog, mitt problem i det hela är ju att jag inte finns i Sverige på veckorna och att ta ledigt förstör en hel arbetsdag.

Finns kanske ett sett att använda skype i kontakt med talpedagog, men måste ju ha tiden för ett första besök på kontoret för att utvärdera och lägga upp behandling i ett första skede.

 

[Petruska]

Jag håller med

Jag tänkte på dig och din sambo när jag skrev.

 

[Gimlan]

Men här skriver ju folk att de inte vet vad partnern föll för. Är det inte det man lägger typ första halvåret på att dissekera med varann? Och dessutom får man väl uppskattningen formulerad för sig även senare, när känslan djupnat?

Om någon frågade dig vad du gillar hos din kompis är jag dessutom rätt säker på att du skulle kunna svara

Jag tänker nog lite annorlunda där men förstår hur du tänker

 

[mandalaki]

Någonstans läste jag att det är upp till femårsåldern man formar sitt tal. Man behöver ta tag i det innan man kommit för långt och befäst felen.

Det är därför det är svårt för vuxna människor att prata utan brytning på annat språk. Detta kändes som en aha-upplevelse för mig som haft thailändska elever som har ursvårt att få fram tungan i munnen. De talar långt bak i munnen och det är i stort sett hopplöst att forma om musklerna.

Aha. Då har förmodligen BVC den rutinen att med fyraåringar ska man ta tag i eventuella "talfel". Jag tänker mer att vad tusan, han lär sig väl det också - men jag är säkert okunnig.

 

[TinyWiny]

Min sambo föll för mitt utseende och blev kär i min personlighet.

 

[mandalaki]

Jag läste för övrigt upp namnet på tråden för min sambo i natt och fick svaret "Varför jag 'valde' dig? Du skojar, va? Låter ju som att jag ska ha valt dig ur en jäkla katalog eller nåt".

Och då blev jag väldigt påmind om varför jag föll för just honom .

Förstår dig verkligen! Ho-Sey

 

[Petruska]

Jag är inte lika säker på att partners väljer varann lika ofta, förhållandet kan ändå rulla på - av slentrian om inte annat. Medan man bara kan glida isär odramatiskt från en vän.

Ja, med de relationsmönster vi lever med, så är det ju lögn i helvete att odramatiskt glida isär från sin partner. Bostad, barn, bilar och svärföräldrarnas datorinkompetens omöjliggör ju att man bara avvecklar lite lagom om/när det känns så.

Hos en vän blir i värsta fall ett kvarglömt paraply kvar, om vänskapen rinner ut i sanden.

 

[mandalaki]

Jo det kan för det mesta förbättras om man får rätt "verktyg" att jobba med samt tiden att gå hos en pedagog, mitt problem i det hela är ju att jag inte finns i Sverige på veckorna och att ta ledigt förstör en hel arbetsdag.

Finns kanske ett sett att använda skype i kontakt med talpedagog, men måste ju ha tiden för ett första besök på kontoret för att utvärdera och lägga upp behandling i ett första skede.

Då låter det kanske som att du måste försöka bli vän med din stamning. Den kanske hindrar dig mer i ditt huvud än den gör i din omgivning. Om vuxna människor är så inkrökta att de lägger stamning på minussidan hos en person - då är de ändå inte mycket värda som partners/vänner/bekanta.

 

[Petruska]

Aha. Då har förmodligen BVC den rutinen att med fyraåringar ska man ta tag i eventuella "talfel". Jag tänker mer att vad tusan, han lär sig väl det också - men jag är säkert okunnig.

Min syrra hade ett litet talfel. Nu var det ifos ca 1971, men man tog hennes läspning på stort allvar och hon fick gå till logoped.

Förutom sin läspning kunde hon inte säga r på vanligt vis med tungspetsen, bara skorrande med tungroten (och knappt det). Föräldrarna ville att talpedagogen skulle ta tag även i det, men talpedagogen var smålänning och förstod inte problemet. (Högst troligt kunde inte heller pedagogen säga r.)

(Min syster är envis som en röd gris, och gjorde egen talpedagogik med sig själv, tills hon lärde sig säga r.)


Slut på OT för min del.

 

[mandalaki]

(Högst troligt kunde inte heller pedagogen säga r.)

Ska inte heller OT:a mer men: synd att inte youtube fanns under de där lektionerna

Men tufft att din syster löste det på egen hand!

 

[Petruska]

Men tufft att din syster löste det på egen hand!

Hon satt bredvid mig i baksätet på en evighetslång bilresa genom Europa och sa olika ord med r i HELA TIDEN.

 

[TinyWiny]

Måste få kasta ut en allmän fråga: om man lever med någon, VET man då inte vad hen tycker om hos en?

Fast för mig är det skillnad vad man faller för och vad man tycker om hos partnern i långa loppet. Man kan ju falla för någon som man inte känner utan bara har sett på avstånd. Iallafall kan jag det. Man kan ju som min sambo falla för utseendet men bli kär i personligheten. Precis som jag föll för hans underbara ögon men blev kär i den person han visade sig vara.

Vi har faktiskt aldrig diskuterat vad vi föll för hos varandra. Vi har inte det behovet utan är nöjda med att vi älskar varandra nu trots alla de fel och brister vi har upptäckt hos varandra.

Med välja menar jag att man väljer varandra. Något annat är inte tänkbart för mig men jag vet väldigt många osäkra människor som på något magiskt vis "blir kära" så fort någon visar dem uppskattning. De intalar sig alltså att de är kära i personen i fråga fast de egentligen inte är det och där kan man ju tala om att någon väljer en annan men jag tror inte att det blir några längre eller seriösare förhållanden av sådant.

 

[mandalaki]

Fast för mig är det skillnad vad man faller för och vad man tycker om hos partnern i långa loppet. Man kan ju falla för någon som man inte känner utan bara har sett på avstånd. Iallafall kan jag det. Man kan ju som min sambo falla för utseendet men bli kär i personligheten. Precis som jag föll för hans underbara ögon men blev kär i den person han visade sig vara.

Vi har faktiskt aldrig diskuterat vad vi föll för hos varandra. Vi har inte det behovet utan är nöjda med att vi älskar varandra nu trots alla de fel och brister vi har upptäckt hos varandra.

Med välja menar jag att man väljer varandra. Något annat är inte tänkbart för mig men jag vet väldigt många osäkra människor som på något magiskt vis "blir kära" så fort någon visar dem uppskattning. De intalar sig alltså att de är kära i personen i fråga fast de egentligen inte är det och där kan man ju tala om att någon väljer en annan men jag tror inte att det blir några längre eller seriösare förhållanden av sådant.

Usch ja, det där sista är så lätt gjort! Det har jag gjort, några gånger. Då har jag i regel fått det klart för mig på ett och samma sätt: det har varit lättare att inbilla mig att jag är kär när han är inte är där, medan jag haft svårare att känna mig kär när jag haft honom nära.

Det har mycket riktigt bara blivit kortare förhållanden av det och det har varit jag som har dumpat när jag inte kunnat lura mig själv längre.

 

[Petruska]

Då har jag i regel fått det klart för mig på ett och samma sätt: det har varit lättare att inbilla mig att jag är kär när han är inte är där, medan jag haft svårare att känna mig kär när jag haft honom nära.

Ja, fy sjutton! Ett par sådana historier har jag också haft. Har dock hittills undvikit att göra det så där tydligt för mig själv som du gör där.

Välformulerat!