@Monstermom Förvisso. Hon har en gallerbur som jag har i bilen och som jag tar med mig in och har i sovrummet hemma. Den fyller jag med filtar och när jag inte orkar släpa runt på hela buren så tar jag med nån filt dit vi ska.
Vår kvällsrutin är sådan att jag nattar henne i sängen och lägger henne i buren när hon är trött. Då stannar hon där och sover. När hon vill ut så går vi ut o sen gör vi om proceduren. Hon somnar inte i buren av sig självt, är vi hemma sover hon hellre i soffan och går inte ut i sovrummet och lägger sig i buren om jag inte är där. Hon är mammig och jag känner att hon slappnar inte av i ett annat rum. Hon vaknar så fort man rör sig och följer efter. Med tanke på hur mitt liv ser ut har jag prioriterat att hon ska få sin sömn och då har knät varit enkelt. Vet inte riktigt om det är rimligt att gå och visa henne på filt eller bur så fort hon vaknar och följer efter? Hon kommer liksom inte att somna där ändå, eftersom jag inte är samma rum. På natten är det samma sak, jag vaknar oftare än valpen och går jag upp vaknar hon och följer efter. Jag tar ut henne då och rastar henne för att undvika att hon vill gå ut en timme senare och väcker mig (jag har sömnbekymmer och värnar om den sömn jag kan få). Vi bor i lgh och lämnar jag henne i sovrummet kommer hon börja pipa och skälla och jag misstänker att grannarna inte uppskattar det på nätterna....
Nu när jag jobbar natt framöver överväger jag att låta henne sova i sängen dagtid, hon sover absolut bäst och längst perioder där. Det är för min egen skull, jag måste få sova nån gång. På natten på jobbet kan jag ha med buren och lägga henne i den så att hon inte slutar att vara van att sova där...
Vet inte riktigt om jag ska se detta med trygg plats/sovrutiner/osjälvständighet som ett problem eller ej. Har haft henne i 2,5 vecka bara. Vilka krav och förväntningar kan man ha på självständighet efter så kort tid? Hon är 13 veckor liksom.