Är det här någon slags psykos?

[Bulldoozer]

Jag vet inte vad det skulle vara för fysisk sjukdom.

Jag vet inte heller riktigt vad jag ska säga om jag ringer vården. Vad vill jag ha hjälp med? Vilka symptom mer än hallucinationer är värda att ta upp? Allt? Är allt verkligen relevant? Det känns som att om man babblar på för mycket med diverse besvär blir det för "diffust" för att man ska få hjälp. Men jag ska se och försöka skriva ner allt jag tror eventuellt kan vara av värde.

Den här tråden har dock varit bra för mig i det avseendet att jag blivit medveten om att jag har mer besvär än vad jag initialt trodde.

Du tar upp alla besvär du har nu, vissa kommer vara relevanta och vissa inte eller så hör alla ihop men läkaren behöver en helhetsbild. Du ska undvika att bortförklara eller tona ner besvär och ta upp det som är oroväckande. Att besvären tilltagit och att du har svårt att klara vardage eller fungera på arbetet. Att du vill utesluta fysiska sjukdomar och besvär.
Det är trots allt vården så stå på dig för det inte alla som tar en på allvar med tanke på att vissa läkare verkar få sin legitimation i ett flingpaket nuförtiden..

 

[lilstar]

Jag vet inte vad det skulle vara för fysisk sjukdom.

Jag vet inte heller riktigt vad jag ska säga om jag ringer vården. Vad vill jag ha hjälp med? Vilka symptom mer än hallucinationer är värda att ta upp? Allt? Är allt verkligen relevant? Det känns som att om man babblar på för mycket med diverse besvär blir det för "diffust" för att man ska få hjälp. Men jag ska se och försöka skriva ner allt jag tror eventuellt kan vara av värde.

Den här tråden har dock varit bra för mig i det avseendet att jag blivit medveten om att jag har mer besvär än vad jag initialt trodde.

Berätta det du skrivit i den här tråden. Klipp och klistra in i ett meddelande till din vårdkontakt. Utan att vara vårdpersonal skulle jag säga att det är din sammantagna beskrivning som är oroväckande, inte enskilda symptom. Berätta hur ofta det händer, hur du upplever det, hur din vardag och funktionalitet påverkas.

 

[Grazing]

Jag vet inte vad det skulle vara för fysisk sjukdom.

Jag vet inte heller riktigt vad jag ska säga om jag ringer vården. Vad vill jag ha hjälp med? Vilka symptom mer än hallucinationer är värda att ta upp? Allt? Är allt verkligen relevant? Det känns som att om man babblar på för mycket med diverse besvär blir det för "diffust" för att man ska få hjälp. Men jag ska se och försöka skriva ner allt jag tror eventuellt kan vara av värde.

Den här tråden har dock varit bra för mig i det avseendet att jag blivit medveten om att jag har mer besvär än vad jag initialt trodde.

Du säger bara precis som du upplever det, och bortförklara det inte med att det säkert är psykiskt så dom inte hakar på det spåret direkt. Ibland tar dom den lättaste vägen om dom kan känns det som.

 

[Lickety]

Jag visste inte om jag skulle lägga tråden här eller på dagbok. Men jag vill nog ha tankar?

För att börja från början… Jag har varit väldigt stressad under en längre tid, framförallt senaste månaderna. Lång sjukskrivning, kronisk smärta, vantrivsel på jobb, etc.

I våras provade jag på ett annat jobb, gick sedan på semester, och är nu tillbaka på gamla jobbet. Att behöva komma tillbaka var riktigt tufft och jag har känt mig väldigt nedstämd.

Att vara på jobb är minst sagt jobbigt. Jag har lite gett upp och hoppas på en uppsägning. Jag har slutat prata med folk, mina kollegor, om inte de söker kontakt. Om jag har lite att göra på jobb öppnar jag upp en webbsida med mycket text och ”låtsasläser”, sedan dagdrömmer jag.

Jag har alltid dagdrömt mycket, men nu känns det som att det är allt jag gör, så fort jag får chansen. Jag vill inre göra annat än att titta på min Tanke-TV.

När jag är hemma kan jag göra verkliga saker, och ha ett fungerande liv sas. Men jag lägger väldigt mycket tid på att titta på ”TV”. Så i den grad att jag skjuter upp saker, inte äter bra (eller alls), osv.

Det här har fått mitt liv att stanna upp. Jag skulle egentligen behöva göra ditten och datten, men vill hellre titta på ”TV”! Om jag gjort ditten och datten kanske jag lyckats komma någonstans på vägen mot ett bättre liv, men istället stoppar jag huvudet i sanden och tittar på ”TV”. Det är lättare.

Och inte nog med det. Jag insåg lite tidigare idag att jag inte bara dagdrömmer som så, jag har skapat en annan värld som jag lever parallellt med den verkliga världen. Allt jag velat vara, allt jag velat göra, är jag där.

Ibland går världarna som in i varandra. Jag är i verkliga livet med min kropp, men för en konversation med ”låtsaspersoner” för att jag mentalt är i den andra världen.
Jag hade en sådan situation tidigare idag när jag bröt ihop och började gråta, och min ”låtsasvän” tröstade mig. Sedan insåg jag vad jag höll på med och att jag behövde vakna upp. Det kändes inte hälsosamt.

Jag kan inte stänga av det, oavsett vad jag gör eller tänker, finns den andra världen där, bara en tanke bort. Sedan vill jag kanske inte stänga av det? Jag gillar inte verkligheten, min fantasivärld är bra mycket roligare och jag vill hellre vara där.


Jag tänker, det här borde väl inte vara en psykos? Jag har inga föreställningar om att jag är förföljd, att jag är speciell på något vis. Jag hör inte röster i mitt huvud. Jag kan förvisso prata ”för mig själv”, eller då med någon som bara finns i mitt huvud, men personen svarar inte med en röst. Jag synhallucinerar inte, allt finns i mitt huvud.

Jag får däremot lukthallucinationer rätt ofta. Oftast obehagliga lukter som brandrök eller blod, men ibland kan det dofta trevligt. Kladdkaka eller vad som.

Jag har konstiga känslostormar när jag plötsligt antingen börjar gapskratta eller gråta. Det är inte helt ur det blå dock, utan baseras på vad som händer i min Tanke-TV.


Ju mer jag skriver desto mindre tänker jag paykos. Något annat? Eller är jag normal kanske? Alla har kanske en fantasivärld de lever i mer eller mindre?

Läkare låter som en klok start!
Vissa likheter med dissociation i mitt tycke, vilket man kan ha som "överlevnadsstrategi" vid olika trauman, men det kan också "ta över" livet för mycket om man stressas eller triggas.

 

[Amha]

Jag vet inte vad det skulle vara för fysisk sjukdom.

Jag vet inte heller riktigt vad jag ska säga om jag ringer vården. Vad vill jag ha hjälp med? Vilka symptom mer än hallucinationer är värda att ta upp? Allt? Är allt verkligen relevant? Det känns som att om man babblar på för mycket med diverse besvär blir det för "diffust" för att man ska få hjälp. Men jag ska se och försöka skriva ner allt jag tror eventuellt kan vara av värde.

Den här tråden har dock varit bra för mig i det avseendet att jag blivit medveten om att jag har mer besvär än vad jag initialt trodde.

Du tar upp allt. Man känner sig skitdum när man sitter och berättar om de där symptomen, tro mig och ännu dummare känner man sig om läkaren påstår att det är helt normalt och skickar en till psyk för utredning av förlossningspsykos. Men när du känner igen dig i symptom på temporallobsepilepsi (kom ihåg att det är olika hur det upplevs!) är det definitivt värt att se över. Även om ep är förhållandevis "ofarligt" om det är under hyfsad kontroll kan det finnas massor med mindre trevliga orsaker till det.

 

[Sasse]

Du tar upp allt. Man känner sig skitdum när man sitter och berättar om de där symptomen, tro mig och ännu dummare känner man sig om läkaren påstår att det är helt normalt och skickar en till psyk för utredning av förlossningspsykos. Men när du känner igen dig i symptom på temporallobsepilepsi (kom ihåg att det är olika hur det upplevs!) är det definitivt värt att se över. Även om ep är förhållandevis "ofarligt" om det är under hyfsad kontroll kan det finnas massor med mindre trevliga orsaker till det.

Jag lär få slippa att bli utredd för förlossningspsykos i alla fall Men sist jag pratade om mina hallucinationer med läkare fick jag höra att jag inte alls hallucinerade, jag ville bara ha en diagnos. Hypokondriker kallade han mig …

Jag ringer helst inte vården sedan dess. Är skiträdd att de inte ska ta mig på allvar eller tro att jag bara vill ha en diagnos, vilken som helst.

 

[Amha]

Jag lär få slippa att bli utredd för förlossningspsykos i alla fall Men sist jag pratade om mina hallucinationer med läkare fick jag höra att jag inte alls hallucinerade, jag ville bara ha en diagnos. Hypokondriker kallade han mig …

Jag ringer helst inte vården sedan dess. Är skiträdd att de inte ska ta mig på allvar eller tro att jag bara vill ha en diagnos, vilken som helst.

Vilket arsle till läkare. Var smak också ett problem då? Möter du en till sådan kan det ju vara vettigt att spä på det lite. Alltså att det är ett symptom du inte kan styra och skapar problem "på riktigt".

Har du märkt någon skillnad på hur du mår i kroppen före och efter ditt tv-tittande? Om du känner igen scenerna eller om det är obekant? I så fall kan det ju vara värt att ta med när du kontaktar läkare.

 

[QueenLilith]

Jag lär få slippa att bli utredd för förlossningspsykos i alla fall Men sist jag pratade om mina hallucinationer med läkare fick jag höra att jag inte alls hallucinerade, jag ville bara ha en diagnos. Hypokondriker kallade han mig …

Jag ringer helst inte vården sedan dess. Är skiträdd att de inte ska ta mig på allvar eller tro att jag bara vill ha en diagnos, vilken som helst.

Jag valde att gå privat istället. Har tyvärr inte mycket till övers för vården. När man har försökt får man ingen hjälp och oftast personal som inte är särskilt duktiga. Tyvärr. Jag fick väldigt bra hjälp av psykolog privat, värt att kolla upp om du kan få samtal genom jobbet. Det har jag även fått innan. Senaste gången jag va hos vården angående psykisk ohälsa fick jag veta att jag är för välfungerande för att få hjälp-

 

[Sasse]

Vilket arsle till läkare. Var smak också ett problem då? Möter du en till sådan kan det ju vara vettigt att spä på det lite. Alltså att det är ett symptom du inte kan styra och skapar problem "på riktigt".

Har du märkt någon skillnad på hur du mår i kroppen före och efter ditt tv-tittande? Om du känner igen scenerna eller om det är obekant? I så fall kan det ju vara värt att ta med när du kontaktar läkare.

Nej, det var enbart synhallucinationer.

Jag ser lite olika beroende på vad jag hämtat inspiration från (film/TV/bilder/musik). Ibland kan jag spela upp samma typ av scenario, men med vissa förändringar. Ibland ser jag något helt nytt. Vad jag ser beror också på hur jag mår, om jag är glad/ledsen/irriterad.

Hur jag mår i kroppen före och efter vet jag inte riktigt. Jag hoppar in och ut ur tankarna hela tiden och det är svårt att avgöra, eller så förstår jag inte frågan. Men jag kan bli rätt matt eller stressad, beroende på ibland. Jag kan dagdrömma allt från några minuter åt gången till flera timmar. Tiden går så fort när man har "roligt". Och jag kan tänka ibland att "jag kanske ska ta tag i detta, meeen jag vill nog dagdrömma säg en halvtimme till". Jag blir som stressad att jag måste lämna mitt dagdrömmande "redan", fast jag kanske redan suttit i fem timmar.

Jag valde att gå privat istället. Har tyvärr inte mycket till övers för vården. När man har försökt får man ingen hjälp och oftast personal som inte är särskilt duktiga. Tyvärr. Jag fick väldigt bra hjälp av psykolog privat, värt att kolla upp om du kan få samtal genom jobbet. Det har jag även fått innan. Senaste gången jag va hos vården angående psykisk ohälsa fick jag veta att jag är för välfungerande för att få hjälp-

Det hade varit ett alternativ, om jag haft råd. Jag testar att ringa VC och ser först.

 

[skiesabove]

Nej, det var enbart synhallucinationer.

Jag ser lite olika beroende på vad jag hämtat inspiration från (film/TV/bilder/musik). Ibland kan jag spela upp samma typ av scenario, men med vissa förändringar. Ibland ser jag något helt nytt. Vad jag ser beror också på hur jag mår, om jag är glad/ledsen/irriterad.

Hur jag mår i kroppen före och efter vet jag inte riktigt. Jag hoppar in och ut ur tankarna hela tiden och det är svårt att avgöra, eller så förstår jag inte frågan. Men jag kan bli rätt matt eller stressad, beroende på ibland. Jag kan dagdrömma allt från några minuter åt gången till flera timmar. Tiden går så fort när man har "roligt". Och jag kan tänka ibland att "jag kanske ska ta tag i detta, meeen jag vill nog dagdrömma säg en halvtimme till". Jag blir som stressad att jag måste lämna mitt dagdrömmande "redan", fast jag kanske redan suttit i fem timmar.


Det hade varit ett alternativ, om jag haft råd. Jag testar att ringa VC och ser först.

Jag tycker inte att det är nån större skillnad på att dagdrömma för mycket eller spela MMORPG för mycket, typ World of Warcraft.

Eskapism är eskapism. Och det är lätt att bli "beroende", när den materiella världen känns grå/tung/läskig och det finns svåra känslor som egentligen behöver handskas med.