Sv: Var går gränsen?
Hur hade ni gjort i en sån här situation?
Jag hade frågat mitt barn vad det var h*n tycker att vi hade glömt
Hade du varit den som hade tagit tag i ungen eller hade du gjort som mamman i detta fallet.
Jag hade frågat vad som var fel, jag tycker inte om att människor ignorerar mig därför ignorerar jag inte heller mina barn
Eller hade du vågat ta tag i ungen?
Det är klart att jag vågar ta i mitt barn, i detta fallet hade jag stoppat långt innan barnet var ledset genom att lyssna på det, med ta tag menar jag inte slita/dra utan ta i barnet, krama odyl.
Vad hade du gjort om någon hade kommenterat ditt tillvägagångsätt?
Hur jag uppfostrar mina barn har bara jag med att göra, eftersom det aldrig har förekommit våld, varken fysisk eller psykisk, i min barnuppfostran
Hur hade du själv reagerat om någon hade tagit tag i en unge mitt i en affär?
Om någon hade slitit/dragit/slagit så hade jag mått dåligt och frågat vad personen höll på med.
*Allmänt kl*
Jag blir förvånad och bestört över att så många skulle ignorerat sitt barn, varför
är inte barnet värd att få uppmärksamhet när de vill något?
Varför inte lyssna på barnet?
Jag tycker att mamman i denna situationen gjorde fruktansvärt fel, att behandla andra som luft är det värsta man kan göra som människa, hur kan man göra så mot sitt barn
Barn som får tillräcklig uppmärksamhet behöver inte slänga sig på golvet och gallskrika, de blir lyssnade på ändå, att förnedra barnet genom att göra samma sak själv får mig att må illa
Att säga att man fått fel barn på dagis
fy vad hemskt, att barnet ska behöva bedyra att hon är sin förälders barn
När ska folk fatta att barn inte är en rättighet, något de äger
De är en underbar gåva vi får förvalta en tid, som vi får guida till ett lyckligt och rikt liv.