varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

[Disen]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Hade hon varit renrasig och MH-beskriven så hade jag gärna kört upp henne i apellen

 

[Disen]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Får mig att tänka på vad en vän sa när vi höll kurs nu i vår. Vi hade en Schäfer som föll medinstruktören i smaken.

Hunden är stor, brötig, studdsig, kampgalen, ivrig, arbetsvillig och hoppig schäfer. Precis som en bra brukshund ska vara

 

[Lyan]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Hade hon varit renrasig och MH-beskriven så hade jag gärna kört upp henne i apellen

Jag tror faktiskt hon hade tokälskat det! Hade hon inte haft mig som en stor stoppkloss i andra änden av snöret tror jag hon hade kunnat fixa det mesta Tur för mig att hon är nöjd med att vara promenadlimpa också bara hon får röja av sig med jämna mellanrum

Sorry för OT

 

[Korven]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Kan ju vara som i ett fall där hunden slutligen hamnade här: Söt valp med uppfödare som mumlar om att "blir inte valpen såld, så måste jag nog avliva den"..

Det räcker långt för att få en liten valp såld till fel folk för rasen och som egentligen inte hade tänkt sig köpa hund

Hur tror du jag blev med hund?

 

[escodobe]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Det är ingen slump att jag har haft två dobermans höll jag på att skriva, men då ljuger jag, den första var en slump. Det är något väldigt förföriskt i de där krutdunkarna till hundar som är "fullt ös medveteslös", där allt går i 110.

 

[Disen]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Vi har en i IPO-gruppen. Han hoppar en vecka innan han är framme vid figuranten och landar i ärmen uppifrån, det ser rätt fräckt ut

 

[Lillagoajag]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

*KL*

Tja, om man säger såhär; när jag var liten och dum (för nu är jag jätteklok ) tänkte jag ÅH jag vill ha en hund med mycket päls så man får borsta mycket! Ehm, ja det var kul tp två gånger sen var det mest jobbigt...

 

[Lager]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Och de flesta tycks på nåt kusligt sätt acceptera det hela. Jag kan inte tänka mig att de är speciellt lyckliga hundar, men dom överlever.

Det är väl det de hänger på - den viftar på svansen när matte/husse kommer och ställer inte till mer förtret än som kan accepteras (eller hotas bort). Då får matte/husse kalla sig hundägare och vovve lever såpass bra att de inte kan anmälas för djurplågeri.

Sedan att hunden ur hundsynpunkt lever ovärdig är inte intressant. Det är hur mycket den eventuellt bråkar som är viktigt. Detsamma gäller ju smällfeta retrivers som sover bort sitt liv i en soffa. Eller sällskapsgnagare som lever hela livet i en bur.

Sorgligt.

 

[lady_vip]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

KL

När jag satt på tåget igår frågade en tjej mig lite om valpen, och rasen. Jag förklarade att det är en krävande ras, en jakthund, jada, jada, jada. Hon hade ju funderat på att skaffa en, för hon promenerade mycket i skogen. Påpekade ännu en gång att det är en jakthund, den måste jobba, inte en sällskapshund - men då kunde nog pojkvännen tänka sig att jaga lite med den....

Det är därför folk skaffar fel hund, den är så fiiiiiiin, och de ser sig själva (i min ras fall) i Barbour-jacka i skogen med en fin grå jycke som lummar lite bredvid.

 

[Disen]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Lite det jag var inne på... att folk nog gärna försöker få det till att deras liv nog visst det kanske eventuellt möjligen har plats för en ras oavsett vad den har för egenskaper och behov. Dom "vill" inte förstå omfattningen av vad man säger till dom.

 

[Gravinda]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Jag håller med er alla övriga. Visst lovar valpköparna guld och gröna skogar. Samtidigt så kan man ju fundera på vad uppfödaren av BC+Golden R hunden i mitt område som bor i en lägenhet gjorde för grundliga i valpköparnas vardag. Det är där jag tycker mycket brister.
Problemet är att det föds alldeles för mycket valpar, det är för stort utbud och efterfrågan för litet. Ingen bra kombo när det gäller djurhållning.

Jag har en labrador+BC+Schäfer korsning och bor i en etta...
Hemma så jobbar jag eller sover, tränar gör vi på BK, spårar gör vi i skogen, rider gör vi ute i stallet, fotboll spelar vi hemma hos "morbror" eller i stugan.
Var helt ärlig med min uppfödare och hon sålde en valp till mig ändå, och verkar funka rätt bra.

Det ligger nog lika mycket till uppfödarna som det ligger till ägarna, och visst kan jag se problemen jag med.
Har en historia från när jag jobbade på hunddagis, vi hade stängt av någon anledning, lov eller jul eller nå liknande och så säger människan som ägde en tik av bruksras "kan ni inte bara ta in henne, hon blir så ledsen av att sitta i bur" efter lite nystande så visar det sig att denna bruksras satt i bur hemma för att hon var bråkig.
Det blev ett samtal där och lite guidning.

Förutom ägarnas ansvar så tycker jag också att brukshundsklubbarna ska öppna sig ännu mer och bli mer mottagliga, många som jag pratar med verkar lite rädda för BK som att det är ett slutet gäng och man bara kan gå dit om man tränat hund i 35 år. Vilket är en jättetråkig förutfattad mening, likväl så tror olk fortfarande att man kör med den gamla hårda metoderna där, vilket inte stämmer enligt de två BK som jag tränar med.

Jag kan också känna att ibland så är hon lite väl mycket, en månad över året, galen och intensiv precis som raserna i sig ska vara, men det ger mig också en motor att träna antingen moment träning inom de olika grenarna eller den där underbara passivitets träningen som är lika viktig. Och det är så fruktansvärt kul att ha en sån jäkla drive i henne.

 

[Rialavargen]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Jag har en labrador+BC+Schäfer korsning och bor i en etta...
Hemma så jobbar jag eller sover, tränar gör vi på BK, spårar gör vi i skogen, rider gör vi ute i stallet, fotboll spelar vi hemma hos "morbror" eller i stugan.
Var helt ärlig med min uppfödare och hon sålde en valp till mig ändå, och verkar funka rätt bra.

Det ligger nog lika mycket till uppfödarna som det ligger till ägarna, och visst kan jag se problemen jag med.
Har en historia från när jag jobbade på hunddagis, vi hade stängt av någon anledning, lov eller jul eller nå liknande och så säger människan som ägde en tik av bruksras "kan ni inte bara ta in henne, hon blir så ledsen av att sitta i bur" efter lite nystande så visar det sig att denna bruksras satt i bur hemma för att hon var bråkig.
Det blev ett samtal där och lite guidning.

Förutom ägarnas ansvar så tycker jag också att brukshundsklubbarna ska öppna sig ännu mer och bli mer mottagliga, många som jag pratar med verkar lite rädda för BK som att det är ett slutet gäng och man bara kan gå dit om man tränat hund i 35 år. Vilket är en jättetråkig förutfattad mening, likväl så tror olk fortfarande att man kör med den gamla hårda metoderna där, vilket inte stämmer enligt de två BK som jag tränar med.

Jag kan också känna att ibland så är hon lite väl mycket, en månad över året, galen och intensiv precis som raserna i sig ska vara, men det ger mig också en motor att träna antingen moment träning inom de olika grenarna eller den där underbara passivitets träningen som är lika viktig. Och det är så fruktansvärt kul att ha en sån jäkla drive i henne.

Vad härligt! Tänk så bra att du kan bevisa att jag har fördomar...

Jag tycker precis som du angående Brukshundsklubben. Många har fördomar att det är en klubb för Jätteslipade hundmänniskor. Men så fel de har. På min lantliga brukshundsklubb är det träning i 30 minuter och sedan KAFFE, därefter träning/pass igen. Kaffe dricker vi i klubbstugan och vi bara måste köpa bulle till:-)
Jag hamnade i en grupp med en massa pensionerer och jisses vad kul vi hade. Och jag lärde mig massor.

 

[lady_vip]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Lite det jag var inne på... att folk nog gärna försöker få det till att deras liv nog visst det kanske eventuellt möjligen har plats för en ras oavsett vad den har för egenskaper och behov. Dom "vill" inte förstå omfattningen av vad man säger till dom.

Nej, så är det ju. Tjejen igår vill väl också ha det till att jag inte kunde veta, min var ju bara valp. Fick förklara att jag har 2 vuxna till hemma som kan hålla igång non-stop hela dagarna utan att bli särskilt trötta - de blir inte trötta! Sen begravde jag mig i min tidning..

Men räddningen, eller vad man ska säga, är ju att de sällan skaffar samma hund igen. De gör sitt misstag och sen skaffar de aldrig mer hund eller så skaffar de nåt som passar bättre.

Jag tror också det har att göra med att "förr" skaffade man den hunden man trillade över och det gick ju bra det, tyckte man då... Kreti och pleti hade schäfer och boxer och det gick väl an, sen tycker de att det ska funka så idag också.

 

[Disen]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Du skulle ha berättat om deras "rasbundna" separationsångest, då hade dom kanske kommit på andra tankar

Jag tror absolut att du har en poäng där. Det är bara så himla tråkigt att se, både för hunden och ägaren, hur himla misslyckat deras vardag blir.

Jag får ofta höra att min malle är "så himla fin/vacker/grann/whatever!", men tack och lov har jag inte pratat med någon endaste än så länge som funderat på eller viljat skaffa en som inte har varit hängiven tävlingsmänniska.

 

[Sel]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Förutom ägarnas ansvar så tycker jag också att brukshundsklubbarna ska öppna sig ännu mer och bli mer mottagliga, många som jag pratar med verkar lite rädda för BK som att det är ett slutet gäng och man bara kan gå dit om man tränat hund i 35 år. Vilket är en jättetråkig förutfattad mening, likväl så tror olk fortfarande att man kör med den gamla hårda metoderna där, vilket inte stämmer enligt de två BK som jag tränar med.

Jag kan också känna att ibland så är hon lite väl mycket, en månad över året, galen och intensiv precis som raserna i sig ska vara, men det ger mig också en motor att träna antingen moment träning inom de olika grenarna eller den där underbara passivitets träningen som är lika viktig. Och det är så fruktansvärt kul att ha en sån jäkla drive i henne.

Jag måste absolut hålla med. Själv har jag haft hund i fem år utan att ens våga Ringa till min lokala brukshundklubb.. "Där finns det ju bara mallar och schäfrar och gråhåriga järntanter/stålgubbar som tränar lydnad och IPO åtta dagar i veckan - så vad skulle jag där med min fjantiga terrier att göra? Vi tränar ju bara för att det är roligt."
Måste kännas än mer skrämmande att komma dit med en hund man faktiskt har Problem med.

Det var först för några månader sedan, då jag hoppade på en drop in valpkurs med shiban som jag insåg att de inte skulle bita huvudet av vare sig mig eller hunden!
Nu ska det minsann bli öppet hus och glatt ståhej för att inviga de nya lokalerna, så jag hoppas att vi kan fösa in fler skraja hundägare i stora BKfamnen!

Dock är jag fortfarande rädd för grannklubben.. *vissel*

 

[Capable Case]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Tror ofta det handlar om att man TROR att man har kunskapen och tiden som krävs för mer krävande hundar. Iaf är min uppfattning den att man själv tycker man gör ett fantastiskt jobb med hunden och de problem som finns skyller man på dåligt psyke istället för att rannsaka sin egen uppfostran och sin egen situation.

 

[Trix]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

kl

Jag får ofta "beröm" för att hunden är så "trevlig", "väluppfostrad" och "lydig" Folk tänker inte på att det ligger jobb, regelbunden träning och motion bakom det.
Kommentarer som "en sån hund skulle man ha" bemöter jag alltid med att rasen (beauceron) inte blir vuxna förrän de är tre år, att hon gick på fri tillgång på RC 4800 under 2½ års tid för att annars blev hon mager och glanslös i pälsen pga aktivitet och att man måste motionera dem mentalt. Då är det inte fullt lika intressant längre

Hon blev opererad för snart 2v sedan, en talgkörtel som bara blev större o större och i samma veva, eftersom hon ändå var sövd, togs 2 "fettknutor" och tandsten bort. Så hon är sydd på 3 ställen, 14 stygn på baken och 2-3 på ena benet och bringan. Hemgångsråden var att hon skulle få promenera i koppel 4ggr à 10min per dag i 14 dagar! Jag bara tittade på veterinären och sa "Hon kommer bli fullständigt odräglig och terrorisera både mig och katterna".
Fick ingen som helst förståelse för det, utan det var bara så det skulle vara.
Jag följde råden de 3 första dagarna, sedan har vi motionerat som vanligt utan att springa för mycket
I morgon ska stygnen tas.

 

[Calazirya]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

.. eller när man visar ett program i svt där man har med en omplacerings Weimaran som perfekt hund till en barnfamilj där man vill ha en lekkompis som ev får köra lite "hunddans" .. :/

 

[Lyan]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

Du skulle ha berättat om deras "rasbundna" separationsångest, då hade dom kanske kommit på andra tankar

Jag tror absolut att du har en poäng där. Det är bara så himla tråkigt att se, både för hunden och ägaren, hur himla misslyckat deras vardag blir.

Jag får ofta höra att min malle är "så himla fin/vacker/grann/whatever!", men tack och lov har jag inte pratat med någon endaste än så länge som funderat på eller viljat skaffa en som inte har varit hängiven tävlingsmänniska.

När du sa detta kom jag på att jag träffade en tjej för ett tag sedan som ville para sin hanhund, en "helt renrasig schäfer av den gamla, rakryggade varianten som inte hade höftledsfel ) med en schäfer/malle som gick som sällskap och var "så söt och snäll och det fanns minsann inget arbetsbehov hos henne". Försökte få henne att fatta att dels behövde hennes hund inte vara friskare bara för att han var rakryggad, bara att han fick mindre belastning och dels att bara för att tiken var "snäll" behövde inte valparna bli det och att det definitivt fanns en anledning till att föräldrarna användes till blandras och inte renras. Hoppas verkligen hon tog det åt sig! Inget ont om mallarna men jag tycker de verkar knepiga i ren form, en malle som används i karlssons blandning till barnfamiljer vet jag inte om jag vill träffa alls

 

[MrsScabtree]

Sv: varför i hela friden skaffar man en hundras man inte är bered att jobba med?

För övrigt tycker jag mig se VÄLDIGT många hundar av just rasen Schäfer, som lever sina liv som gårdshundar utan någon egentlig aktivering alls. Och de flesta tycks på nåt kusligt sätt acceptera det hela. Jag kan inte tänka mig att de är speciellt lyckliga hundar, men dom överlever.

Sedan ska man vara väl medveten om att upp emot 70 procent av de schäfrarna som föds upp (registrerade) i Sverige idag har en härstamning som är =noll eller väldigt lite motor och drifter. Inte undra på att de accepterar ett liv som gårdshund. Dessutom kan det yttra sig väldigt olika, Grima levde som "gårdshund" hela sitt första 3-åriga liv och för någon som bara sett henne utifrån så verkade hon nog inte så understimulerad (hon stod ju inte och vrålade eller försökte ta sig ut)...men kollade man närmre så var pälsen på hela svansen avgnagd, varenda sak som gick att tugga på var söndertuggad (pinnar,kottar,gräs,sten..you name it). Min poäng är att stress behöver ju inte vara utåtagerande, och kan yttra sig på väldigt många olika sätt.

Jag personligen har faktiskt aldrig mött en schäfer som varit sällskaps/gårdshund oavsett anlag, som verkat helt okej med sitt liv. Men det kanske är en definitionsfråga.