Var får man hjälp för ätstörningar.

[Fruentimber]

Helt sjukt... att gå ner 3,5 kg på en vecka låter ju rent av ohälsosamt, och sedan att åka ut för att det inte är "tillräckligt mycket"..... om man inte var ätstörd innan, så blir man det ju...

Programmet är ohälsosamt, utan tvekan, men att gå ner 3,5 kg på en vecka behöver inte vara det. Det är vanligt att gå ner mycket i vikt när du går på en VLCD-diet.

 

[monster1]

Jag såg att TV-programmet Biggets Loser har börjat igen. Det har ju gått i flera år både svenska och i andra länder. Men jag har kännt mig mer och mer tveksam till programmet och har inte sett de senaste åren. Men sen började jag kolla häromkvällen.
I programmet ingår att de tävlar om att gå ner i vikt. Så den som går ner minst i vikt procentuellt den veckan åker ut. En tjej hade gått ner 3,5 kg den veckan och det innebar att hon gått ner minst procentuellt. Hon blev väldigt besviken och ledsen och undrade varför hon inte gått ner mer när hon tyckte att hon gjort allt som hon skulle.

Och någonstans här tycker jag det blir tokigt... Att tävla i viktnedgång känns tvärtemot vad som känns sunt. Anledningen till att jag slutade titta för några år sedan var att det då var med några deltagare som jag tyckte hade uttryckt saker som jag kände var varningssignaler för ätstörningar och matmissbruk men det verkade ändå inte vara någon av tränarna eller de som jobbade med programmet som reagerade.

Det är ett helt absurt program som fått mycket kritik för att det är ohälsosamt både för deltagarna och för de som tittar. Det måste vara en oerhörd belastning på deras kroppar att vara med i programmet och stressa kroppen på det viset.

 

[stjarnhimmel]

Ikväll uppstod en sån situation som jag hatar. En kollega frågade om jag vill följa med och se en musikal. Min första tanke- Ja gärna!
Nästa tanke på två sekunder senare; hur stora stolar har den teatern? Kommer jag ens få plats?
Någon som vet hur stora stolar Intiman har?

För att kunna sköta mitt ätschema och ha bra rutiner och orka stå emot alla dessa hundratals impulser jag får varje dag att hetsäta så måste jag må bra och inte triggas av saker hela tiden. Men bara att vistas i samhället ger mig mängder av impulser varje dag. Jag kan inte sitta på alla stolar på jobbet för de är för små. Jag måste hoppas att vissa platser är lediga i matsalen för att ens få plats. Och ofta känner jag mig för stor på buss och tåg också.

Nu får jag antingen sätta mig och typ ringa till intiman och fråga hur stora stolar de har. Det känns typ förnedrande att ta reda på om ens rumpa är för stor. Eller så får jag tacka nej. I alla år har jag tackat nej till saker för att jag inte vill säga som det är. Jag har tackat nej till att åka på skidresa då det inte fanns kläder jag kunde ha, tackat nej till att åka med folk i vissa bilar, tackat nej till att gå på nöjesfält. Skulle någon fråga om jag vill åka utomlands så skulle jag tacka nej idag då jag säkert inte får plats i en flygstol. Är för tjock för att hitta ett par gummistövlar så jag säger nej till promenader när det behövs.
Är med i en facebookgrupp för tjockisar och en av de vanligaste frågorna är om man får plats på olika ställen. Jag får nog ta och fråga där om Intiman.

Hela tiden säger man att tjockisarna ska röra på sig... Men det är svårt att hitta utrustning och kläder för det. Tills för bara några år sedan kunde man ju knappt hitta vettiga träningskläder heller.

Och i alla år så har jag tackat nej till saker utan att säga som det är- utan jag har skyllt på saker. Ville ju inte säga som det är-jag har ätit mig för tjock så jag kan inte åka med på skidresa. Det är ju mitt eget fel- så jag kan ju knappast klaga eller skylla på någon annan än mig själv.

Vet inte vad jag ska säga till min kollega om jag inte får plats i stolarna på musikalen. Om man är ärlig så blir det inte heller bra.. för då tycker ju folk synd om en och det hatar jag. Folk får något speciellt i blicken och rösten.

Nä... då är det lättare att tacka nej och skylla på något... förkylningar funkar alltid...

 

[stjarnhimmel]

Aha har de fått kritik för Biggest Loser? Det har jag missat.
De kanske fick det tidigare år men nuförtiden tycker jag att jag inte ser någon kritik...
Vilket har förvånat mig lite....

Dessutom när man pratar om hållbar viktnedgång brukar man ju prata om att det tar tid att hitta nya vanor. Men här ska man gå ner fort. Jag har också tänkt på belastningen på kropparna. Folk som väger mkt och har redan från början extra vikt och belastning och sen ska man träna många timmar och ibland även göra övningar där man ska ut och springa och sånt... Det är ju inte bra för knän etc.

När jag var yngre var jag ju så besatt av träning och att gå ner i vikt så då följde jag dess program noga. Funderade på att söka men vågade inte.. tyckte det skulle kännas så förnedrande att stå där halvnaken och väga sig i tv.

Men det jag minns är att det genom åren har varit situationer och deltagare som jag ännu minns. Tex att det ett år var med en tjej som berättade öppet att hon haft bulimi i många år. Ändå tyckte den tränaren att det var en bra ide att man skulle träna hårt tills man spyr. Att spy av utmattning är inte så stor grej utan det är bara att fortsätta sen. Det finns ju läkare och liknande som är med ibland i programmet- varför tar ingen av dem ansvar och säger att det inte är lämpligt att ta med folk som så nyligen haft ätstörningar. Jag har också sett många andra deltagare i både svenska och utländska program som sagt saker eller gjort saker som så tydligt visar på ätstörningar, matmissbruk och liknande. Varför sätter ingen stopp? Om jag kan se sånt- är inte läkare och annan personal väldigt oansvariga då?

 

[gammalek]

Aha har de fått kritik för Biggest Loser? Det har jag missat.
De kanske fick det tidigare år men nuförtiden tycker jag att jag inte ser någon kritik...
Vilket har förvånat mig lite....

Dessutom när man pratar om hållbar viktnedgång brukar man ju prata om att det tar tid att hitta nya vanor. Men här ska man gå ner fort. Jag har också tänkt på belastningen på kropparna. Folk som väger mkt och har redan från början extra vikt och belastning och sen ska man träna många timmar och ibland även göra övningar där man ska ut och springa och sånt... Det är ju inte bra för knän etc.

När jag var yngre var jag ju så besatt av träning och att gå ner i vikt så då följde jag dess program noga. Funderade på att söka men vågade inte.. tyckte det skulle kännas så förnedrande att stå där halvnaken och väga sig i tv.

Men det jag minns är att det genom åren har varit situationer och deltagare som jag ännu minns. Tex att det ett år var med en tjej som berättade öppet att hon haft bulimi i många år. Ändå tyckte den tränaren att det var en bra ide att man skulle träna hårt tills man spyr. Att spy av utmattning är inte så stor grej utan det är bara att fortsätta sen. Det finns ju läkare och liknande som är med ibland i programmet- varför tar ingen av dem ansvar och säger att det inte är lämpligt att ta med folk som så nyligen haft ätstörningar. Jag har också sett många andra deltagare i både svenska och utländska program som sagt saker eller gjort saker som så tydligt visar på ätstörningar, matmissbruk och liknande. Varför sätter ingen stopp? Om jag kan se sånt- är inte läkare och annan personal väldigt oansvariga då?

Angående läkare: det finns massor av vittnesmål om hur läkare och vårdpersonal i övrigt bemöter patienter märkligt och illa pga vikt. De verkar ha en instrumentell syn på människor med övervikt. Att gå ner i vikt är överordnat allt annat. Det tycks inte finnas någon koppling till människan, det är bara vikt vikt vikt. Det är så kontraproduktivt. Man blir mörkrädd.

 

[Monimaker]

Klokt av dig. Har på nära håll sett att det inte fungerat alls att göra som föreslaget. Man har istället fått andra problem tex b12-brist och försämrat näringsupptag men ingen som helst hjälp med grundproblemet. Vikten var tillbaka inom 10 år.

Ja, jag känner att jag behöver vara brtydligt mer stabil mentalt. Jag blir nästan dagligen påmind – genom sociala medier – att en gastric bypass inte är någon garant för att göra näringsmässigt goda val.

Där är jag inte själv heller alltid (nåväl, vem gör goda val till 100%?) och då är det väl bättre att någon annan som är längre fram i sitt arbete får ingreppet nu. Det är ju för deras bästa också.

 

[monster1]

Aha har de fått kritik för Biggest Loser? Det har jag missat.
De kanske fick det tidigare år men nuförtiden tycker jag att jag inte ser någon kritik...
Vilket har förvånat mig lite....

Det handlar nog mer om att det redan är sagt, att upprepa samma grej varje ny säsong av Biggest loser är ju inte så meningsfullt. Kanal 5 är ju en riktigt slasktratt med flera integritets kränkande skitprogram skulle jag säga.

 

[ameo]

Det handlar nog mer om att det redan är sagt, att upprepa samma grej varje ny säsong av Biggest loser är ju inte så meningsfullt. Kanal 5 är ju en riktigt slasktratt med flera integritets kränkande skitprogram skulle jag säga.

Fast Biggest Loser går på tv4...

 

[monster1]

Fast Biggest Loser går på tv4...

Gör det, hade för mig att det var på femman. Dåligt av 4an :P.

 

[MJLee]

Obs svart humor obs!

Allt man behöver göra är att få vidriga magproblem som gör att man kräks och inte äter och som aldrig går över. Mycket effektivt om än inte särskilt nyttigt

Vet inte om det apokryfiskt men Coco Chanel svalde tydligen en binnikemask för att hålla sig smal.

 

[stjarnhimmel]

Obs svart humor obs!

Allt man behöver göra är att få vidriga magproblem som gör att man kräks och inte äter och som aldrig går över. Mycket effektivt om än inte särskilt nyttigt

Vet inte om det apokryfiskt men Coco Chanel svalde tydligen en binnikemask för att hålla sig smal.

Nja... vidrig ibs-mage har jag redan. Tyvärr innebär det att hetsätningarna bara blir värre senare.

 

[monster1]

Nja... vidrig ibs-mage har jag redan. Tyvärr innebär det att hetsätningarna bara blir värre senare.

Nej mot ätstörningar tror jag kontinuitet är det viktigaste på något sätt, men det har du säkert verktyg för. Det är "bara" svårt . Du har ingen stödgrupp att vända dig till?

 

[stjarnhimmel]

Känner mig lite ledsen. Har den senaste tiden tyckt att saker känns jobbiga rent allmänt med alla sjukdomar och allt.

Jag brukar inte hänga ut mina nära och kära men jag måste fråga om en sak är normalt... eller normalt går väl inte att säga då alla familjer är olika... men men...

Min mamma skickade sms och frågade om hon fick komma förbi och hälsa på katterna. Hon bor i samma område så vi ses ofta. Jag sa att det var okej.
När hon kom till mig så började hon direkt kommentera saker.. vilket jag anser att hon alltid gör. Det första hon säger är att jag måste ta ner stolarna. Jag har tre av sex stolar upp och nervända på köksbordet. Anledningen är att jag har en robotdammsugare som kör ca 2 gånger i veckan då jag har tre katter som fäller massor. . Jag håller precis på med utredning för astma då jag har jobbigt att andas så behöver städa ofta. Pga värk och annat orkar jag inte lyfta upp stolarna och ta ned dem flera gånger i veckan. Jag förklarar detta, att det är för att kunna städa.

Mamma- men tänk på hur det ser ut!
Jag- vadå ser ut?
M- ja vad ska grannarna säga?
Jag- De bryr sig väl inte om det? De borde väl i alla fall sköta sig själva.
M- Jo men granne X bryr sig. Häromdagen så sa hon att hon inte hade sett dig på länge och undrar hur du mår.
Jag- ja men hon frågade ju om mig.. inte om hur mina stolar mår.

Sen gick hon vidare i lägenheten för att leta efter katterna. Och sa något om dammigt i mitt hobbyrum. Igår gick robotdammsugaren i en timme därinne men nu är det fällningsperiod och redan idag var det några tussar på golvet.
Mamma- du måste också börja städa mer.
Jag- jo men jag städar ofta.
Mamma- men du dammar inte. Det såg jag på din keyboard därinne. Den var full med damm.
Jag- men jag gör så gott jag kan. ( vilket är ärligt- jag har fullt upp med att orka med)
M- men i såna fall får ju jag ta och hjälpa dig. Ska vi göra en storstädning imorgon.
Jag- nä.
M- men nånting måste ju göras.
Jag- biter mig i tungen för att inte säga vad jag tänker.
M- sen tycker jag att du och jag går ut nu och tar bort din belysning. Du kan inte ha den uppe så här länge.
(Jag har en belysning med små lampor. inga tomtar eller sånt utan bara små lampor. Jag tänkte ha den uppe ett par veckor till då jag tycker den är fin. )

Här andas jag för att vara lugn och säger bland annat att
Jag- mamma du måste acceptera och du och jag är olika personer. Du måste klara av att jag har uppe en belysning även om du inte gillar det. Du måste klara av att jag är annorlunda än dig.
Dessutom tycker jag det är jättejobbigt att du kommer hit och genast börjar kritisera. Förstår du inte att jag då inte vill att du kommer på besök?
Mamma- men X (mitt namn) det förstår du väl att det inte är kritik. Det är ju bara omtanke.
Jag- men för mig är det jobbigt.
och här brukar jag få höra att jag är överkänslig och övertolkar saker...

Ovan var vad som hände idag och är ett exempel på hur det brukar vara när det bara är hon och jag..
Och jag förstår inte hur jag ska nå fram. När jag säger att jag inte vill att hon ska prata så får jag alltid höra att jag är överkänslig och övertolkar saker. Jag känner att jag genom åren har haft mkt tålamod med henne då jag känner att en stor del handlar om hennes osäkerhet och vilja att det ska vara perfekt, en perfekt fasad att visa upp. Sen förstår jag inte varför man ska oroa sig för vad grannar säger.

Inte för att det kanske är relevant- men jag skulle inte säga att mitt hem heller är en katastrof. Jag är ingen hoarder eller har sanitär olägenhet. Folk som kommer hem till mig brukar ofta kommentera att jag har det så mysigt hemma och jag tror det ser ut som hos de flesta...

Men.... blir lite ledsen.... vet inte hur jag ska hantera när folk säger saker som skadar en. Och när man säger ifrån så får man höra att det är av omtanke och att man är överkänslig...
Usch nu triggas mitt ätande massor. Kryper i kroppen och skriker i huvudet.

 

[stjarnhimmel]

Vad ska grannarna säga?
Bild på mitt matbord med några stolar upptagna så jag kan dammsuga två gånger i veckan. Orkar inte pga värk lyfta dem upp och ner.
Sanitär olägenhet är det väl ändå inte...?

 

[stjarnhimmel]

Ska lägga till att jag under väldigt många år lät bli att säga något tillbaka utan var mest tyst. Speciellt under min uppväxt. Och så åkte jag till stallet eller alla andra aktiviteter för att slippa vara hemma och slippa få höra saker. Och så åt jag mindre och tränade mer. Om jag blir smalare eller ändrar mig så kanske hon blir nöjd och slutar kommentera.
Det har inte bara handlat om städning utan väldigt mkt liknande kommentarer om vikt och att jag borde gå ner i vikt eller att vara annorlunda på olika sätt.

Skillnaden är att jag nu har börjat prata tillbaka som i exemplet från idag istället för att vara tyst. Men vad gör man när personen inte förstår och ändå vägrar sluta.
Ska lägga till att ibland annars har vi jättekul ihop och umgås mkt allesammans med min syster och hennes familj. Men de är allesammans så raka hårda i tonen och jag har insett att de är väldigt annorlunda än alla andra vänner jag har. Jag har nog omedvetet valt vänner som är annorlunda än det. Sen tycker de att de är omtänksamma när de är raka medan jag tycker de är respektlösa.

 

[_Elly_]

Skulle också göra så om jag hade robot med stolarna och nej, du överreagerar inte på att tycka hennes beteende är jobbigt.
Vem som helst skulle bli ledsen av att ständigt höra sådana kommentarer

 

[stjarnhimmel]

Skulle också göra så om jag hade robot med stolarna och nej, du överreagerar inte på att tycka hennes beteende är jobbigt.
Vem som helst skulle bli ledsen av att ständigt höra sådana kommentarer

Tack snälla.
Ja jag tyckte jag var smart när jag börja göra så..

 

[stjarnhimmel]

Min första instinkt är ju att äta... så det gjorde jag... Jag försöker att inte ha så mkt hemma men jag hade några bitar kladdkaka och några tuggor glass. Så det åt jag. Och genast känner jag ett sånt lugn i kroppen. Det funkar såååå bra mot jobbig känsla. funkar bättre än någon medicin eller något annat jag kan göra.

Problemet är att nu börjar den onda spiralen. Nu kommer ångest för jag ska inte hantera saker med mat. Så då kommer skuldkänslor och oron för att jag kommer bli sjuk av min övervikt. Och sen springer det iväg- för jag vill äta mer för att hantera den oron. Och sen springer det iväg och blir mer och mer tills jag sitter där och äter prinsesstårta tills jag spyr.

När jag träffade psykologen så pratade vi om att jag då ska hitta på saker för att bryta spiralen. Och jag vet att jag måste göra det nu... men är bara så trött och bryta spriralen innebär att jag nu måste stå ut med det jobbiga i kroppen. Vad det nu är... då ska jag ha en hel kväll då det bara blir så jobbigt.

 

[Gnist]

Låt ditt hem bli en mammafri zon och undrar hon varför hon inte blir inbjuden/inte välkomnas när hon vill hälsa på så förklara att du har tröttnat på att ditt hem, som du trivs i och tycker om som det är, alltid kritiseras.

 

[gammalek]

Ska lägga till att jag under väldigt många år lät bli att säga något tillbaka utan var mest tyst. Speciellt under min uppväxt. Och så åkte jag till stallet eller alla andra aktiviteter för att slippa vara hemma och slippa få höra saker. Och så åt jag mindre och tränade mer. Om jag blir smalare eller ändrar mig så kanske hon blir nöjd och slutar kommentera.
Det har inte bara handlat om städning utan väldigt mkt liknande kommentarer om vikt och att jag borde gå ner i vikt eller att vara annorlunda på olika sätt.

Skillnaden är att jag nu har börjat prata tillbaka som i exemplet från idag istället för att vara tyst. Men vad gör man när personen inte förstår och ändå vägrar sluta.
Ska lägga till att ibland annars har vi jättekul ihop och umgås mkt allesammans med min syster och hennes familj. Men de är allesammans så raka hårda i tonen och jag har insett att de är väldigt annorlunda än alla andra vänner jag har. Jag har nog omedvetet valt vänner som är annorlunda än det. Sen tycker de att de är omtänksamma när de är raka medan jag tycker de är respektlösa.

Min mamma är ungefär likadan. Så länge jag höll tyst var allt bra, enligt henne. När jag, en bra bit in i vuxenåren, började säga ifrån, funkade inte vår relation längre. Jag har förklarat tusen gånger hur jag menar, men det går inte in. Jag tror inte att hon har förmåga att byta perspektiv. Så vår kontakt är sparsam. Det ger mig dåligt samvete, men jag vet att det måste få vara så om jag ska orka övriga livet.