Vilken intressant diskussion! Och vilka starka känslor namnens stavning och uttal verkar röra upp...
Förr i tiden var allt mycket enklare. Det fanns liksom inte så många namn att välja på, och de "nya" namn som lånades in försvenskades ofta. Under 1700-talet kom det franska namnmodet till Sverige. I franskan uttalas aldrig -e i ett namn (finns accent ska det uttalas, men det är liksom inte så vanligt). Så började adeln till exempel använda namn som t ex Louise och Caroline. Pigan i adelsfamiljen kunde få heta Lovisa, eller Karolina, den svenska formen, det ansågs inte passande för underklassen att snobba med franska namn.
Den franska namnvågen fortsatte att skölja in, och namn som Emelie, Susanne och Marie blev mkt vanliga i Sverige. Även Hélène, Madeleine osv blev populära. Till att börja med användes den franska stavningen och det franska uttalet. Hélène ska uttalas som Elään och Madeleine som Madelään.
Nu blir det komplicerat! Dels börjar samma namn dyka upp med annan stavning, t ex Susan och Helen (engelsk stavning) men till att börja med behölls det franska uttalet iaf om inte personen hade engelska bakgrund. Dock "vill" svenskan av ngn anledning inte kännas vid -ään i Hélène, Madeleine utan uttalet drar sig mot -een istället. Nu är alltså stavningen
fransk men uttalet försvenskat. Helen har engelsk stavning men oftast svenskt uttal.
Eftersom många inte har klart för sig var namn kommer ifrån och hur de uttalats från början, så börjar man experimentera med uttal och stavning. Därav förvirringen! Madelene får nog stå ut med att folk uttalar fel, för det vanligaste är ju stumt -e. Många stavar utan -e: Carolin, Mariann, Mari. Det är ganska vanligt men historiskt sett är det ju "fel", vilket gör att de flesta petar ditt ett -e. Vilket inte hindrar att jag tycker att det är oförskämt och ohyfsat att TS barn inte får sitt namn rättstavat av mormor (eller var det farmor?).
Kontentan av det hela: väljer man ovanlig stavning/uttal får man acceptera att det blir fel i början, men nära och kära bör lära sig vad man heter.
PS Har en liten släkting som heter Oliwer, alltså med w. Eftersom det är ett engelskt namn är det viktigt att behålla stavningen, annars går det emot engelska uttalsregler. Det ska alltså stavas med enkelt v: Oliver. Hélène kan skippa sina accenter i Sverige och det är nog ingen idé att Madelené har ngn accent på sista -e:t.