S
susekl
Igår var det en kille som tänkte cykla in med sin cykel i affären, han var väl i 12-13-årsåldern. Flera vuxna bara gick förbi honom men jag gick fram och tog tag i styret och sa att cykeln får du lämna utanför affären. Först tittade han bara på mig och var tyst men efter en stund så ställde han cykeln i cykelstället, låste och gick in i affären. När han gick förbi mig inne i affären så tittade han på mig och sa: Fan, du är den coolaste tanten jag träffat. Ja tant och tant, jag är väl en 20 år äldre än honom men jag är väl tant i hans ögon. Jag kände mig stolt, det är väl ett härligt omdöme att få av en kille i den åldern, att man är cool.
Vad jag undrar är varför har en del vuxna helt slutat att bry sig om våra barn och ungdomar gör? Rädsla, slapphet eller vad? Jag tror den här killen bara ville bli sedd av någon, få lite vuxen uppmärksamhet, kanske har hans föräldrar inte tillräcklig tid eller ork att ge honom det i tillräcklig utsträckning, vad vet jag. Jag tror faktiskt han blev lycklig av att jag sa ifrån, det visar väl hans reaktion efteråt om inte annat.
Vad jag undrar är varför har en del vuxna helt slutat att bry sig om våra barn och ungdomar gör? Rädsla, slapphet eller vad? Jag tror den här killen bara ville bli sedd av någon, få lite vuxen uppmärksamhet, kanske har hans föräldrar inte tillräcklig tid eller ork att ge honom det i tillräcklig utsträckning, vad vet jag. Jag tror faktiskt han blev lycklig av att jag sa ifrån, det visar väl hans reaktion efteråt om inte annat.