Vänner - utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 17

[nullo-modo]

Jag har tidigare kollat efter ställen att fira t.ex. jul på men inte orkat åka en timme bort. Restiden är en deal breaker tyvärr.

Många reser mycket längre än så. 2019 åkte jag 3 timmar för att fira med folk jag inte kände på midsommar. En förening jag ganska nyligen blivit medlem i anordnade.

2017 åkte jag ca en timme bort för en förening för singlar anordnades.

Visst hade jag kunnat tycka att det får vara för det är för långt bort och jag känner ingen. Nu hade jag jättetrevligt båda gångerna även om det inte gav mer än en jättetrevligt helg så var det bättre för mig än att vara ensam.

 

[Wille]

Varför då?

För att det är jobbigt att träffa nya människor, särskilt när det är många. Det kräver att jag måste vara mentalt på alerten. Det tröttar ut mig.

Med folk man känner kan man slappna av med.

 

[EmmaBovary]

Jag fick en rejäl sedering hos tandläkaren en gång. Den kostade över 1000 kronor. Jag fick inte köra bil med den medicinen.

Tror inte jag kan få sådan sedering för en vaccinering. Och lugnande medicin har jag redan utskrivet. Men tror att jag ändå kommer att få fruktansvärd ångest/fobireaktion som medicinen inte biter på.

Jag provade en gång att boka in en julmiddag på en herrgård. Jag trodde att jag skulle träffa andra ensamma där. Så blev det inte. Alla, förutom jag, var där med sina familjer. Sedan dess har jag suttit ensam hemma på julafton.

Det är svårt med själva genomförandet av vaccineringen. Tror jag kommer få sjukt mycket ångest och fobireaktion utan möjlighet till lindring. Det finns ingen som kan hålla handen och stötta i en massa timmar efteråt när jag mår dåligt.

Nej, en rejäl dos kan man inte köra med. Men någon annan medicin än den du har utskriven? Det finns ju fler.

Och visst stöd kan du väl kanske få av vårdpersonal? Vore kanske inte lämpligt att en privatperson som du normalt inte är fysisk med, ska hålla dig i handen efter vaccination pga. covid.

 

[EmmaBovary]

För att det är jobbigt att träffa nya människor, särskilt när det är många. Det kräver att jag måste vara mentalt på alerten. Det tröttar ut mig.

Med folk man känner kan man slappna av med.

Det är ju precis så många känner! Men för att inte vara ensamma eller av en känsla av plikt så biter många ihop över julen ändå.

 

[Wille]

Nej, en rejäl dos kan man inte köra med. Men någon annan medicin än den du har utskriven? Det finns ju fler.

Och visst stöd kan du väl kanske få av vårdpersonal? Vore kanske inte lämpligt att en privatperson som du normalt inte är fysisk med, ska hålla dig i handen efter vaccination pga. covid.

Den medicin jag har utskriven är inte samma som jag fick hos tandläkaren. Det är Alimemazin jag har (typ samma som Theralen).

Vården kan nog inte avvara en person i flera timmar för att stötta mig.

 

[EmmaBovary]

Den medicin jag har utskriven är inte samma som jag fick hos tandläkaren. Det är Alimemazin jag har (typ samma som Theralen).

Vården kan nog inte avvara en person i flera timmar för att stötta mig.

Sobril eller stesolid är ju kanske ett alternativ då.

Jag vet inte hur sådant ser ut riktigt... Men de flesta jag läst om som varit rädd för att vaccinerats har haft ångest före och sökt stöttning, inte efter?

 

[parellikusken]

Den medicin jag har utskriven är inte samma som jag fick hos tandläkaren. Det är Alimemazin jag har (typ samma som Theralen).

Vården kan nog inte avvara en person i flera timmar för att stötta mig.

Man kan få terapi för spruträdsla, min anhörige fick det och vågade sedan ta vaccinet. Jättebra då hen haft fobi mot sprutor sedan barndomen.
Men då gäller det såklart att man vill utmana sig själv.

 

[Nahar]

Men då gäller det såklart att man vill utmana sig själv.

Detta tror jag är problemet för dig @Wille . Du verkar tro att allt är jättelätt för alla andra? Eller du verkar i alla fall se minsta lilla ångest/obehag som något helt oöverkomligt. Jättemånga människor lever med ångest, fobier etc. En gör saker ändå. Det får en tvinga sig till, eller så får en vara nöjd med att inte kunna träffa vänner, göra nya saker och så vidare.

Och nej, jag menar inte att dra en ny version av "ryck upp dig", jag har själv kämpat med psykisk ohälsa. Men jag har gjort just det; kämpat. Gjort saker trots att de känns hemska, ger mig ångest och så vidare, för att det är saker jag egentligen vill. Det är du som låter din sjukdom stoppa dig och det är fruktansvärt tråkigt att se.

 

[Sonic76]

Här kanske är nåt för dig @Wille

 

[Saeta]

Jag fick en rejäl sedering hos tandläkaren en gång. Den kostade över 1000 kronor. Jag fick inte köra bil med den medicinen.

Tror inte jag kan få sådan sedering för en vaccinering. Och lugnande medicin har jag redan utskrivet. Men tror att jag ändå kommer att få fruktansvärd ångest/fobireaktion som medicinen inte biter på.

Jag provade en gång att boka in en julmiddag på en herrgård. Jag trodde att jag skulle träffa andra ensamma där. Så blev det inte. Alla, förutom jag, var där med sina familjer. Sedan dess har jag suttit ensam hemma på julafton.

Det är svårt med själva genomförandet av vaccineringen. Tror jag kommer få sjukt mycket ångest och fobireaktion utan möjlighet till lindring. Det finns ingen som kan hålla handen och stötta i en massa timmar efteråt när jag mår dåligt.

Jo, du kan få tillräckligt med lugnande så att du klarar av vaccineringen.
Att det kostade hos tandläkaren har ju inget att göra med att det skulle kosta när du ber om lugnande inför vaccin. Det är svindyrt hos tandläkaren, men vaccinet är gratis och lugnande kostar inte mycket. Jag har själv fått utskrivet lugnande inför en vaccination när min nålfobi var som allra värst. Tack vare det så är min nålfobi borta. Obehagligt som fan, absolut. Men jag är inte rädd.

Så kontakta din VC så att du kan få hjälp inför vaccinationen. Det är så viktigt. Både för dig och alla andra.

 

[Masqueradee]

När det gäller ålder tycker jag verkligen inte att det borde vara ett problem! Den yngsta jag umgås med regelbundet är 24, jag 29 och den äldsta 54

 

[athena_arabians]

Detta tror jag är problemet för dig @Wille . Du verkar tro att allt är jättelätt för alla andra? Eller du verkar i alla fall se minsta lilla ångest/obehag som något helt oöverkomligt. Jättemånga människor lever med ångest, fobier etc. En gör saker ändå. Det får en tvinga sig till, eller så får en vara nöjd med att inte kunna träffa vänner, göra nya saker och så vidare.

Och nej, jag menar inte att dra en ny version av "ryck upp dig", jag har själv kämpat med psykisk ohälsa. Men jag har gjort just det; kämpat. Gjort saker trots att de känns hemska, ger mig ångest och så vidare, för att det är saker jag egentligen vill. Det är du som låter din sjukdom stoppa dig och det är fruktansvärt tråkigt att se.

Det här är så sant. Jag tvingar mig själv att göra saker som jag backar inför, just för att jag vill inte bli begränsad. Givetvis inom rimliga gränser, jag gör inget som blir för farligt för att jag inte har den fysiska förmågan att göra det. Men annars? Jag ställer alltid frågan till mig själv: "Är det troligt att jag dör?" om svaret är "Nej" så är det bara att köra på.

Det är så underbart när en lyckats göra något en var rädd för och nästa gång blir det lite lättare.

 

[tanten]

Den absoluta grunden för att bygga vänskap och relationer är att kunna beröra andra. Kommunikation.

Den här tråden har över 150 inlägg. Det tyder på både engagemang och att du berör.
Med andra ord anser jag att ditt prat om att du inte kan skapa relationer bara är strunt. Du ser inte relationerna du redan har.
Du har nog bara alldeles för stora krav på hur en relation ska vara.

 

[Görel]

Det här är så sant. Jag tvingar mig själv att göra saker som jag backar inför, just för att jag vill inte bli begränsad. Givetvis inom rimliga gränser, jag gör inget som blir för farligt för att jag inte har den fysiska förmågan att göra det. Men annars? Jag ställer alltid frågan till mig själv: "Är det troligt att jag dör?" om svaret är "Nej" så är det bara att köra på.

Det är så underbart när en lyckats göra något en var rädd för och nästa gång blir det lite lättare.

Jag gör likadant, men jag frågar mig också om jorden kommer att gå under.

För cirka 20 år sen hade jag inte alls så mycket vänner som jag önskade och kände mig kantig i många sociala sammanhang.
Jag iakttog hur lättsamma och sociala personer betedde sig och började öva. Jag började också ta kontakt med personer som jag ville umgås med och lät bli att känna mig övergiven och bortvald om någon inte kontaktade mig utan tog själv kontakt och påminde om min existens och att jag gärna gjorde saker. Det fick mig att växa när jag kände att jag hade kontroll istället för att vänta på att någon skulle höra av sig.

 

[Sel]

Den absoluta grunden för att bygga vänskap och relationer är att kunna beröra andra. Kommunikation.

Den här tråden har över 150 inlägg. Det tyder på både engagemang och att du berör.
Med andra ord anser jag att ditt prat om att du inte kan skapa relationer bara är strunt. Du ser inte relationerna du redan har.
Du har nog bara alldeles för stora krav på hur en relation ska vara.

Det här är så himla sant!

 

[Saeta]

@Wille något som också har hjälpt mig med nålfobin är att kolla på klipp där folk blir stuckna. Jag har filmat mig själv när jag blir stucken och brukar kolla på den ibland, för att liksom uppdatera min hjärna. Går det för lång tid mellan provtagningar/sprutor så kommer rädslan tillbaka. Inte på ett fobiskt sätt, men det blir mycket jobbigare ju längre tid det tar mellan gångerna.

Ett tag tog jag prover så ofta att jag kunde sitta upp (behöver annars ligga ner) och dessutom utan emlasalva och lugnande. Nu har det gått lång tid sen jag tog prover, så då behövdes båda. Dock klarade jag mig utan emlasalva i onsdags.

Jag vet att det är jobbigt att höra när folk säger "kan jag så kan du". Men det är verkligen så. Min fobi var så stark att jag inte ens kunde tänka på en nål utan att få total panik.

Jag länkar till en video som är på mig när jag blir stucken. Titta en sekund, stäng av. Titta igen, stäng av. Det ÄR svinjobbigt, men ju mer du tittar, desto lättare blir det. Jag vet att du kommer fixa detta!

Och det är ju ett steg i rätt riktning mot att kunna göra andra saker.
Blir en grej lättare så burkar oftast det andra bli lättare också.

 

[Kiwifrukt]

Sen tror jag du får skilja lite på om du vill ha någon vän att fika, promenera eller vad som helst med på vardaglig basis, och någon att fira högtider med. Högtider, framför allt jul, är ju väldigt familjebundet. Även en person som jag som saknar partner är ju med familjen (föräldrar, syskon, utökad familj) en sån dag. Att ställa krav på en ny vänskap att fira en sån högtid tillsammans blir nog lite fel. Däremot har du ju fått flera tips i tråden om organisationer som anordnar julfirande för ensamma, för jag förstår att det måste vara en fruktansvärd dag om man inte har familj alls!

 

[Wille]

Sobril eller stesolid är ju kanske ett alternativ då.

Jag vet inte hur sådant ser ut riktigt... Men de flesta jag läst om som varit rädd för att vaccinerats har haft ångest före och sökt stöttning, inte efter?

Jag fick en halv sobril vid ett vårdbesök en gång och den kände jag inte av alls. Jag behöver mer än så.

Jag tror jag kommer må jättedåligt efter också. Det gjorde jag som barn och sedan dess har jag inte vaccinerats mot något.

Man kan få terapi för spruträdsla, min anhörige fick det och vågade sedan ta vaccinet. Jättebra då hen haft fobi mot sprutor sedan barndomen.
Men då gäller det såklart att man vill utmana sig själv.

Jag gick i kbt för min blodfobi och där ingick att tåla stick. Det fungerade aldrig för mig.

Detta tror jag är problemet för dig @Wille . Du verkar tro att allt är jättelätt för alla andra? Eller du verkar i alla fall se minsta lilla ångest/obehag som något helt oöverkomligt. Jättemånga människor lever med ångest, fobier etc. En gör saker ändå. Det får en tvinga sig till, eller så får en vara nöjd med att inte kunna träffa vänner, göra nya saker och så vidare.

Och nej, jag menar inte att dra en ny version av "ryck upp dig", jag har själv kämpat med psykisk ohälsa. Men jag har gjort just det; kämpat. Gjort saker trots att de känns hemska, ger mig ångest och så vidare, för att det är saker jag egentligen vill. Det är du som låter din sjukdom stoppa dig och det är fruktansvärt tråkigt att se.

Jag har också kämpat. Väldigt många gånger till och med. Jag har exempelvis haft panikångestproblematik sedan jag var 13 och har gång på gång fått ta mig i kragen. Det har bara fungerat periodvis. Och jag kämpade vrålmycket när jag gick i kbt för min blodfobi. Det var som att springa maraton varje terapisession. Men hur mycket jag än försökte, så gick det inte.

Här kanske är nåt för dig @Wille

Jag provade att gå till Röda korsets träffar för något år sedan. Det fungerade tyvärr inte. Jag fick ångest och panik. Det blev inte trevligt alls.

Den absoluta grunden för att bygga vänskap och relationer är att kunna beröra andra. Kommunikation.

Den här tråden har över 150 inlägg. Det tyder på både engagemang och att du berör.
Med andra ord anser jag att ditt prat om att du inte kan skapa relationer bara är strunt. Du ser inte relationerna du redan har.
Du har nog bara alldeles för stora krav på hur en relation ska vara.

Förvisso, men jag har ingen personlig kontakt med någon och i andra trådar brukar jag bli hårt ansatt. Jag brukar må väldigt dåligt många gånger av vad folk skriver till mig.

Sen tror jag du får skilja lite på om du vill ha någon vän att fika, promenera eller vad som helst med på vardaglig basis, och någon att fira högtider med. Högtider, framför allt jul, är ju väldigt familjebundet. Även en person som jag som saknar partner är ju med familjen (föräldrar, syskon, utökad familj) en sån dag. Att ställa krav på en ny vänskap att fira en sån högtid tillsammans blir nog lite fel. Däremot har du ju fått flera tips i tråden om organisationer som anordnar julfirande för ensamma, för jag förstår att det måste vara en fruktansvärd dag om man inte har familj alls!

Jag tänker att man med vänner kan göra saker tillsammans.

Jag förväntar mig inte att jag kan fira högtider tillsammans med någon, men tycker också det är riktigt jobbigt att försöka fira med en massa främmande människor också. Då blir jag liksom ensam i stället.

 

[EmmaBovary]

Jag fick en halv sobril vid ett vårdbesök en gång och den kände jag inte av alls. Jag behöver mer än så.

Jag tror jag kommer må jättedåligt efter också. Det gjorde jag som barn och sedan dess har jag inte vaccinerats mot något.

Det finns ju olika styrkor, och om du vet med dig att en halv inte funkade så kanske du kan ge om en hel?

 

[bettysmatte]

Jag förväntar mig inte att jag kan fira högtider tillsammans med någon, men tycker också det är riktigt jobbigt att försöka fira med en massa främmande människor också. Då blir jag liksom ensam i stället.

Om du tar kontakt med Fontänhuset nu, och börjar gå dit regelbundet på aktiviteter, lär ju inte folket där vara "en massa främmande människor" vid juletid och andra högtider. För att lära känna folk måste du ju ta dig ut, speciellt som du inte tycker att digitala kontakter ger tillräckligt.