Vägra gymnasieval åt sonen!

[Snurrfian]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Ja kostnaden hade kunnat få mig att hålla med om att försöka övertala sonen till att låta bli, men som sagt inte det ens med i diskussionen.

Sen kom det nu fram att sonen inte ens kanske ville nu, det är en helt annan sak, då måste pappan backa ett steg och låta sonen faktiskt känna efter vad han vill, för det måste vara sonens val, men det är inte för att du säger nej...

Åka till skolan känns som ett måste, låta sonen prata med elever på plats, prata med lärare och sen se upplägget.

En bekants barn är iväg på ett gymnasium som bara finns på ett ställe i landet och det är långt hemifrån, den första tiden längtade barnet hem enormt mycket men nu till jul så var det bara toppen och underbart, så man måste låta barnen få prova på.

 

[mimus]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Mina grannars dotter har gått marinbiolog, och hon jobbar nu med forskning på ett universitet i tyskland.

Det har varit tufft och mycket pluggande, men varför kan inte eran son få försöka, ni förlorar inget mera på det än att han får byta linje.

Jag kan förstå din separationsångest, jag kommer nog känna likadant när det i framtiden kommer gälla min son, men jag tror att man måste våga släppa dem.

 

[Byange_stall]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Självklart så är det fler aspekter som gör att jag säger nej, Jag har pluggat mkt. Började själv på NV men hoppade av. Bytte linje, att komma in i en ny klass mitt i en termin är tufft. Alla har redan hunnit knyta sig. Min son är inte styrkan själv...Han rubbas inte för grupptryck men hamnar lätt utanför och blir ensam. Det är detta jag inte vill skall drabba honom. Han har där haft en tuff skolgång med orolig mage, huvudvärk och inte velat gå till skolan...
Att skicka honom 50 mil bort och inte kunna se hur han mår är tufft. Det är det jag gruvar mig för. En av sakerna. Sedan säger mitt ex att det räcker med några hundra mer i månaden utöver studiebidrag och inackorderingsstödet. Eftersom både jag och maken har studerat längre än ex så vet vi att det stämmer inte. Min systerdotter har studerat på Jälla oxå nyligen. Hemresor kostar och han kan inte åka hem varje helg, och vi kan inte åka dit heller om han mår dåligt psykiskt...Visst - man kan ringa...!
Det är bara så mkt som jag tycker att de inte reflekterat över. Det är en flytt som kommer att kännas större än vad han tror. Studietakten är mkt högre än i nian och jag ser honom aldrig med läxor hemma. Vet själv att på NV var det tuffa lektioner fr 8.00 till 16,20 varje dag inkl. fredag. Därefter läxor ngn timme till. Om han inte orkar studietakten - har han då reflekterat över att flytta hem igen - byta linje, hoppa in i ny klass eller kanske gå IV och därefter börja på ny linje och bli klar ett år senare. Vara ett år äldre än övriga i klassen... Han har aldrig bett mig logga in och titta på en utbildning, hans tid efter skolan går till guitarr hero, playstation mm. Vilket han inte kommer att kunna göra till kl 12 på natten om han skall läsa NV i Lysekil eller NV över huvud taget...
Han och pappan tror att han klarar sig på barnbidr 1050 kr samt inackorderingsbidr på 1575 per månad om han får ca 500 kr till....
När jag kollar hyrorna så ligger de på 2500 kr. Självklart så kommer det att kosta mer för mat, kläder, nöjen och hemresor så dessa 500 om ens 1000 kr per månad kommer inte att räcka - som de tror! Enligt mina beräkningar så blir det nog 5-6 000 för mat och boende mm. Och självklart så skall vi åka och titta tycker jag - men ändå så märker jag inte av sonens intresse.
Hans förklaring varför han skall gå där var typ - han gillar vatten! Fin skola, båtturer. Jag vill veta - vad betyder det för honom att gå där? Hur mkt vill han verkligen gå där, varför just Marin?
Om jag skall släppa dit honom så vill jag veta att detta är allt han vill! Det enda han vill. Jag vill ha en vettig förklaring! Detta är inte bara en "kul grej!" Man flyttar dit ena veckan och tycker att "nej - det passar inte mig och flyttar hem!" Ska han dit - så skall han verkligen vilja dit - och vara beredd på att detta blir tufft! Även om det kan vara kul med segling, mer praktiskt så är även detta tufft ibland. Om än roligt! Pallar han det!

Fler som har barn på internat långt borta!

 

[Byange_stall]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag är mamma - men ingen hemsk mamma egentligen. Jag och sonen bråkar aldrig. Får jag en vettig förklaring varför han vill gå där, vad det innebär för han att gå där samt att man går igenom allt - så visst kan jag överväga det!
Det är bara att nu är sista veckan för provvalen och han har inte visat minsta intresse att ta hem ngt. De har inte kollat ngt med skolan. Jag och maken (ej pappan) såg att det varit öppet hus i december. Inte ett ljud fr sonen. Han är inte så pass mkt intresserad att de vill åka ner, ex tycker det är för långt. varför skall vi åka den långa sträckan.. Jo vi skall se var sonen skall ev bo!

Om det är långt dit - kan vi åka till närmare utbildn Marinbiologi i Sthlm. Varför det - det är ju inte där han vill gå? Säger ex!! Vart skall vi kolla då...

 

[lobell]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

När jag svarade första gången trodde jag att sonen ABSOLUT ville dit, men om han inte ens vill åka dit och titta, då kan man ju börja undra.
Är det att bo själv som lockar mest tror du?

 

[Javan]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Men plugg för en del behöver inte vara samma som för dig? Min lillebror gick natur på gymnasiet och jag såg han ärligt inte öppna en bok under hela gymnasiet han gick ut med medelbetyg och kom in på arkitektutbildningen (arbetsprov) och klarade sig galant! Han kanske har det så lätt för sig att han inte måste våldsplugga?

Men om han inte ens vill fara ner och göra studiebesök kan man fundera hur intresset är?

Att komma ett år efter och gå med de i årskullen som är yngre om man vill välja om är inget större problem, det är minst en i varje klass som gör (omval, utlandstudier, studieuppehåll) och mig veterligen har ingen jag känner tyckt det varit jobbigt att vara 1 år äldre.

Tittade lite på utbildningen (blev nyfiken då jag tycker det lät roligt) och det fanns boende från 1500kr och uppåt. Kanske han kan annonsera och bo med en annan student för att få ner boendekostnad många av boendeförslagen gick att dela som jag såg det?

Har själv inte barn på internat men många vänner som gått då avstånd mm varit långa här uppe i norr.

Just ja - kollade in skolans hemsida och utbildningen såg ju toppenut samt att det är stor spridning på geografin på studenterna vilket gör att många kommer utan "kompisar" och det gör det ju mkt lättare att hitta vänner.

 

[Javan]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag är mamma - men ingen hemsk mamma egentligen. Jag och sonen bråkar aldrig. Får jag en vettig förklaring varför han vill gå där, vad det innebär för han att gå där samt att man går igenom allt - så visst kan jag överväga det!
Det är bara att nu är sista veckan för provvalen och han har inte visat minsta intresse att ta hem ngt. De har inte kollat ngt med skolan. Jag och maken (ej pappan) såg att det varit öppet hus i december. Inte ett ljud fr sonen. Han är inte så pass mkt intresserad att de vill åka ner, ex tycker det är för långt. varför skall vi åka den långa sträckan.. Jo vi skall se var sonen skall ev bo!

Om det är långt dit - kan vi åka till närmare utbildn Marinbiologi i Sthlm. Varför det - det är ju inte där han vill gå? Säger ex!! Vart skall vi kolla då...

Hm... frågan är nog om det är sonen eller fadern som vill gå i Lysekil. Räcker sonens betyg förresten? Om inte behöver du kanske inte ta striden?

 

[angel76]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag gick på internatskola när jag gick i gymnasiet, visserligen "bara" 5 mil hemifrån, men ändå. Jag tycker att internat är bra på så vis att man lär sig mer ansvar har din son dessutom aldrig varit ensam hemma ens en helg, så är internat ett bra sätt att lära sig klara sig själv, utan att för den delen bli lämnad i sticket, där finns väl alltid lärare eller andra vuxna i närheten.
Skulle mina barn vilja gå på internat så skulle jag inte hindra dom, för det var en fantastisk upplevelse faktiskt, och man fick nog bättre sammanhållning med alla andra på skolan tack vare att man i princip umgås alla sin vakna tid.

Angående kostnaden på 5-6 000 för mat och boende... ingår det inte mat om man bor på internatet? Vi fick både frukost, lunch, eftermiddagsfika och middag, något som betalades månadsvis samtidigt med hyran...

Jag tror som någon oxå skrev att man måste släppa taget och låta barnen få bli självständiga och lära sig ta ansvar, oavsett om det är 5 eller 50 mil hemifrån.

 

[Javan]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

jag trodde också det för så fungerar de flesta internat här uppe men den skolan ts son vill gå på verkar inte ha elevhem utan man får hyra studentrum/lägenthet och ordna mat själv. (nyfiken i strut var jag och läste på skolans hemsida).

 

[snorleif]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

*kl*

Jag valde gymnasium 3 år sedan, och hade blivit ARG/besviken/ledsen/frustrerad om min mamma hade lagt sig i mitt gymnasieval. Åk och kolla på skolan, och stötta honom om han sedan väljer att gå där. Det är inte du som ska plugga och bestämma inför din framtid, det är han. Var glad att han har en passion som han brinner för samt lätt för sig i skolan, det är det inte många ungdomar som har!

 

[elbereth]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

till TS:

Ang ekonomin:
Sonen kostar väl pengar hemma oxå? Det spelar ingen roll var han bor, äta måste han ju ändå tex.

Och självklart ska han få välja vad han vill. Som många redan sagt, blir det fel så är det faktiskt ingen större grej.

Vi hyser in en tjej som läser gymnasiet på vår ort. Hon bor i en minilgh i vår källare. Det verkar funka utmärkt, nu är det tredje och sista året hon bor här.

 

[Litenvit]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag skulle nog vara glad över att ha ett barn som vet vad han vill på gymnasiet.
Min dotter velade fram och tillbaka i ett år innan hon valde program - sedan ändrade hon sitt val två gånger till tills det inte gick att ändra mer.
Tycker det var ren tortyr att lyssna på hennes ältande fram och tillbaka (och jag förstår att hon genomgick minst samma kval genom att helt enkelt inte VETA vad hon vill men ändå känna sig tvungen att välja).

Beträffande hur din son är just nu (att du är orolig att han kommer att bli ensam och utanför) så är det inget som säger att han kommer att vara likadan när han kommer hemifrån. I den här åldern så växer och mognar de otroligt mycket. Visst KAN det gå fel, men chanserna att det blir bra är väldigt stora - och att klara sig själv på annan ort gör att man växer än mer och man lär sig att lita på sig själv.

Kan inte säga annat än att det är bättre att han får prova det han vill och sedan ändra sig om det inte passar, än att du inte låter honom prova. Sedan kommer han kanske att gå hela livet och tänka att hans liv skulle varit bättre om han fått göra som han tänkte från första början och du inte hindrat honom...

 

[citra]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag ville också flytta när jag skulle börja gymnasiet till Sthlm, men pappa vägrade och jag tycker det var en bra sak! Jag tror jag har vunnit på det för jag var nog inte mogen att bo själv då. Och inte långt i från pappa om nått skulle hända.
Nu ska min syster flytta hemifrån för att gå gymnaiset, dock gör hon det under det andra året och har då pendlat dit ett år så hon vet att hon vill gå där och dessutom är det en halvtimme bort från där pappa bor (men dåliga förbindelser och sena träningar, komma hem 23:00 och åka 06:00 är inte kul!) och det tycker jag är helt okej, då har hon honom nära om det händer nått.

 

[babyfoal]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Du måste våga släppa taget om din son!!

Jag har själv en yngre bror som min mor alltid varit så överbeskyddande med.
Han blev så småningom mobbad i skolan och hade inga vänner. Detta eskalerade såpass att hon lät honom stanna hemma när han inte ville gå till skolan, och det slutade med dåliga avgångsbetyg och att han INTE började gymnasiet. Han avskilde sig helt från den verkliga världen och satt bara vid datorn i flera år.
Denna överbeskyddande karusell har slått backut nu när han blivit äldre, och han försöker fly från allt och alla, och tror att livet blir bättre ju längre bort han är och bor. Och när något går fel, söker han svaren hos mamma och får därmed aldrig stå på egna ben eller lära av sina misstag eller ta ansvar. Han flyttade hemifrån sent och träffade sin första tjej sent.
Denna herre blir 28 år iår.
Det kunde ha gått så mycket bättre för honom.

Jag försöker inte vara någon översittare, utan bara berätta vad som pågått mitt framför mina ögon, och att du måste släppa taget. Ju mer du 'bestämmer' ju mindre initiativ tar han själv och litar inte på sina egna beslut om han ens kommer ta några.

 

[snorleif]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Du måste våga släppa taget om din son!

Precis så.

 

[Kimz0r]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Varför känns det som att din sons vilja är helt oviktig för dig? Det är din son som ska gå utbildningen, inte du! Så vadå om han kanske hoppar av eller misslyckas eller det på annat sätt inte slutar som det är tänkt? Det är ju av misstagen man lär sig, OM han ö.h.t. gör ett misstag i att göra som han känner. Låt honom göra som han vill, får han inte det kan jag nästintill garantera att det går käpprätt...

Men att flytta 50 mil och bo på internat/lägenhet när han aldrig ens varit hemma själv en helg i huset.

Är det hans fel? Har du någon gång ens gett honom chansen? Varför har han inte fått lära sig ta hand om ett hem?

 

[fred]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Fler som har barn på internat långt borta![/QUOTE]

Min älsta dotter gick i gymnasieskola på annan ort, dock inte merän 9 mil hemifrån. Hon valde själv och ordnade allt hon kunde ordna själv. Något internat fanns inte utan hon bodde i vanlig studentbostad endast 16 år gammal. Visst var jag orolig ibland men hon klarade sig galant . Vi betalade hyran som var ungefär dubbelt så mycket som bidraget var sen fick hon matpengar.Så visst kostar det en slant. Hemresorna blev med tiden färrre och färre och då hon ville hem hämtade vi henne. Hon skötte hela tiden skolan vilket var en förutättning för att få stanna kvar. Hon lärde sig enormt mycket på detta så om sonen SJÄLV vill så låt honom försöka.Nu har min dotter precis avslutat 3 års universitetsstudeier i Australien och kommer hem om ett par veckor.

 

[Gesska]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

*kl*

Jag har inte läst hela tråden men! Om han vill gå på den skolan så tycker jag att du ska låta honom göra det.
Om du är orolig för att han inte ska sköta/klara skolan så kan du ju sätta det som krav att skolan ska skötas och betygen skall hållas på en nivå som du tycker är bra/rimlig för honom.
Låt honom prova!

 

[Byange_stall]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Självklart så vet jag att man måste släppa taget. Jag vet oxå själv hur det var när jag ville läsa en ridskolechefsutbildning i Linköping och mina föräldrar sa ifrån. Jag försökte med Naturbruksgymn i Arbrå, men de sa ifrån. Det är hans val - och vet hur sur jag var på mina föräldrar som sa att jag skulle ha en riktig utbildn istället. Nu har jag en utbildn. Bra visserligen men funderar på att utbilda mig till ET på sidan om...
Det är hans val - men så länge han inte kan förklara - varför och hur mkt denna utbildn betyder för honom? Vi köpte akvarium till honom för några år sen för han ville ha fiskar. Nu är det oftast vi som tar hand om det och han vet knappt vad sorterna i vattnet heter, hans pappa bygger en egen kajak och lite (har sonen varit med, men det är nog mest för att vara med pappa en stund) Visst nogen camping med kanadensaren. Men tycker inte att det intresset verkar tillräckligt. Alltså han sitter 12 om dagen vid en dator men 12 timmer per år vid akvarium eller vid båten.. Var är det marina intresset?? Internat kanske lockar, i mina ögon så är det internatet som lockar inte det marina. I mina ögon så är det "att flytta hemifrån" som lockar mest! Vi har 3 akvarium, varav ett står i hans rum. Intresset för det svalnade fort, jag erbjöd att vi skulle testa saltvattenakvarium om det lockade mer...
Dyka vill han lära sig, men det finns dykskola här så det är inget hinder att fixa på sidan om. Surfa, åka båt - inte heller ngt hinder! Vill han dyka i främmande vatten, visst det är bara att ta cert och åka på semester! Har kompis i Australien så han kan säkert få åka dit oxå och bo hos dem ngn vecka... Jag vill veta varför just denna utbildn - när jag tycker att hans data och tekniska verkar mer - men då är det inte internat. Är orolig för att han väljer fel oxå så klart! Men visst det går att byta om det blir fel! i mina ögon är de inte hans val, utan ett val som han tidigt bestämde sig för (typ 10 års åldern) och som han nu nästan måste hålla i för det är vad han sagt jämt, att han skall bli marinbiolog. För det är en bra utbildn enl pappan. Visst, men det kan det vara att bli teknisk chef eller VD på ngt stort företag oxå. Bra utbildn och jobb ger ju oxå bra löner så han kan dyka var han vill. Självklart förespråkar jag att "man kan bli vad man vill om man bara vill det tillräckligt mkt" Men vill han innerst inne bli Marinbiolog eftersom det inte verkar vara fisk som lockar, inte fartyg. Har som sagt aldrig sett honom ens som liten samla på ngt om hajar, hav eller vatten. Han söker inte efter information, är inte med i simgrupper, båtskola. Han har inte visat ngt - mer än att han säger "ska bli - han vet inte vad det innebär" Men visst - vill han verkligen så kan man ju inte neka...
Små barn - små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Och visst har man svårt att släppa taget - även om man vet att man måste. Nåja skall maila skolan och fråga om vi får komma ner ngn dag och se oss omkring, behöver mer information om detta - både från han och utbildningarna.
Har nog aldrig nekat honom ngt förut, så detta var första gången. Man älskar ju sina barn och vill dem allt. Även frihet!

 

[cirkus]

Sv: Vägra gymnasieval åt sonen!

Jag har en liten allmän motfråga.

Vad tycker du vore bra då ?

Att oroa sig över att han inte kan laga mat får du ju ta på dig själv.
Min 13-åriga son kan laga mat.
Mina 18-åriga döttrar har extremt bra matvanor och inte beror det på en matlagningsintresserad mamma.
Tvärt om, de får ofta laga mat till familjen, vi har inget hotell här.