Sv: Varför kan jag inte bara skita i vad andra tycker?
Alla vuxna ryttare som rider islandshästar då?
Kom inte med "men det är ju ändå HÄSTAR" eller något i den stilen, för i mina ögon är dom helt enkelt snygga, tåliga, tuffa ponnyer!
Jag som har två travare (utanför-faktor!) varav den ena dessutom är ponny och jag är 23?
Nuförtiden blir jag snarare förvånad om någon påpekar något om att det skulle vara annorlunda att ha travare, eller annorlunda att ha ponny när man är vuxen. Då ser jag ut som ett levande frågetecken och undrar vad de ätit till frukost.?
Tack vare att jag vet vad jag vill och ser till att umgås med likasinnade då och då, eller i kretsar som redan klassas som "udda" där man kan få känna sig normal!
För visst, har man bra självförtroende och som sagt vet vad man vill, inte faller för grupptryck och kan vara nöjd med sig själv och sin häst (oavsett om man inte är några superstjärnor), då ska det inte spela någon roll vilka man umgås med. Samtidigt så vet man med sig att man har lite taskig självkänsla, taskigt självförtroende, inte alltid klarar att "stå på sig" osv, då är det onödigt att utsätta sig för såna situationer.
Den där känslan av att vilja vara omtyckt/accepterad tror jag är det huvudsakliga du bör jobba på. Om man är beroende av andras åsikter och världen *poff* raserar om någon fäller en elak kommentar eller ger kritik, då kommer man alltid vara i riskzonen. Inget man förbättrar på en dag, men du kan ju försöka kompensera det lite genom att göra tvärtom!
Att skriva ner vad som är viktigt för dig, skriva ner dina mål och prioriteringar och ge dig själv ärlig feedback utifrån det. Berömma när det blir bra och fundera ut hur det ska bli bra nästa gång om det inte blir bra! Viktigt att man försöker hålla det positivt MEN ändå realistiskt. Alla kan inte göra rätt jämt och misstag är oundvikligt, att man inte försöker hitta undanflykter eller ursäkter utan kan konstatera; det här var mindre bra - det här är min plan på förbättring!
Anledningen att jag tycker en sån dagbok kan vara bra är just för att man kan få feedback utifrån sina egna värderingar även om man inte rider för likasinnad tränare eller har likasinnade "speglar" i form av andra människor. Det andra säger tror jag blir lättare att ta med en nypa salt ju mer säker man är på vad man själv tycker och vill, och ju tydligare mål man själv har desto mindre risk att man genom grupptryck (eller inbillad sådan) faller in på en annan väg än den man tänkt sig.
Att tävla för att andra peppar
kan vara ok. Men riskabelt om man dels riskerar bli deppig om det går dåligt, dels kanske inte har kommit tillräckligt långt/tränat tillräckligt mycket och målinriktat för det - att man har höga krav och ändå faller för frestelsen att tävla innan man är redo. Klarar du att ha inställningen att ha kul och inte bry dig så mycket om vad övriga på tävlingen + domare tycker, då kan det säkert vara roligt även om man inte har tävlingsambitioner!
Jag själv skulle nog ha valt att göra det i väldigt inofficiellt sammanhang, t ex programridning eller klubbis, men det är helt enkelt för att jag *vet* att det inte skulle gå bra resultatmässigt och man vill ha den där softa stämningen utan en massa press och stress om jag skulle få för mig att tävla!
