Sv: Vår hund attakerade lillasyster!!!
*KL*
Hoppar in i diskussionen igen efter att inte ha haft tillgång till dator i helgen.
Jag fick frågan hur jag tycker att problemet skulle lösas. En jättestor fråga verkligen, för det handlar i själva verket om att en gigantisk förändring i samhällets inställning till djur måste till.
I vårt land slaktas 75 miljoner djur varje år. 75 miljoner! Det är fler än antalet människor som strök med under andra väldskriget... Inte så många bryr sig om det. Varför? Därför att de flesta människor är väldigt nöjda med att från toppen på näringskedjan blicka ner på de mindre "lyckligt" lottade arterna som dragit ett kortare strå i det genetiska lotteriet, åtminstone i den värld som människan skapat villkoren i.
Ungefär på samma sätt som sydstaternas plantageägare levde gott på de svarta slavarnas oavlönade arbete. Slavarna ansågs som mindre värda, mindre intelligenta (för att de inte behärskade engelskan bla), ansågs inte ha samma känslor som "riktiga människor" (dvs vita).
Varför tar jag upp detta? Jo för att den förhärskande inställningen om djurs underlägsna ställning och värde i förhållande till människan ligger till grund för många av åsikterna i denna tråd. Nu handlar denna tråd om hundar, och hundar har genom sin ställning som nära kompanjon till människan en särställning i åtminstone vårt västerländska samhälle. Men på ett villkor, hunden ska tjäna människan troget och minsta lilla en individ faller ur denna ram så upphör hundens existensberättigande (inte min åsikt, men inställningen genomsyrar denna tråd).
Jag är inte naiv, så jag vet att djuren inte under min livstid iallafall kommer att åtnjuta människans respekt som jämbördiga i samhällets ögon. Men djurens värde, och värdet i djurens liv, måste ju förespråkas åtminstone av oss som tycker att deras liv är lika okränkbart som människans.
Skulle det vara enkelt eller självklart att ändra djurens ställning i vårt samhälle? Naturligvis inte, lika lite som det var enkelt att frige hundratusentals slavar i USA och intregrera den som jämbördiga i det amerikanska samhället.
Djur är heller inte människor, så det handlar ju inte om att "befria" djuren från människan. I mina ögon handlar det om att vidareutveckla människans och djurens relation till att bygga
på symbios och inte ensidigt utnyttjande.
Och för att komma tillbaka till den aktuella frågan om hundar som är "missanpassade" så vägrar jag att delta i ryggdunkandet och uppmuntrandet av att avliva friska djur. Om en attitydförändring ska ske avseende djurens rätt till liv så kan man inte uppmuntra och sanktionera denna handling.
Jag tror på mycket hårdare regler för att få ha djur överhuvudtaget. Jag tror på utbildning av dem som beviljas förmånen att ha djur. Jag tror på en kraftig begränsning i aveln av hundar, katter och andra sällskapsdjur för att förhindra att djur betraktas som slit-och-släng. Om utbudet av i detta fall hundar skulle begränsas kraftigt skulle vi vara mer benägna att fostra våra djur till fungerande individer från att de är valpar.
Vårt samhälle är alldeles för slappt och fritar individer från eget ansvar. Merparten av de hundar som idag avlivas som "farliga" skulle relativt enkelt kunna rehabiliteras om deras ägare inte lät sig styras av lathet och minsta motståndets lag. Jag vägrar vara en av dem som sanktionerar avlivning genom att inte fördöma abdikerandet från djurägandets ansvar. Jag tror vidare att de människor som initialt misslyckats i sitt hundägande skulle lära sig en viktig läxa om ansvar, rehabilitering, livets värde, ödmjukhet, tålamod, relationer osv om de istället för att ha möjlighet att avliva tvingades att lösa problemet med träning, träning, träning.
Jag ser faktiskt inte någon logik här heller i dina inlägg! På vad sätt strider det jag skrev mot det du skriver nu???
