Men de kan lägga ner 500 i veckan på att harva runt på halvdöda ridskolehästar men inte 500 i månanden och å få rida mer fritt samt utvecklas betydlgt mer.
Samt prova på att ha egen häst några dagar i veckan för att kolla om man klarar av att en dag ha egen.
Eftersom jag har slutat vara medryttare, och numer enbart rider på ridskola, så kan jag förklara lite hur man resonerar. Alternativen är ju såklart inte "halvdöda ridskolehästar" som man "harvar runt på" eller "rida mer fritt" och "utvecklas betydligt mer". Snarare ser alternativen ut så här:
Ridskolan:
*Möjlighet att långsiktigt utvecklas tillsammans med en häst - nån annans häst kan flytta, bli såld eller sättas ut på foder, ridskolehästarna försvinner inte
*Seriös träning inför tävling, hoppträning för erfaren hopptränare och dressyrträning för skicklig dressyrryttare
*Normalkänsliga lättklasshästar i tävlingskondition
Medryttare:
*Ovanligt med samarbeten som sträcker sig längre än ett år, hästen kan närsomhelst säljas eller flytta
*Mycket begränsat vad man får göra, oftast endast uteritter, absolut inte hoppträning. Minimal utveckling tekniskt som ryttare, däremot bra mängdträning, och övning i hästhantering på olika sätt
*Samma sorts hästar som ridskolehästarna, men ofta i sämre kondition, eftersom ägaren inte hinner/orka rida tillräckligt för att få den kondisen som ridskolehästarna har.