Gällande aktivering så skulle jag säga att en ung RR kan vara ganska krävande men att de blir betydligt lugnare som vuxna. Det är definitivt inte som att äga brukshund, men de kan bli ganska destruktiva om de är uttråkade och man vill INTE att en RR börjar odla den sidan. Tro mig, jag vet
Det som är svårt med RR är att de är väldigt svårmotiverade, men samtidigt finns ändå ett behov att tillfredsställa. Du behöver hitta förutsättningar för att hunden ska VILJA aktivera sig så mkt som den faktiskt behöver, annars riskerar du en destruktiv eller deprimerad hund. Sen varierar såklart behovet.
Motion är helt klart det viktigaste, gärna att springa lös. Samtidigt kan det finnas massor med jaktlust och typ noll förighet så det är inte säkert att man kan lita på dem i skogen bland vilda djur. Min RR kan vara jättelydig, tills hon bestämmer sig för att hon inte vill längre. Då gör hon som hon själv vill.
Jag tänker att RR är en passande hund för någon som tycker om att vara ute och motionera mycket men som inte brinner för någon typ av tävlingsgren. Man kan ju hålla på med lite olika typer av hundsporter för skojs skull, men det är ett jäkla jobb att få till något som håller för tävling.
Man behöver också vara utrustad med en ängels tålamod och gilla deras integritet och självständighet. De tar gärna egna initiativ när man helst inte alls är med på noterna, och kan verka extremt "trögtänkta" när de inte har lust. Min RR kan liksom stå och stirra in i väggen i evigheter och verka typ utvecklingsstörd (
), samtidigt är hon nog den mest intelligenta hund jag känner och kan ha ett jäkla driv när det gäller att bryta sig in i skafferiet för att stjäla all mat eller att öppna den låsta ytterdörren för att kunna rymma ut på egna äventyr.
I hennes fall har vi erfarit både den destruktiva och den depressiva sidan. Hon var skadad som valp och behövde burvila och då började hon hitta på en jäkla massa dumheter. Hon har tagit sönder väldigt mycket i hemmet, är en jäkla houdini när det gäller att bryta sig ut/in dit hon känner för och har periodvis varit helt hopplös när det gäller att rymma hemifrån. Som vuxen blev hon sedan lugnare men fick alldeles för lite uppmärksamhet efter att jag skaffade brukshundar för träning. Då blev hon helt depressiv och har inte velat göra annat än att ligga i sängen och slöa. Nu när jag och hennes husse har separerat så är hon ensamhund igen och har piggnat till rejält när hon får vara med hela tiden och får all uppmärksamhet. De är ute på långpromenader hela tiden, hon är med när någon kompis kör sån militärträning och har superkul.
Alla RR är inte som min, men jag tänker att man ska vara beredd på det värsta om man skaffar en
Viktigt att tänka på är att rasen har problem med mentalitet, alldeles för mycket rädslor på vissa håll. Finns också lite allergier.
Nu har inte jag varit aktiv i rasen/rasföreningen på några år så är inte helt uppdaterad med läget, men det borde ju finnas uppdaterad info på SRRS.