Vägra gymnasieval åt sonen!

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Ekonomin är uppenbarligen inte ett problem.

Så vad är problemet. Egentligen? Hans intressen är väl hans ensak?
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag tycker inte det spelar ngn roll vad hans motivation är. Vill han välja det så låt honom, även om du tycker det är fel. Säg vad du tycker men låt honom ta beslutet.
Det är lång tid kvar innan gymnasiet verkligen börjar, och om han får välja det han vill nu kanske han tänker om under våren? Vem vet?

Och dessutom tycker jag du ska låta honom sköta matlagning till hela familjen typ varannan dag, tvätta sina egna kläder, och ta reda på vad han egentligen gör vid datorn 12timmar per dag. Fast det vile du kanske inte ha råd om. ;)
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

En ytterligare reflektion.

Är det hela världen om han inte vet innerst inne ? Vem vet det när man är 15. Men man måste få prova det man TROR att man vill. Sen om det inte funkar. So be it. Då kan man göra något annat, men man vet iallafall vad som inte fungerade.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Självklart ska han få läsa det han vill. Att flytta kommer säkert bara att göra honom gott!

Jag känner väldigt många som flyttat till annan ort under gymnasiet för att läsa en tuff utbilding, både inom familjen och bland mina vänner och den slutsatsen jag kan dra är att alla klarat det galant, jaft otroligt roligt under skoltiden, mognat mycket och dessutom hittat något som de trivts med och fortsatt att jobba med/plugga vidare senare. Jag är smått avundsjuk på dessa människor. Det är av utmaningar man utvecklas, att hämma barnen kommer definitivt varken uteveckla de eller göra de lyckliga.

Faktum är att jag tror detta knappast handlar om att han inte skulle klara det utan att du har svårt att släppa greppet. Klart att det alltid är tufft att släppa greppet om sina barn, men den dagen kommer förr eller senare och när barnen vill frigöra sig är det ju bara att stötta dem. Det kommer som sagt bara att göra honom gott och skulle han ångra sig så är inget beslut för evigt, han är ju bara barnet och har gott om tid att reda ut vad han vill göra om just detta inte känns rätt framöver. Det känns rätt nu och det är vad som räknas.

Om mina barn en dag kommer och säger att de vill läsa en tuff utbilning på andra sidan landet kommer jag att jubla av glädje, självständiga och motiverade barn är precis vad jag vill ha!
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag har inte lusläst alla svar och förstår din tvekan när det genuina intresset inte finns där.
Däremot så håller jag med de flesta andra, kicka ut honom ur boet;)
Vi har inget val där jag bor, det är flytt som gäller och jag tycker att elevhem där det finns både mat och en del tillsyn är en bra inskolning till vuxenlivet.
Äldsta dottern flyttade när hon började ettan till en skola i ett annat län där hon inte kände en kotte, hon var/är ganska inbunden och klarar sig bra med en häst som sällskap, elevhemmet gjorde dock att hon tussades ihop med övriga elever och hon har massor av kontakter kvar sen gymnasietiden.
Mellanbarnet har just börjat sin gymnasieutbildning och bor också på elevhem, 2950:-/mån för femdagarsboende med all mat.
Resorna kostar oss 560:-/mån. Studiebidraget är 1050:-/mån och vi får 1460:-/mån i inackorderingstillägg.
Sonen har dock jobbat under sommaren så att han håller sig med fickpengar.
De allra flesta barn mår bra av att flytta ut, de växer otroligt på bara det första halvåret, sonen som knappast vet var tvättmaskinen finns här hemma tvättar själv på elevhemmet numera!
Dottern klarade hjälpligt av att koka tevatten när hon andra året flyttade till egen lägenhet, jag utrustade henne med en kokbok och ett frysskåp, det gick det med. Ingen svälter ihjäl och har man levt på köpemat så att matpengarna tagit slut får man klara sig med havregrynsgröt och skolluncherna, den tabben gör man inte så många veckor;)
Har man lätt för att lära så är man ofta dålig på att plugga och det får man också lära sig den hårda vägen ...
Ta reda på vad sonen vill egentligen, och låt honom välja sedan.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Men snälla rara låt honom prova.
Som sämst kan det bli fel och han får komma hem och göra om det hela på annat ställe.

Gymnasiet kan man bara gå just tiden mellan 16-21 så det gäller att göra det absolut bästa utav det.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Det kostar en hel del mer i både boende och mat + att eleven ofta vill åka hem några ggr/termin.

Det kostar med barn.
Så är det bara .
Och det är ju något som man får ta med i beräkningen.

Gymnasiet är den sista "stora kostnaden".
Dagis är den första.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Det är helt klart läge att klippa navelsträngen mellan dig och sonen.


Det är ju ändå så att din som börjar bli stor, måste få ta ansvar och ffa själv bestämma vad och var han vill studera. Vill han studera där, så låt honom göra det med ditt stöd bakom sig och skulle dina farhågor slå in, så finns du ju där för att stötta och hjälpa, eller hur??
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Låt sonen försöka, låt sonen lyckas, eller misslyckas. Hur ska han kunna bli vuxen om han inte får försöka? Du säger att han inte ens kan koka nudlar eller liknande, men då är det på tiden han lär sig det? Låt han laga mat hemma, låt han städa, tvätta, duka, dela ut tidningar.... låter som du håller honom tillbaka. Förstår att det är jobbigt med 50 mil (jag kommer vilja låsa fast min dotter den dagen det är dags) men man måste tyvärr låta dom få följa sina drömmar så länge dom är realistiska.

Sen bör du verkligen reda upp allt groll du och pappan har. Låter som ni tjaffsar helt i onödan.... ?
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Fast handlar det om att han måste bli "bra"??

Han kanske kommer att jobba på McD eller på dagis (eller annat lågavlönat yrke) i hela sitt yrkessamma liv, det är väl också bra? Inte behöver han väl vara högutbildad för att vara bra!?

Man vill väl att ens barn ska bli självständiga individer som kan ta hand om sig själva!

Sedan undrar jag varför han har lov at sitta vid datorn så mkt och varför han aldrig har varit ensam hemma eller lagat mat till sig själv?!! Varför har han inte fått lära sig studieteknik?

Måste han motivera exakt varför han vill gå där, han kanske bara vill det. Så är ju ungdomar i den åldern, de är inte alltid så fokuserade och målinriktade, vilket är ganska orimligt att begära när de är 15 år.

Nu har du ca 7 månader på dej att förbereda honom på verkligheten....
Låt honom tvätta sina egna kläder, fixa maten någon gång i veckan och lär honom hur man lägger upp sina studier (det finns säkert studiegrupper eller liknande på skolan)

Angående att du tycker att han inte visar ett brinnande intresse så tycker ja att du kan säga det till honom utan att låta anklagande eller liknande. Ni måste ju prata med varandra. Även om han inte har visat dej hemsidor mm, så kan väl du ta fram det och visa honom att du är intresserad av vad han vill.

Sedan såg jag att du hade blivit förbjuden av dina föräldrar att gå på Nbg och blivit ledsen över det:confused:...Nu gör ju du exakt samma sak mot din son!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Min pappa nekade också mig att söka Nbg, för det var ingen riktig utbildning, det resulterade i att jag BARA sökte det, inget 2 hands val alls, detta gjorde jag i ren trotts.

Jag blev hästskötare, sedan Hippolog och nu Naturbrukslärare= jag fick ett rktigt jobb (tro det eller ej):idea: Ångrar inte det idag och pappa har faktskt bett om ursäkt......
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Men snälla rara låt honom prova.
Som sämst kan det bli fel och han får komma hem och göra om det hela på annat ställe.

Gymnasiet kan man bara gå just tiden mellan 16-21 så det gäller att göra det absolut bästa utav det.

Jag håller helt med. Jag åkte till internat i tonåren själv. Kom hem och bytte inriktning efter 1½ år. Men det hade mindre med internatlivet och mer med mig själv att göra. Det är inte hela världen att byta skola. Vem vet - det låtar snarare som ett miljöombyte vore bra för honom.

Vad det gäller hushållning så LÄR man sig. De får allra minst ett mål mat i skolan och frukost är lätt att fixa. Han dör inte av att äta snabbmakaroner med ketchup eller nudlar ett par månader tills han tröttnar självmant och lär sig laga mat. Blir kalsongerna rosa så lär han sig färgsortera bättre. (jag tabbade mig för ett par månader sen och jag är 30:angel: och har bott hemifrån i tolv år)
 
Senast ändrad:
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag förstår att det är svårt att se sin son flytta hemifrån så tidigt. Man hade tänkt sig att få ha sitt barn hemma lite längre än så.

Men det handlar om förälderns behov och önskemål, och de kommer som alltid efter barnets.

Min kusins dotter (född samma år som min egen son) gick gymnasiet 120 mil hemifrån. Det gick bra, kusinen längtade och dottern växte. Min egen lillasyster gick gymnasiet trettio mil hemifrån (för över tjugo år sedan), med ungefär samma resultat. Jag flyttade hemifrån i samma veva, så det var säkert lite tufft för våra föräldrar, men de lät oss flyga ifred.

För mig är det obegripligt hur man kan ha missat att se till att en så stor kille kan lite grunder inom matlagning osv, men gymnasiet börjar ju först i augusti, så det hinner han lära sig.

Jag tycker att det är fullständigt totalt orimligt att din son inför dig ska behöva uttrycka sin vilja att gå just det programmet på ett sätt som du ska godkänna! Att det är det enda han vill osv. Varför räcker det inte för dig att han vill? Antag att det han säger att han vill är hans vilja, allt annat är förnedrande för killen. Släpp honom innan han får nog av dig, skulle jag säga.

Ångrar han sig är det bara att byta program, det är inget stort problem.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Herregud människa, låt sonen växa upp, lära sig ta eget ansvar & sluta curla honom!
Hur mkt ska han övertyga dig om att han vill gå denna linje?han har ju sagt att han vill det så det är väl tydligt?

Jag blir galen på föräldrar som inte kan låta sina barn få chansen att studera sånt de intresserar sig för pga ekonomi, jag tycker folk kan ha längre framförhållning & tänka på att deras barn en dag kommer börja gymnasiet & att chansen finns att de inte alls vill gå de vanliga linjerna på hemorten, men detta låter ju enbart som undanflykter för att du har separationsångest.

När han flyttar har han ingen mamma som säger åt honom när han ska äta eller när han ska sova(& bara det kan vara jäkligt skönt) & han måste själv ta ansvar över det.
Han kommer säkert vara vaken på nätterna första tiden men lär sig läxan när han är för trött på dagarna så han börjar lägga sig i tid.
När han är leds på nudlar börjar han intressera sig för att variera sin matlagning.

Om han har jobbigt med kompisar är detta den perfekta chansen att lära känna nya människor utan att det förflutna kommer ikapp.
Han kommer lära sig det som krävs för att klara sig i samhället, ngt som borde vara varje förälders önskan.
Trivs han verkligen inte där så har alla rätt att göra misstag i livet & han kan flytta hem igen & börja plugga.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Låt honom åka. Du kan inte skydda honom från att tvingas växa upp hur gärna du än vill. ;)

En vän till mig gick just i Lysekil och trivdes fantastiskt bra. Hon var inte heller den mest supersociala och hade dessutom alltid haft lätt för sig i skolan, men det löste sig alldeles utmärkt för hennes del. Det innebar en flytt på typ 140 mil, ska sägas.

En annan (läs; jag) som började på samhällsprogrammet på en skola som låg en kvart hemifrån gick det däremot åt helvete för. :D
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

kl:

Att "veta" vad man vill när man är 15 år! Ha jag skulle bli journalist ju. Valde samhällsvet. linje för att det var mkt som var bra att ha för att bli just det. Insåg dock att jag egentligen inte gillar att skriva under tidspress och i år 3 var det lärare jag skulle bli. Sen skulle jag nog gått ekonomisk linje idag om jag valt om eller natur för att antingen jobba med papper el. ngt tekniskt så även om jag valde precis det jag ville just då så blev det inte så i slutändan. Det finns alltid omskolning om man inte trivs!
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Det är klart att han släpps in i köket, kan koka nudlar och baka både bröd, sockerkaka och småkakor. Visst får han vara ensam hemma och det funkar bra. Tycker bara inte att han väljer rätt för han visar aldrig något marin intresse, mer data och teknik intresse. En utbildn med dataspel, programmering eller ngt så har jag fattat att det var ngt han vill. Men Marin - det gör mig ganska frågande om det är ngt han håller fast vid för sakens skull, för att pappan pushar på eller inte. Kan mkt väl tänka mig att Marin/jaktvårdsskola är utbildn som pappan velat gå ....
Visst kanske gör jag samma sak som mina föräldrar gjorde, men jag kan faktiskt säga att idag tycker jag nog det var rätt. Dessutom ligger skolan hemma på 4 plats i landet - en av biologilärarna på NV hemma fick årets lärarpris. Så skolorna här ger nog en minst lika bra grund för att sedan välja mer inriktning. Dessutom så självklart finns det ekonomi med, om han skall gå skola i Lysekil som kommer det att kosta. Där ex jobbar är det stora varsel pg G. Vad händer om han blir utan jobb. A-kassa och betala för internat. Jag har egen firma som oxå har det tufft emellanåt. De ekonomiska marginalerna är ganska små - om internat kostnaderna blir höga (5-6000) per månad och vi blir utan jobb - då skall vi alltså ta hem honom för en utbildn eller sälja gården (ngn häst iallafall) för att finansiera hans utbildn - för att han skall kunna gå kvar...Visst kostar det att ha honom hemma oxå. Men jag tycker det är mkt som måste gå igenom, mkt som han skall funderar på oxå. Är det hans eller pappas val?
Det är provval nu och de riktiga kommer till våren. Visst kan han kryssa i det på ansökan. Men det är mkt som tål att fundera på - tycker jag!
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Men du - jag tycker nog att du är otroligt styrande och dominant.
Låt pojken leva sitt eget liv.

Att inte kunna tänka sig att sälja en häst för att bekosta barnen utbildning är ju rent absurt.

Jag skulle salja alla mina hästar och hyra ut gården om det behövdes för att mina barn skall få gå de utbildningar som de vill.
Man kan ju alltid köpa nya hästar.
Barnens skolgång går inte i repris.

Min dotter satsar på musik och äldste sonen på politik.
Och jag försöker bara stötta.
Måste det säljas hästar för det - så får det bli så.
 
Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Det är klart att han släpps in i köket, kan koka nudlar och baka både bröd, sockerkaka och småkakor. Visst får han vara ensam hemma och det funkar bra. Tycker bara inte att han väljer rätt för han visar aldrig något marin intresse, mer data och teknik intresse. En utbildn med dataspel, programmering eller ngt så har jag fattat att det var ngt han vill. Men Marin - det gör mig ganska frågande om det är ngt han håller fast vid för sakens skull, för att pappan pushar på eller inte. Kan mkt väl tänka mig att Marin/jaktvårdsskola är utbildn som pappan velat gå ....
Visst kanske gör jag samma sak som mina föräldrar gjorde, men jag kan faktiskt säga att idag tycker jag nog det var rätt. Dessutom ligger skolan hemma på 4 plats i landet - en av biologilärarna på NV hemma fick årets lärarpris. Så skolorna här ger nog en minst lika bra grund för att sedan välja mer inriktning. Dessutom så självklart finns det ekonomi med, om han skall gå skola i Lysekil som kommer det att kosta. Där ex jobbar är det stora varsel pg G. Vad händer om han blir utan jobb. A-kassa och betala för internat. Jag har egen firma som oxå har det tufft emellanåt. De ekonomiska marginalerna är ganska små - om internat kostnaderna blir höga (5-6000) per månad och vi blir utan jobb - då skall vi alltså ta hem honom för en utbildn eller sälja gården (ngn häst iallafall) för att finansiera hans utbildn - för att han skall kunna gå kvar...Visst kostar det att ha honom hemma oxå. Men jag tycker det är mkt som måste gå igenom, mkt som han skall funderar på oxå. Är det hans eller pappas val?
Det är provval nu och de riktiga kommer till våren. Visst kan han kryssa i det på ansökan. Men det är mkt som tål att fundera på - tycker jag!

Men vet du... En sån där "speciallinje" väljer man inte alltid bara för att man har ett enormt intresse och vill bygga en karriär runt det, utan det kan vara för att man vill ha ett schysst, intressant ämne som liksom bryter upp en annars rätt tung gymnasieperiod. Jag själv har pluggat musik trots att jag inte gör mer än sjunga i duschen, men det gjorde hela skolgången så mycket roligare.

Jag tycker inte det är så mycket att fundera på, faktiskt. Oavsett vad han väljer och oavsett hur det går så kommer det inte att förstöra hans liv, och du kan inte förvänta dig att en femtonåring ska veta vad han ska göra med sitt liv och välja gymnasie därefter. Det är bara grymt!
 

Liknande trådar

Övr. Barn Lite osäker på om tråden hamnar rätt nu, då frågeställningen gäller ett mera helhetsomfattande perspektiv än själva barndomen. Mod får...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
3 570
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 527
Senast: Anonymisten
·
Relationer Min son (26 år) är sambo med en jämnårig tjej, de har fått två underbara barn (3,5 år och 2 år). Nu till problemet, tjejen har inget...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 928
Senast: Oh_really
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 113
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp