Lovar att bjuda på bildbomb om en stund!
Det är alltid full fart på honom. Han är otroligt stadig på benen, den absolut mest matglada i hela kullen, extremt lättlärd (kommer tex redan på inkallning) och den första valpen att lyckas bryta sig ut ur valphagen där de bor.
Hon är så fin, social och framåt, kom alltid fram för att vara nära mig när jag kom in i valprummet. Samtidigt är hon eftertänksam, inte sådär att hon bara rusar på allt som en galning. Hon ska alltid(!) sova med huvudkudde och hinner inte alltid med att äta eftersom hon har fullt upp med att fundera på vad de andra gör och utforska leksakerna där de bor. På det stora hela beter hon sig väldigt mycket så som jag fått höra att Aysu gjorde när hon var valp.
Hon blev jätteglad när den kom fram och jättearg när den försvann.
Inte för att hon måste göra det, men jag är väldigt ofta hos henne och det är ju skönt om hon inte är helt anti-valp då. Hon är även en av de första som rycker in som hundvakt vid behov, så tja... Bwah.@JeayL, haha, jag har haft fotosvacka sedan tidigt i våras, men nu när det fanns valpar så fanns det plötsligt fotolust igen
Satt nu idag hos morsan och pratade lite. Plötsligt sa hon ungefär "Förresten, du vill ha en av valparna i den där kullen va?". Ehm. Ja
Sedan blev det till att sätta igång och förklara varför, vilket inte var det lättaste eftersom hon inte har någon(!) förståelse för hur mycket det kan betyda att ha en hund av speciella blodslinjer, hon har inte heller någon förståelse för varför någon vill ha en hund som min första saluki och hon är övertygad om att det blir tusen gånger mer jobb för varje hund man tar hem. Efter en miljard frågor bestämde hon sig för att lära sig vad valpis ska heta i alla fall, så jag antar att hon godkänner det hela
Ska bara förklara för farsan också, som garanterat kommer vara emot det hela till en början. Även vi har så otroligt tight relation att jag känner att jag måste ha hans godkännande först. Han behöver inte gilla det, men det vore skönt om han inte hatade tanken på valp. Jag misstänker att han redan förstår att jag kommer ta hem en, men jag ska ändå sätta mig och skriva ett mail till honom och förklara varför jag tänker ta hem en valp.
4 veckor kvar ungefär. Eller ja, 4 veckor och två dagar blir det väl. En hel jäkla månad. Pratade med hon som har kenneln nu ikväll också. Massor av intressant prat om avel, tävlingar, avel, erfarenheter, utbildningar osv. "Vi måste sätta oss och prata om hur vi ska göra med allt kring valpen också" sa hon och genast började jag tänka att de ångrat sig om att låta en valp flytta till mig. Men nej, hon tänkte bara att vi ska prata igenom när valpen ska flytta, vem som reser med den och hur vi gör med själva leveransen
) Men de smälte efter att ha sett film och bilder + fått en bra förklaring.Låter lite som mina föräldrar! De rycker också in som hundvakt ibland. I början var de helt anti att vi skulle skaffa en hund till. (De har dock tre egna.
Han är hennes slav nu, sådär så att jag tar mig för pannan och skrattar åt hans tokigheter med den där hunden.. och att du till och med hunnit bo hos dem. Superkul!Ja, att morsan ställde en miljard frågor ser jag bara som att hon bryr sig om mig och inte vill att jag ger mig in på något som blir problematiskt. Att farsan kommer säga nej, det beror mest på att han alltid(!) är negativ till förändringar. Han var väldigt emot att jag skulle ta hem min Aysu först. Tog dock inte lång tid förrän han började säga hej till henne innan han sa hej till mig när vi kom, inte heller tog det lång tid innan han flyttade sig i sin säng för att hon skulle kunna ligga så bekvämt som möjligt osv
Det låter så kul, @Red_Chili ! Inte bara valpplanen, utan att du har stenkoll på linjerna (sånt gillar jag med, fast har inte lika mycket insikt i min ras som du har i din ändå), att kullen är släkt med dina hundar (visst?), att du vetat om kullen innan de föddes, att uppfödaren godkänt dig innan du frågat typ
Försökte skriva ihop en sammanfattning om varför den här kullen är så speciell, men det blev mest rörigt för att det är så mycket...Ja, det är helt underbart
Valparnas mamma är iaf dotter till min första saluki, som är något av min idealsaluki. Därmed även syster till min andra saluki. Hon är även halvsyster med min Aysu pga pappan. Valparnas pappa är halvbror med Aysu, de har samma mamma. En tik som jag förövrigt haft hemma hos mig några månader
I övrigt ser det väl ut ungefär såhär:
Pappan: farfars farfar var en av de första salukis jag träffade och delade säng med. Farfars mor var den första salukin jag släppte på lure coursing, en jättehäftig upplevelse då hon var helt otrolig på fälten... Bakom dem finns många fina gamla salukis som jag hört mycket gott om. De är också använda i avel tillräckligt mycket för att jag ska ha träffat avkommor och släktingar. Jag har gillat alla.
Mormors mormor var min första salukikärlek. En otroligt klok och påhittig(!) salukidam som fostrade en underbart trevlig och bra kull. Hon kommer igen som mormors mormor till valparnas mamma. Valparnas farmors mor kommer från en fantastisk kull. Alla i den kullen som tävlade lure coursing blev champions, de som ställdes ut blev champions och den som tävlade på kapplöpning blev SM-vinnare.. Supertrevliga, supersnygga, tokbra. Det har de även nedärvt till sina avkommor.
Mamman till valparna: Pappan är en av mina favorithanar som jag kände väl. Bakom honom finns måånga fina gamla svenska salukis. Jag har inte träffat många av dem, men hört många berättelser och träffat släktingar även där.
Mamman, ja det är ju min älskade tant Zala. Bakom henne finns också många(!) av de gamla fina, svenska hundarna. Några av dem har jag träffat, resten har folk pratat med mig om och jag har sett en stor mängd bilder på dem. Samtliga var framgångsrika på utställningar, lure coursing fanns inte i Sverige då, men berättelserna tyder på att de alla var rastypiska och bra även till sättet.
Både på valparnas mammas och pappas sida är hundarna såpass typlika att jag inte behöver gissa hur valparna blir. De blir bra. Det ska mycket till för att de inte ska bli supertrevliga, modiga, jaktidioter, friska och sunda och toksnygga. Allt jag kan önska ungefär. Det är också pga allt det här som uppfödarna frågade mig om jag ville ha valp redan innan kullen var född. De vet hur mycket jag uppskattar allt det här och vet att jag bör kunna ta tillvara på det hela. Varje gång vi pratar så säger de att de inte vill "slösa bort" de här valparna på något vis alls (samtidigt ser de ju hellre att valparna kommer till hem där de blir älskade osv än att de kommer till någon otrevlig typ som vill ha tävlingshund).
Enormt roligt att ha följt en ras i generationer, inte enbart på papperet.Wow, vad läckert.
(Vilket jag absolut inte är, jag råkade bara komma till min kennel tidigt)Hängivenhet!Ja, det är helt underbart
Valparnas mamma är iaf dotter till min första saluki, som är något av min idealsaluki. Därmed även syster till min andra saluki. Hon är även halvsyster med min Aysu pga pappan. Valparnas pappa är halvbror med Aysu, de har samma mamma. En tik som jag förövrigt haft hemma hos mig några månader
I övrigt ser det väl ut ungefär såhär:
Pappan: farfars farfar var en av de första salukis jag träffade och delade säng med. Farfars mor var den första salukin jag släppte på lure coursing, en jättehäftig upplevelse då hon var helt otrolig på fälten... Bakom dem finns många fina gamla salukis som jag hört mycket gott om. De är också använda i avel tillräckligt mycket för att jag ska ha träffat avkommor och släktingar. Jag har gillat alla.
Mormors mormor var min första salukikärlek. En otroligt klok och påhittig(!) salukidam som fostrade en underbart trevlig och bra kull. Hon kommer igen som mormors mormor till valparnas mamma. Valparnas farmors mor kommer från en fantastisk kull. Alla i den kullen som tävlade lure coursing blev champions, de som ställdes ut blev champions och den som tävlade på kapplöpning blev SM-vinnare.. Supertrevliga, supersnygga, tokbra. Det har de även nedärvt till sina avkommor.
Mamman till valparna: Pappan är en av mina favorithanar som jag kände väl. Bakom honom finns måånga fina gamla svenska salukis. Jag har inte träffat många av dem, men hört många berättelser och träffat släktingar även där.
Mamman, ja det är ju min älskade tant Zala. Bakom henne finns också många(!) av de gamla fina, svenska hundarna. Några av dem har jag träffat, resten har folk pratat med mig om och jag har sett en stor mängd bilder på dem. Samtliga var framgångsrika på utställningar, lure coursing fanns inte i Sverige då, men berättelserna tyder på att de alla var rastypiska och bra även till sättet.
Både på valparnas mammas och pappas sida är hundarna såpass typlika att jag inte behöver gissa hur valparna blir. De blir bra. Det ska mycket till för att de inte ska bli supertrevliga, modiga, jaktidioter, friska och sunda och toksnygga. Allt jag kan önska ungefär. Det är också pga allt det här som uppfödarna frågade mig om jag ville ha valp redan innan kullen var född. De vet hur mycket jag uppskattar allt det här och vet att jag bör kunna ta tillvara på det hela. Varje gång vi pratar så säger de att de inte vill "slösa bort" de här valparna på något vis alls (samtidigt ser de ju hellre att valparna kommer till hem där de blir älskade osv än att de kommer till någon otrevlig typ som vill ha tävlingshund).
Hängivenhet!
Det är underbart! Jag är övertygad om att du kommer få en fantastisk hund.
Vem vet när du är redo att påbörja en ny era som uppfödare?
Räknar med att hålla mig till att stödja de seriösa uppfödare som finns och hoppas på att det är tillräckligt för att de ska kunna fortsätta sitt arbete.Nu är det inte långt kvar, bara några timmar tills jag ska hämta Milla! Sitter på planet nu. Det ska bli så kul
