Jag tycker det är lite svårt att avgöra skillnaden på att kunna ett språk och att faktiskt
kunna det; begreppet "flytande" kan liksom betyda sexton olika saker beroende på vem man frågar. För mig kan man dock ett språk flytande om man tänker, drömmer och liksom "är" på det språket om ni förstår vad jag menar?
Med den definieringen har jag svenska och engelska; svenskan eftersom det är vad jag är uppväxt med och engelskan tack vare engelskspråkigt gymnasium samt boende i Skottland i snart 3 år nu. Engelskan var bra när jag kom hit - inte minst akademiskt sett - men oj vad mycket jag ändå har utvecklats på att bo och leva där språket talas "på riktigt"! Speciellt sett till mitt uttal (ja, jag har oftast en ganska tjock skotsk dialekt) samt till de inhemska uttryck och fraser jag använder.
Utöver detta vågar jag fortfarande säga att jag kan franska, men absolut inte flytande. Jag kan dock prata rätt bra, skriva ännu bättre och förstår vad som sägs så länge personen tar hänsyn och pratar tydligt. Läsningen är också helt okej, även om jag verkligen skulle behöva utveckla mitt ordförråd. Jag läste franska i 7 år i skolan och bodde utöver detta i Nice i ett par månader efter studenten för att läsa franska, och det gjorde jättemycket verkligen! Just nu håller jag knappt igång den alls tyvärr, men jag har allvarliga funderingar på att försöka hitta någon att prata lite med nån timme i veckan nu i sommar.
Svenskan blir jag berikad av att kunna här; dels låter det bra inför anställningar och sådant att kunna skylta med ett extra språk, och så tycker folk ofta att det är lite coolt och utmärkande liksom (speciellt i det här landet där många bara kan engelska). De flesta svenskar kan ju dock engelska jättebra, så det är inte ofta min svenska "behövs" på samma sätt som kanske tyska eller spanska görs ibland.
Engelskan blir jag berikad av på så vis att jag har ett större ordförråd och bättre flyt än kanske gemene man i Sverige, och på jobbet i Sverige är det till exempel ofta jag som får göra översättningar, föra kontakter och kommunicera i största allmänhet när det ska göras på engelska. Jag har även gjort lite översättningsjobb externt från det jobbet, engångsgrejer liksom, och så berikas jag på så sätt att jag tycker det är himla kul att känna mig så oerhört bekväm med ett annat språk.
Franskan berikar mig tyvärr inte jättemycket i nuvarande, utom att jag tycker att jag är jättecool och duktig när jag pratar franska efter,
hrm, ett par drinkar.
Jag har dock fått användning för den på jobbet några gånger, och återigen är det en bra sak att ha på CV:t. Men jag känner verkligen att jag måste ta tag i att hålla liv i den nu snart, innan allt för mycket är borta...