Sv: Vad tittar man efter när man köper islandshäst?
Priset som en häst är värd är alltid svårbedömt... För vem är den värd pengarna? Har en häst de egenskaper man söker är den värd mycket. Vissa vill ha en häst som nästan sparkar sig på näsan när den springer o struntar i om inte mormor kan låna den. För gamla mormor däremot kanske det är bättre att den bara är mjuk att rida o aldrig hittar på ngt bus. De hästar som flest söker blir svåra att hitta o priset går upp...
Det första man måste fundera ut är vad man söker i den häst man vill ha. Vad är viktigast? Lugn trygg läromästare som "kan allt", eller att hästen har kapacitet för varje krona?
Stammen tycker jag är viktig i två fall, antingen när man planerar att avla på ett sto eller en hingst man köper eller när man köper en unghäst som man inte kan bedöma utifrån dess ridegenskaper. Jag skulle inte betala extra för att en valack har fin stam ifall inte ridegenskaperna motsvarar förväntningarna.
Om man har en budget på säg 40'-50' skulle jag vilja säga att man antingen kan få en trevlig läromästare som vem som helst kan rida i alla gångarter men som har flacka gångarter o kanske inte så mycket tempo att tala om. Inga olater, inga problem, men heller ingen lämplig tävlingshäst annat än tex lättklasser i rent utbildningssyfte.
Man kan också hitta hästar med massor av kapacitet i den här prisklassen, men då kan man räkna med att INTE vem som helst hoppar upp o rider hästen utan problem. Kanske behöver hästen en erfaren duktig ryttare med massor av kunskap om hur man skapar förtroende o hur man tar ett tydligt ledarskap över hästen... Kanske är det en oinriden unghäst som man inte riktigt vet hur den kommer att bli... och som kräver tid kunskap att utbilda innan den når dit.
Sen finns det variationer däremellan... Ju tryggare häst, desto mindre gång för pengarna skulle jag vilja säga... Vill man ha både och så blir det dyrt...
Jag sålde tex en trevlig valack (7 år vid tillfället) som är pigg o glad men inte direkt het, han har gångarter klart över medel (alla fem). Töltade som en klocka med vem som helst på ryggen, var stadig nog i passen för att även "icke tidigare passryttare" skulle kunna få till det. Perfekt för kurser, klubbtävlingar (äv öppna), en ungdomsryttare skulle kunna komma ganska långt i femgång. Kunde öppna o sluta, bar sig i trevlig form i alla gångarter... Honom fick jag 65' för. Nya ägaren är jättenöjd med honom o vi håller kontakt.
I samma veva köpte jag en "problemhäst" för 15'. Han var i dåligt skick med underhals o "hängmatterygg"... Han fick panik o sprang tills han gick omkull o var enligt tidigare ägare galen...( han hade ont i rygg o revben) Han däremot har kapacitet för varje krona o mer därtill. Nu har han inte ont längre o är totalt ridbar i sina fyra gångarter. Han har massor av tempo o fin aktion. Han är inte fullt stark i sin "nya överlinje" o behöver mer träning för att kunna "gå på max", men han blir bättre o bättre... Massor av tid o arbete från mig o ET har krävts... tror att han har kapacitet för tävling på högre nivå när han stärkts ytterligare. Tror att vi kan ta oss upp i B-klass redan i år..
Sen ska man alltid komma ihåg att tar man sig an en "problemhäst" kan det gå hur som helst... kanske visar det sig efter massor av jobb o nedlagda pengar att problemet ligger i en obotlig skada o att det snällaste man kan göra är att ta bort hästen... Detta måste man vara beredd på!!! Man får aldrig ta en problemhäst för att det är det enda man har råd med... då är man dum... det dyraste är alltid att ha hästen... en häst med problem kostar alltid mer att äga tills problemen är lösta. Man måste tycka att problemen är roliga att lösa och att man kan lära sig massor på att försöka.
En 9-årig valack som var ganska svår när han kom, spänd och passtaktig, tog allt som framåtdrivande och försökte komma undan på alla sätt. Jag hade inte provridit och det var egentligen min mamma som köpte honom utan att veta mer än vad säljaren sagt (att han var snäll att hantera). Jag fastnade dock för honom och nu har jag en dressyr/hopp/tölthäst som jag trivs med jättebra. Han kostade 25 000. Så ibland har man tur, men det hade säkert kunnat bli helt fel också. Men man ska nog inte göra så om man inte har erfarenhet av svåra hästar, DET kan gå illa...
