Byange_stall
Trådstartare
Alltså - har ett problem och mår skit! Jag har en son på 15 som nu skall göra sitt val till gymnasie. När han var liten tittade han ganska ofta på Animalplanet och tyckte då om att se havsfilmer. Han gillar vatten, att simma att paddla kanadensare mm. De sista åren har han aldrig tittat på dessa program, han håller inte koll om det skall vara ngt på teven, han letar inte fakta om ngt om havet på internet utan det är dataspel som gäller. Dock har han alltid sagt att han vill bli marinbiolog. Nu är det dags för val och han vill till Lysekil. Jag har full förståelse att det är en rolig utbildning. Bo själv, ut och segla mm. Säkert mkt roligare än att gå här hemma. Problemet är dock att han är inte van att studera, han är så "begåvad" att han inte behöver läsa läxor utan har ändå alla rätt på prov mm. Han har bra betyg, väluppfostrad - en bra ungdom! Aldrig festat, aldrig varit riktig uppkäftig eller så. Tycker att han är duktig och förståndig. Men att flytta 50 mil och bo på internat/lägenhet när han aldrig ens varit hemma själv en helg i huset. Kan på sin höjd laga nudlar. Nu är pappa hans 100% för att han skall få söka dit och mamma (jag) 100 % emot! Sonen hamnar mitt emellan!
Jag valde själv Naturvetenskaplig, vet att den är tuff! Han har tidigare inte haft det lätt med vänner, umgås inte med vänner fr skolan. I Lysekil skulle han få det tufft med att helt plötsligt börja plugga, inga omkring sig som kan stödja honom. Om det skulle hända ngt så kan inte vi åka ner så långt omgående. Jag tycker oxå att det har varit för lite intresse Marint för hans del och undrar faktiskt om inte han skulle behöva fundera mer. Han har varit så enbart inriktad på Marin, kan dock oxå nämna att det känns mer som att det blivit pappa som tycker - klart du skall gå Marin! Ungefär som att han inte har kunnat säga att "han kanske inte vill bli marinbiolog". Jag sa ifrån och tycker att han skall läsa Natur eller teknisk här hemma. Om han vill bli Marinbiolog efter det kan han när han då fyllt 18 söka vidare till högskolan i Sthlm och gå Marinbiologutb på 180 p som han ändå efter Lysekil måste gå.
Hur skulle Ni ha gjort? Jag vill inte av "hela mitt hjärta" att han skall flytta dit.
Det känns som att detta kommer att bli en fajt mellan mig och pappan. Vad sonen står vet jag faktiskt inte riktigt. Tror att han är lite ställd för mamma och pappa har aldrig bråkat om honom sedan vi separerade för snart 13 år sedan och idag kan jag säga att vi hade lite heta diskussioner. Tänk om det blir så att sonen inte förlåter mamma, vill inte bo hos mamma som nu varannan vecka?? Han åkte hem med pappa nu och vi skulle höras av i helgen men sonen sa inte ens hej när han gick.
Jag valde själv Naturvetenskaplig, vet att den är tuff! Han har tidigare inte haft det lätt med vänner, umgås inte med vänner fr skolan. I Lysekil skulle han få det tufft med att helt plötsligt börja plugga, inga omkring sig som kan stödja honom. Om det skulle hända ngt så kan inte vi åka ner så långt omgående. Jag tycker oxå att det har varit för lite intresse Marint för hans del och undrar faktiskt om inte han skulle behöva fundera mer. Han har varit så enbart inriktad på Marin, kan dock oxå nämna att det känns mer som att det blivit pappa som tycker - klart du skall gå Marin! Ungefär som att han inte har kunnat säga att "han kanske inte vill bli marinbiolog". Jag sa ifrån och tycker att han skall läsa Natur eller teknisk här hemma. Om han vill bli Marinbiolog efter det kan han när han då fyllt 18 söka vidare till högskolan i Sthlm och gå Marinbiologutb på 180 p som han ändå efter Lysekil måste gå.
Hur skulle Ni ha gjort? Jag vill inte av "hela mitt hjärta" att han skall flytta dit.
Det känns som att detta kommer att bli en fajt mellan mig och pappan. Vad sonen står vet jag faktiskt inte riktigt. Tror att han är lite ställd för mamma och pappa har aldrig bråkat om honom sedan vi separerade för snart 13 år sedan och idag kan jag säga att vi hade lite heta diskussioner. Tänk om det blir så att sonen inte förlåter mamma, vill inte bo hos mamma som nu varannan vecka?? Han åkte hem med pappa nu och vi skulle höras av i helgen men sonen sa inte ens hej när han gick.