Nackdelen med isländsk fårhund är skallet, och att de vallar. Och kombinationen. Vet flera som blivit överkörda, för att de gärna "vallar" bilar och traktorer. Och hästar uppskattar inte alltid att ha en skällande vallare efter sig.Okej.Har ni kikat något på isländsk fårhund? De är ju typiska gårdshundar, brukar fungera väldigt bra med hästar (ursprunget är ju ihop med häst på Island) och är jättelyckliga av att ”hänga med”, för de vill följa med, överallt.
Det var intressant! En kompis har en amstaff (tik) som är så otroligt rar och väldigt lugn. Jag tänkte att det kanske är just den individen som är ovanligt lugn men du menar att de är lugnare och mindre krävande än staffen? Hade jag kunnat få en kopia av kompisens amstaff hade jag blivit väldigt glad, så kär är jag i den vovvan!
Det mest rastypiska draget (samma som med staffen) är att de absolut älskar alla människor! Så inget problem att hitta hundvakt iaf... Nu har jag inte 16 års erfarenhet av rasen (Amstaff) såsom sådan, men ändå en del erfarenhet och kan väl yttra det jag vet. Svägerskan är fodervärd till en amstafftik som jag umgås med stup i kvarten, jag har träffat uppfödaren flertalet gånger och även följt med i utställningsringen ett antal gånger. Träffat många individer på så sätt och även koll på andra uppfödare till viss del.
Rasen är spridd. Med tanke på att jag tolkat dina önskemål som något helt annat och därför tipsat om Eurasier så blir det lite knepigt i huvudet för mig när Amstaff kommer upp som alternativ. De är såå skilda hundar
Tyvärr har jag mest tråkiga erfarenheter av amstaffs, men jag är ganska säker på att mycket har med ägarproblem att göra. Sedan ska man inte glömma att det avlas på en hel del skit. Allergier verkar flera uppfödare skita fullständigt i. Det avlas på kassa höfter- och armbågar, diverse mentalitetsproblem etc. Så skulle jag köpa amstaff så är letandet av rätt uppfödare och rätt parning oerhört viktigt. Nu är det här verkligen inte min typ av hund och det gör mig också så ledsen att se hur ofta de hamnar i fel händer. En bra amstaff hos rätt person är dock en rolig hund.
Min upplevelse är att en amstaff inte bör vara en enkel sällskapshund/soffpotatis. Kalla det vad ni vill. Det är en hund med härlig energi som inte blir rolig om den inte får utlopp för det. Inte den hårdaste brukshunden, alls, men inte heller en hund som nöjer sig med några promenader. Det är i alla fall min uppfattning
Håller helt med om att det är en spridd ras och att det tyvärr avlas rätt oseriöst i vissa krätser, därav min kommentar om att man måste hitta en bra uppfödare - det är givetvis viktigt oavsett ras men kanske särskilt på denna typ av hund. Man bör gå efter en som har friska hunder med bra mentalitet som avelsmål, och gärna även mentaltestar sina hundar. Samt undvika «brukslinjer» om man inte vill ha en för krävande individ.
Men olämpliga ägare är nog ett minst lika stort problem för rasen som oseriös avel. Jag har nog aldrig träffat en «problemhund»-amstaff som fått en bra uppväxt i en stabil familj.
De har lätt till skall, ja. Men det är ju oftast en träningssak. De ska larma, inte skälla på allt i tid och otid vilket vissa verkar tro. Hundar som springer och vallar bilar och traktorer kan väl knappast ses som rastypiskt, jag har stött på väldigt många islänningar, inte en enda med det beteendet. Då handlar det antagligen om dålig avel, dålig uppfostran eller understimulerade hundar.
Jag förstår att det är knepigt, jag vet ju knappt själv vad jag vill ha!Rasen är spridd. Med tanke på att jag tolkat dina önskemål som något helt annat och därför tipsat om Eurasier så blir det lite knepigt i huvudet för mig när Amstaff kommer upp som alternativ. De är såå skilda hundar
Jag förstår att det är knepigt, jag vet ju knappt själv vad jag vill ha!
Jag är så glad att ni har tålamod med mitt velande, funderande och omvärderande
Men jag har gott hopp att vi kommer att resonera oss fram till ett bra val
Tack❤Beklagar
Tack❤Beklagar förlusten
Tack❤Så tråkigt att höra. Beklagar eran sorg.
