Våra olika belöningssystem

[Midna]

Sv: Våra olika belöningssystem

Det var det här jag misstänkte. Arv och miljö. Du ser inte något bekymmer med hur du har blivit uppfostrad och hur det har påverkat dig..o hur du sedan för över det till dottern o hur det med hög sannorlikhet kommer att påverka henne. Vill du ge henne samma liv, samma kamp o samma känslor som du fick? Är du så nöjd över ditt liv och den uppfostran du fick att du vill ge henne samma?

En stillsam undran.

Om man räknar bort mobbingen så är jag supernöjd med min uppväxt! Okej, hade helst sett att mina biologiska föräldrar höll ihop men så var inte fallet, min far satte för stor press på familjen kring den verksamhet han hade.

Har bara läst här men inte skrivit något tidigare. Inte läst alla inlägg heller så jag ber om ursäkt om jag upprepar något som redan sagts.
I alla fall.
En sak som slog mig är det här kända "citatet", de flesta har säkert hört det i någon form tidigare:
"Lite stryk mår barnen bara bra av, jag fick stryk som barn och det har minsann inte skadat mig på något sätt!"

Jag vill med den liknelsen säga att man kan bli väldigt präglad på hur man själv är uppfostrad och anse att det är den rätta vägen och den bästa metoden. Men för någon annan så kan samma sak vara helt otänkbart. Och så vill jag poängtera att detta bara är en liknelse, jag antyder inte att TS barn blir misshandlad på något sätt!
Barnaga är ju ett tydligt exempel där det är tämligen svart och vitt. Jag är övertygad om att det finns människor i Sverige som anser att barnaga är ok, för det fick dom som små lära sig att det är så man uppfostrar barn. Medans det för de allra flesta (tack och lov) är helt otänkbart.

Golden Heart: Du är uppenbarligen väldigt präglad av din uppväxt, både bra och dåliga saker så klart. Det du borde fundera över (och jag säger det här i all välmening, jag har ingen önskan att klanka ner på dig) är om du kanske skulle fundera över dina principer och metoder och ta till dig lite av den feedback som trots allt framkommit i den här tråden. Pedagogiken och kunskapen om barns utveckling och lärande har tagit stora steg framåt de senaste 20-30 åren, dvs sen jag och du var små.

/M.

 

[Mitten]

Sv: Våra olika belöningssystem

Men Mitten, du skämtade väl? Det du beskriver är ju straffbart!

Tyvärr är det sant Och det var betydligt mer än så.

 

[mandalaki]

Sv: Våra olika belöningssystem

Men det ÄR ju straffbart! Var det ingen som såg det som kunde ingripa?

STOOOOR eloge till dig för att du blivit en så bra förälder

 

[Mitten]

Sv: Våra olika belöningssystem

Jag var duktig i skolan, därför trodde alla att allt var bra :|. jag berättade för en skolkurator en gång, som svarade med att "ungar säger vad som helst för att få uppmärksamhet"... Sen berättade jag inte för fler.

Men det stället till det i föräldraskapet ibland, jag är ju rädd att föra vidare mina dåliga sidor. Är ju rätt nojjig och rädd för att andra människor ska göra dottern illa. Därför är Buke en sån bra sanitycheck när man inte är säker på att man tänker rätt

 

[Pontevecchio]

Sv: Våra olika belöningssystem

kl

det jag funderar på när jag läser sådana här trådar är hur kort föräldrarskapet verkar vara för vissa. Ungarna ska lyda när de bor hemma, vad de gör sen är skitsamma.

jag är uppväxt med att vi är en familj, visserligen bestämde mina föräldrar men alla
respekteras. Alla hjälps åt och alla skäms bort med kärlek.

Det gör att jag idag (30 år) och min syster fortfarande gärna umgås med våra föräldrar och vår familj (faktiskt hela släkten). Hade umgänget krävt lydnad hade
det nog inte existerat.

Min mamma har fått höra att hon har snälla barn som hjälper dem när de behöver.
Hon brukar svara att vi finns där på samma sätt nu som hon och pappa fanns där för oss när vi var små.

what goes around...

 

[Pontevecchio]

Sv: Våra olika belöningssystem

Om hon är 17 år och vägrar göra något då får hon skaffa eget boende!
När hon blir äldre får hon veckopeng/ månadspeng!

vad ska du göra för att hon ska besöka dig på äldreboendet?
betala? städa?

 

[mandalaki]

Sv: Våra olika belöningssystem

Efter vad jag sett här tror jag inte att du behöver oroa dig det minsta. Du reflekterar hela tiden över ditt föräldraskap på ett väldigt bra sätt. Jag tror att du har anledning att känna mycket mer självförtroende på den punkten än vad du gör.

Schyst skolkurator...

 

[TinyWiny]

Sv: Våra olika belöningssystem

Jag var duktig i skolan, därför trodde alla att allt var bra :|. jag berättade för en skolkurator en gång, som svarade med att "ungar säger vad som helst för att få uppmärksamhet"... Sen berättade jag inte för fler.

Men det stället till det i föräldraskapet ibland, jag är ju rädd att föra vidare mina dåliga sidor. Är ju rätt nojjig och rädd för att andra människor ska göra dottern illa. Därför är Buke en sån bra sanitycheck när man inte är säker på att man tänker rätt

Åh vad jag känner igen det där
När jag väl berättade så fick jag höra att jag ljög och de skickade mig till bup för att kolla om jag var mytoman Sedan klappade socialchefen mig på huvudet och sa, -jag känner din pappa. Han skulle aldrig göra så. Följden blev att mina föräldrar fick veta att jag hade berättat hur det verkligen var och då var jag snällt sagt inte välkommen hem igen.

Jag var också vettskrämd för att jag skulle göra fel med mina barn. Det var särskilt svårt när de kom upp i trettonårs åldern för innan hade jag bara gjort tvärtemot vad mina föräldrar hade gjort men då visste jag ju inte hur jag skulle göra längre för då var jag ju redan utkastad hemifrån.
Men det jag visste var vad jag hade velat ha. Gränslös kärlek och klara regler och det är vad jag har försökt ge mina barn. Givetvis har jag gjort massor av fel och missbedömningar ändå men jag står för dem och jag ber om ursäkt för att jag gjorde fel när vi pratar om det. Jag tror att så länge man verkligen älskar sitt barn av hela sitt hjärta och tänker på hur man hade velat bli bemött som liten, ja då går det bra. Jag tror att om man är medveten om sitt sociala arv och verkligen vill bryta det så kan man också göra det. Det farliga är när man inte ser hur illa ens uppväxt har gjort en. Du ser ju och vet så väl så du kommer inte göra din dotter illa.

 

[Ponsse]

Sv: Våra olika belöningssystem

Jag har läst i den här tråden, och även andra trådar där du skrivit lite om din uppväxt och hur du har försökt att uppfostra dina egna barn. De saker du har skrivit har varit så smarta och så rätt, enligt mig. Det jag reagerade först på var i någon tråd där du skrivit att "Man får ha hemligheter som man blir glad och fnissig av, men man får berätta såna hemligheter som man blir ledsen och illa till mods av".

Jag hoppas att när jag i framtiden får egna barn tänker liknande som dig!

Och jag är säker på att Mitten också gör rätt, men jag har inte sett dig i lika många trådar och inte hunnit reagera än

 

[Mitten]

Sv: Våra olika belöningssystem

Håller med om vartenda ord . Jag har också snott hemlighetsreceptet av TW .

 

[TinyWiny]

Sv: Våra olika belöningssystem

Jag har läst i den här tråden, och även andra trådar där du skrivit lite om din uppväxt och hur du har försökt att uppfostra dina egna barn. De saker du har skrivit har varit så smarta och så rätt, enligt mig. Det jag reagerade först på var i någon tråd där du skrivit att "Man får ha hemligheter som man blir glad och fnissig av, men man får berätta såna hemligheter som man blir ledsen och illa till mods av".

Jag hoppas att när jag i framtiden får egna barn tänker liknande som dig!

Och jag är säker på att Mitten också gör rätt, men jag har inte sett dig i lika många trådar och inte hunnit reagera än

Tack Vi kom och pratade om just det där häromdagen när min dotter berättade en sådan där fnissig hemlighet nu sådär 15 år efter händelsen och när vi hade skrattat klart så berättade att jag hade skrivit om det på buke. Min dotter rättade mig då och sa, -"Hemligheter man blir glad och fnissig av får man har för sig själv men hemligheter man blir ledsen av eller får ont i magen av måste man berätta oavsett vad". Givetvis har hon rätt Illa till mods är ju svårare att förstå för ett litet barn än vad ledsenhet och ont i magen är. Det var jag som hade glömt hur jag egentligen sa.

 

[Brandgul]

Sv: Våra olika belöningssystem

Jag tycker det är så jäkla starkt att du blivit den fina och kloka människa som du blivit.

 

[Mitten]

Sv: Våra olika belöningssystem

Tack

 

[Petruska]

Sv: Våra olika belöningssystem

det jag funderar på när jag läser sådana här trådar är hur kort föräldrarskapet verkar vara för vissa. Ungarna ska lyda när de bor hemma, vad de gör sen är skitsamma.

Men är det inte oftast föräldrar till ganska små barn som uttrycker sig sådär?

Även om jag inte gillar det, så är det ändå en sak att ha den söta treåringen framför sig och då tänka att om han/hon inte sköter sig som artonåring åker han/hon ut, och en annan sak att tänka så när barnet faktiskt har blivit en söt artonåring istället.

Sen går det inte att komma ifrån att relationerna nog ofta blir bättre, efter tonårstidens slitningar, när barnen flyttar hemifrån, men det är ju något annat än att det är en bra idé att kasta ut dem.

 

[Petruska]

Sv: Våra olika belöningssystem

Vad jag ofta funderar på, när vettiga personer som du och TinyWiny har så där väldigt destruktiv bakgrund, är vad som gjorde att det blev så bra som det blev.

Vi vet ju att de som behandlats illa som barn ofta blir vuxna som behandlar sina egna barn illa.

Men så finns det undantag, som du och Tiny.

Hade du trots allt någon vettig människa någonstans, eller vad gjorde att du kunde vända ditt levnadsöde så väl som allt du skriver här tyder på att du har gjort?

Eftersom jag har ett utfluget fosterbarn, och barn inte blir fosterbarn utan anledning, är detta en fråga jag funderar rätt mycket på.

 

[Sar]

Sv: Våra olika belöningssystem

+ Mitten


Jag är full av beundran över att de som haft en så kass barndom faktiskt kan bli så bra föräldrar!

Jag tänker som så att vi som haft vettiga föräldrar har det betydligt lättare i uppfostringsfrågan eftersom mkt sitter i ryggmärgen. Blir det skarpt läge och man måste bestämma sig fort så finns ju oftast en lösning man tidigare varit med om själv att dra till med.
Men om man själv haft dåliga erfarenheter så måste man ju tänka till!

Jag blev väldigt berörd av en mamma (minns inte längre vem som skrev) som berättade att hennes första reaktion var att slå, det var det som satt i hennes ryggmärg eftersom hon blivit slagen som barn. Så hon var hela tiden tvungen att reflektera och hitta en egen lösning och klarade sig genom det från att ge sina barn en annan uppväxt än hon själv hade.
Mkt starkt!

 

[Mitten]

Sv: Våra olika belöningssystem

Sorry TS för väldigt OT!


Jag hade ju både uselt hemma (mamma och styvfar) och en usel biologisk pappa, så jag hade ingen i min direkta närhet. Däremot dagisfröknar och lärare som gav mig mycket positiv feedback - jag hade ju turen att vara duktig i skolan. Annars överlevde jag via böcker, satte upp mål och genomförde planer. Flyttade till lägenhet när jag var 16, jobbade på fritiden, gick gymnasiet, högskolan... Jag hamnade i duktig flicka-facket, helt enkelt. Hade en del ångest och andra problem, väldigt rädd att bli påkommen som den usla människa jag var innerst inne (dolde det ju genom att vara duktig!).

För mig vände det när jag bestämde mig för att inte vara bitter längre och inte skylla allt på uppväxten. Jag äger mitt liv, men det tog ett tag. Därför är det ju extra läskigt att ha ansvar för en annans liv.
Har ju en fantastisk make idag också, som är mitt största fan


Lite tur är det också, jag hade nog kunnat fastna i drogträsket eller annat - umgicks en del med äldre kriminella i unga tonår. Men att jag flyttade hemifrån gav mig en nystart. Sjukt när jag tänker på allt jag har idag, jättebra jobb som jag både älskar och som ger bra betalt, underbar man och dotter, mitt lilla hus, bra vänner... Det gör det värt den där uppväxten alla gånger, vill inte byta liv med någon!

 

[Mitten]

Sv: Våra olika belöningssystem

Tack och lov har jag inte haft reaktionen att slå, däremot kan jag bli väldigt känslokall och stel i en konflikt - det har jag fått jobba med. Och jag kan bli irriterad på att min fyraåring inte fattar hur bra hon har det, när jag blir arg. Typ. Men jag hade faktiskt insett de flesta av mina dåliga arv innan hon föddes, hade jag fått henne när jag var 20 hade det nog varit svårare, nu var jag 30.

 

[Mitten]

Sv: Våra olika belöningssystem

Fast nu glömde jag ge lite cred till min moster - hon hade mig och min bror en del på somrarna, jag älskade det, hon var så rar och naturlig, jag fick läsa och skriva så mycket jag ville, det påverkade säkert en del!

 

[Petruska]

Sv: Våra olika belöningssystem

Jag hamnade i duktig flicka-facket, helt enkelt. Hade en del ångest och andra problem, väldigt rädd att bli påkommen som den usla människa jag var innerst inne (dolde det ju genom att vara duktig!).

Jag har fått för mig att den strategin är vanligare bland flickor som far illa än bland pojkar (ja, pojkar kan väl inte bli duktiga flickor, men duktiga pojkar hade de kunnat bli - i praktiken verkar bråkig pojke dock ligga närmare till hands) och jag tycker att man måste se det som en väldigt lyckosam strategi, sett mot alternativen.

Det är ju oändligt mycket bättre att överkompensera med duktighet än med bråkighet/tuffhet, om man ser till framtidsutsikterna. Om man sedan lyckas vara duktig på något som är någorlunda konstruktivt, och inte bara städning och att vara söt - för att återknyta till tråden! - så finns det rätt mycket att vinna på duktigheten. (Nu har jag ju fattat att du är duktig både på jobb och på städning, men det är ju mycket bättre än om det bara var städning.)

Så sett tycker jag att man ofta problematiserar "duktiga flickor" lite väl mycket. Jag menar duktiga flickor som har det normalt uppväxtjobbigt (inte sådana vars föräldrar borde sättas i fängelse, som dina), där tycker jag att man hör lite väl mycket bekymmer om hur de är ledsna inuti och duktiga utanpå. Jag kan trots allt inte se annat än att det är bättre att vara ledsen inuti och duktig utanpå än bråkig/antisocial/kriminell utanpå. Och det är aldrig smärtfritt för någon att växa upp, ledsenheten kan och ska inte helt byggas bort.

Jag har utmärkta föräldrar, tex, och jag kompenserade ändå för allting genom duktighet som ung - vilket jag i stort sett är rätt glad för. Det gav mig bra valmöjligheter. Jämfört med min bästis i mellanstadiet som lite senare löste alla sina problem genom att ta till flaskan, tex, så tycker jag nog att duktighet är väldigt konstruktivt och bra (om det inte är att vara bäst på att vara snäll, hjälpsam och söt tjejen blir).