Jag har också väldigt svårt för människor som gnäller på minsta lilla sak som att det är världens största problem. Det är ett personlighetsdrag som har vuxit fram hos mig efter att min pappa gick bort i cancer efter en väldigt kort och intensiv sjukdomsperiod. Efter det sätter jag liksom ribban för vad som är ett jobbigt problem på den nivån, vilket såklart inte alltid är schysst. Nu har det gått några år och jag har fått lite distans, och kan börja lyssna på vänner som har problem utan att tycka att de bara gnäller.
Däremot, kommer de till mig och ojar sig över att en viss färg på läppstift var slut på Åhlens så är jag ganska tydlig med att jag inte orkar lyssna på sådan orimligt gnäll. Obs att det är skillnad på att säga "fan vad surt, jag skulle köpa ett läppstift och så var det slut, jag hade ju planerat att ha det till min 30-årsfest imorgon" och "alltså jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv nu när korall0456 inte fanns, min 30-årsfest imorgon är helt förstörd!" där alltså det sista citatet är något jag skulle bli extremt irriterad på.