Usch, Jag vet alltför väl hur det är att förlora högt älskade djur. Fick upp ett minne på Facebook häromdagen att min allra första katt fyllde år för x antal år sen. Hon finns inte mer sen sju år tillbaka men bara att tänka på henne gör fortfarande ont och det tjocknar direkt i halsen Vissa gör mer av tryck än andra.Blöh, det är onekligen svårt att sova när man fastnar i tanken på avlivningen, och att se någon man älskar dör. Började störtböla, så det fick bli en halv sömntablett extra. Det känns så tomt hemma. Funderar på vad jag ska fråga en kusin som ville ha en hundvakt en specifik vecka, men hon är säkert öppen för andra helger/veckor också. Sen har behöver andra släktingar hundvakter ibland. Det kanske kan vara något, jag är egentligen en kattmänniska, men jag kommer ju inte jämföra en hund med Eskil. Känns som att jag är på väg in i en djupare depression...
Ta hand om dig