Delvis köper jag att man kan betrakta framhållandet av allsköns risker för kvinnor som en slags sexistisk reflex, åtminstone om avsikten är att begränsa deras rörlighet, men jag tycker inte att det är fullt så svartvitt i praktiken när det kommer till kvinnors oro. Inte heller om man ser till faktisk utsatthet.
För det blir också lätt ironiskt att det ofta i sådana här diskussioner tas upp hur utsatta män är ute jämfört med kvinnor, lite med andemeningen "men de är minsann inte rädda ändå", när andelen män som blir misshandlade ligger på 3% totalt om man ser över alla åldersgrupper (för kvinnor är samma siffra 2%), enligt brottsförebyggande rådet. I den grupp som är mest utsatt (pojkar 16-19 år) är det strax under 10% (för flickor är siffran 6%) som är utsatta. Rån ligger på 1% för båda könen (1,5% för män och 0,5% för kvinnor). Utsattheten för misshandel på allmän plats är störst i gruppen män 20-24 år, och för den gruppen är den generella utsattheten för misshandel 7%.
Kvinnor som blir utsatta för sexualbrott ligger samtidigt på runt 8% för åldersgrupperna totalt (för män är samma siffra 1%), och strax under 30% för kvinnor 20-24 år (4% för män i samma ålderskategori) som är den mest utsatta, sedan avtagande för både män och kvinnor.
Så eftersom kvinnors utsatthet för sexualbrott (det behöver inte vara våldtäkt) genomgående (inte förrän i kategorin 65-74 år är mäns utsatthet för misshandel på 1% större än kvinnors utsatthet för sexualbrott på 0,6% i samma ålder) faktiskt också är större än mäns utsatthet för misshandel, så är det kanske inte så otroligt märkligt om det i längden leder till att en genomsnittlig kvinna upplever en något större otrygghet än en genomsnittlig man?
Det är också lätt hänt att sådana här diskussioner börjar handla om hur ovanligt det är med överfallsvåldtäkter, som om enbart det räknas, då missar man ju tyvärr en stor bit av vad sexuellt våld är. Det finns en helt annan samhällskultur av normalisering kring sexualbrott, något som i princip saknas för misshandel, där allt utom just överfallsvåldtäkter tenderar att förringas. Därför tycker jag man ska vara extra försiktig med att reducera risken för sexuellt våld till att handla om just risken för (överfalls)våldtäkt, sexualbrott är en mycket större kategori än så. Dessutom kan antagligen utsatthet i en miljö, vare sig det handlar om tafs på krogen, trakasserier på gatan, misshandel i hemmet eller våldtäkt hemma hos en bekant, lätt bidra till en upplevelse av utsatthet i andra miljöer, särskilt ju fler sådana upplevelser man har totalt. Det är inte så konstigt tycker jag, tvärtom ganska logiskt eftersom vi påverkas av våra samlade erfarenheter.
Känner flera kvinnor som blivit trakasserade och förföljda, ett fåtal män som blivit det (av andra män), känner även några män som blivit misshandlade ute på stan, samt både kvinnor och män som blivit rånade. Och så vidare. Så nej man ska förstås inte överdriva riskerna, men heller inte förminska andras utsatthet.