Jag var tvungen att kolla dina tidigare inlägg nu, och även om jag förstår vad du menar så håller jag inte med dig. Utifrån dina andra inlägg i forumet förstår jag att du, precis som jag själv, har autism, och vet absolut hur lätt det då kan vara att känna det som att man blir sågad vid fotknölarna när andra verkligen inte förstår vad man är ute efter. Framförallt när man tänker ge sig in på ett nytt område.
Det jag
misstänker att blev tokigt med din förra tråd var att du inledde med att skriva att du aldrig trott att du skulle fundera på att skaffa hund, för att du mest gillar katter egentligen. Eftersom du själv startade med att ifrågasätta om du skulle ha hund eller inte, så blev det lätt för andra att haka på. Framförallt då från medlemmar här som är vana vid att ha riktigt hundiga hundar, sådana som de har för träning (och ibland även träning) i sporter eller arbete som kräver mycket samarbetsvilja hos hunden osv.
Vet du, det var först när jag gick andra året gymnasiet som jag började tycka om hundar ordentligt. Då var jag redan hundägare, och hade hundar runtomkring mig typ konstant eftersom jag gick hundgymnasium. Mina hundar älskade jag över allt annat i världen. Andras däremot... Jag hade vinthundar och älskade deras sätt. Runt mig fanns flamsiga retrievers, brötiga brukshundar, ouppfostrade jakthundar och bitska småhundar. Inget att tycka om för min del. De som jag tyckte var ok, det var de som knappt märktes, och eftersom de knappt märktes blev det inte heller så mycket att tycka om hos dem
Men tack vare att jag hade hundar runt mig hela tiden så fick jag också vänner och bekanta med alla typer av hundar. Jag fick lära känna hundarna mer ordentligt, och deras ägare! Och jag fick en betydligt större förståelse för varför någon ville ha tex en flamsig retriever. Jag lärde mig också se skillnaderna mellan de hundar som faktiskt användes i någon form av arbete, lärde mig mer om hur allt sådant fungerar och om det är något jag alltid uppskattat så är det att se hundar göra det som de är avlade för.
Dock är det ju fortfarande så att jag hellre skulle vara utan hund än ha en flamsig retriever. Oklart om jag ens skulle vilja ha en ordentlig jaktvariant av någon sådan. Det är helt enkelt inte min typ av hund. Jag vill ha vinthundar. Och inte ens där vill jag ha "fel ras". Och inom min egna ras vill jag inte heller ha vad som helst. Min yngsta importerades från USA just för att jag var ute efter något specifikt.
Nu händer det förvisso någon gång ibland att jag träffar hundar av andra slag som jag verkligen tycker om (även flamsiga eller brötiga hundar). Men jag har "min" ras.
Skulle jag idag starta en tråd och skriva om hur jag vill ha mitt hundliv och bett om tips för hundras så hade det kunnat bli typ: "Jag vill ha en hund för att ha sällskap på promenader. Jag gillar inte flams. Jag gillar inte buffliga, brötiga hundar. Jag gillar inte för små hundar, eller för stora. Jag vill absolut inte vara tvungen att hålla på med pälsvård men kan tänka mig att borsta ibland. Kan träna tricks om det är kul, annars får det vara. Jag klarar inte av gälla hundskall eller en hund som ständigt vill mer och springer efter mig överallt i hemmet.". Många hade absolut ifrågasatt om jag ska ha hund då. Men jag vill inte vara utan hund en enda dag av mitt liv. Rätt hund(ar).
Vill man ha något annorlunda tror jag det ibland är viktigt att fokusera på vad man vill ha, istället för vad man inte vill ha. Framförallt om det där "inte" är vad många direkt förknippar med att ha hund.
Det här blev väldigt långt, men jag tycker det är viktigt att belysa olika synvinklar, för det är ytterst sällan som någon här går in för att vara otrevlig eller skälla ut någon. Däremot kan det bli missförstånd, eller bara allmänt svårt att förstå någon som är olik en själv.