Vad läser du just nu? Del 8

[thoora]

Har läst En katts resedagbok och i början kände jag väl inte riktigt att jag förstod storheten men så fint den knöts ihop under sista tredjedelen typ. Helt plötsligt blev det en mycket finare bok och förstår varför så många tycker om den. Grät dock så mycket så hade svårt att sova efter boken var slut

Jag tyckte helt tvärtom; överraskade positivt till en början, men blev smetigare och smetigare tills det knappt gick att stå ut med slutet.

//Ett hjärta av sten

 

[Killaloe]

Jag tyckte helt tvärtom; överraskade positivt till en början, men blev smetigare och smetigare tills det knappt gick att stå ut med slutet.

//Ett hjärta av sten

Haha du är sannerligen hård!

Jag tror att för mig handlade det mycket om att så många älskar den och att jag haft så höga förväntningar så början var liksom ”jaha var den inte bättre” medans jag i slutet hade vant mig vid boken och landat i hur den är så att säga. Plus att sådana slut alltid får mig att gråta!

 

[thoora]

Haha du är sannerligen hård!

Jag tror att för mig handlade det mycket om att så många älskar den och att jag haft så höga förväntningar så början var liksom ”jaha var den inte bättre” medans jag i slutet hade vant mig vid boken och landat i hur den är så att säga. Plus att sådana slut alltid får mig att gråta!

Det är egentligen ingen spoiler, men eftersom det hjälpte till att förstöra läsupplevelsen för mig så lägger jag det som en sådan.

Spoiler: En katts resedagbok

Det flashade förbi en sån där ”Du kan aldrig ana vad som hände sen!!”-reklambanner för just den boken ett tag innan jag läste den. Därför visste jag ganska precis hur ramberättelsen, inklusive slut, skulle landa. Överraskande blev istället hur välskrivna tillbakablickarna var, dem tyckte jag mycket om.

 

[Killaloe]

Det är egentligen ingen spoiler, men eftersom det hjälpte till att förstöra läsupplevelsen för mig så lägger jag det som en sådan.

Spoiler: En katts resedagbok

Det flashade förbi en sån där ”Du kan aldrig ana vad som hände sen!!”-reklambanner för just den boken ett tag innan jag läste den. Därför visste jag ganska precis hur ramberättelsen, inklusive slut, skulle landa. Överraskande blev istället hur välskrivna tillbakablickarna var, dem tyckte jag mycket om.

Men fy så tråkigt! Det är så himla trist när en vet hur det ska sluta

Spoiler: Lite spoiler kanske?

alltså den är ju inte så himla svår att lista ut hur den ska sluta även om en inte fått allt avslöjat för sig. På det viset är det ju inte någon sådär jättespännande bok

 

[Killaloe]

Och jag antar att många redan har koll på det här - men såg följande nyhet angående Doggerland idag på Instagram

 

[Mineur]

@mandalaki

Syntolkning: The Wych Elm av Tana French

 

[Killaloe]

Sen påbörjade jag Wink, Poppy, Midnight som var helt omöjlig att lägga ifrån sig. Annorlunda och så så bra. Plus riktigt snyggt omslag alltså

Den här boken alltså! Tyckte verkligen om den! Precis min typ av lagom svår bok med sago-tema liksom

Sen lyckades jag ta mig igen Samtal med vänner och för mig blev den aldrig särskilt intressant, det var mer som att lyssna på en pladdrig podd eller något tycker jag.

Dock är typ nästan alla böcker bättre än den jag lyssnar på just nu Jag borde gett upp B.A Paris efter Sammanbrott, eftersom den var bedrövligt dålig. Men jag tänkte att Bakom stängda dörrar ju ändå var bra så nästa kanske är bättre. Det är den INTE. Ta mig tillbaka är riktigt riktigt dålig faktiskt, men jag ser fram emot slutet för att se exakt hur dålig den är

Som tur är så har jag läst både Love, Simon (eller Bara tre ord som den också heter på svenska) och Fördelen med olycklig kärlek av Becky Albertalli och båda är himla fina ungdomsböcker. Hade väl kanske extremt höga förväntningar på framförallt Simon, vilket den väl inte levde upp till riktigt. Men ändå, fina beskrivningar av både vänskaps och kärleksrelationer i båda böckerna fast på väldigt olika sätt.

 

[mandalaki]

Läser denna och vet inte riktigt vad jag tycker. Om det ska vara en spänningsroman går det för trögt, om den ska visa hur ett brott påverkar en familj är den för ytlig. Men har just övergått från första personens berättelse till den andras, det kanske blir bättre nu om historien svänger.

 

[Ceta]

Lyssnade på ”What if its us” av Becky Albertali och Adam Silvera för nån vecka sen, och WOW va fin den var
En YA som handlar om två unga killar på Manhattan som slumpmässigt möts och inte riktigt kan släppa att de inte bytte nummer. När de väl hittar varandra igen så är dejtandet så härligt med massa misstag och fuck-ups att det känns som riktiga personer. Gillade den verkligen!

 

[strawberrysylt]

Jag läser "Kvinna 22" av Melanie Gideon och den är väl lite rolig och trivsam, men ingen riktig fullträff (hittills).

 

[aiquen]

Läser denna och vet inte riktigt vad jag tycker. Om det ska vara en spänningsroman går det för trögt, om den ska visa hur ett brott påverkar en familj är den för ytlig. Men har just övergått från första personens berättelse till den andras, det kanske blir bättre nu om historien svänger.

Visa bifogad fil 37617

Nu var det ett tag sedan jag läste den, men ren spänningsroman vet jag inte om jag skulle kalla den för. Då blir man nog besviken? Men jag vill minnas att jag generellt tyckte att den var bra. Fast kanske att själva det att det är en intressant vinkling på en berättelse (om grovt brott), var den stora behållningen.

KL

Jag har precis läst Små eldar överallt av Celeste Ng. Jag både gillade och inte gillade den. Först kände jag att karaktärerna hade ett ganska oförutsägbart djup, men ju längre in i berättelsen jag kom, desto plattare blev det. Både karaktärerna och svåra frågor, som författaren kanske visserligen försöker (ibland väldigt pliktskyldigt känns det som) skilda ur olika perspektiv, men utan att lyckas komma tillräckligt nära vidden av dess komplexitet. I slutändan väldigt ”amerikanskt” och för ytligt.

 

[mandalaki]

@aiquen Ja jag hade inte väntat mig en ren spänningsroman, är bara lite fundersam nu när jag läser. Än så länge känns den mest som Störst av allt II. Men hoppas den tar sig.

 

[Killaloe]

Läser denna och vet inte riktigt vad jag tycker. Om det ska vara en spänningsroman går det för trögt, om den ska visa hur ett brott påverkar en familj är den för ytlig. Men har just övergått från första personens berättelse till den andras, det kanske blir bättre nu om historien svänger.

Visa bifogad fil 37617

Visst är första delen om pappan? Har för mig att det var den delen jag tyckte minst om, så i så fall blir den bättre

För mig var det dock en bra bok, men tror att jag gillar den mycket på grund av att jag känner igen livet genom handbollen typ (och kanske inte har så höga krav på grund av att jag sällan orkar analysera det jag läser )

 

[mandalaki]

Visst är första delen om pappan? Har för mig att det var den delen jag tyckte minst om, så i så fall blir den bättre

För mig var det dock en bra bok, men tror att jag gillar den mycket på grund av att jag känner igen livet genom handbollen typ (och kanske inte har så höga krav på grund av att jag sällan orkar analysera det jag läser )

Ja, pappan.

Glömde gnälla på en sak: man FÅR INTE skriva anhållning! Jag blir alltid lite stollig när man inte använt experter för att kolla t ex fackspråk i litteraturen. (Fast att det inte heter anhållning borde inte kräva en expert för att veta)

 

[Killaloe]

Har lyssnat klart på Ta mig tillbaka och om någon funderat på att läsa den - gör inte det!

Spoiler: Om någon nu ändå vill läsa

1, det är ett jäkla tjat om dom där ryska dockorna, lite lätt övertydligt och framförallt tjatigt. Ska säkert öka på spänningen men alltså, jag känner bara ”kom igen, det går väl ändå att skrämmas på andra sätt”
2. Hela grejen med Ellen/Layla känns bara så krystad
3. Finn - alltså vilken jävla rövhatt. Dela så ska hans våldsamma beteende slätas över och han är en så fin kille som en så gärna vill ha som pojkvän trots att hans aggressionsproblem är extrema. Han reagerar med våld på typ allt och är så sjukt osympatiskt men ska ändå framstå som något offer.

Alltså, så fruktansvärt dålig!!

 

[Mineur]

@aiquen Ja jag hade inte väntat mig en ren spänningsroman, är bara lite fundersam nu när jag läser. Än så länge känns den mest som Störst av allt II. Men hoppas den tar sig.

Jag tycker absolut att "Störst av allt II" är ett bra sätt att beskriva den på. För mig var det inget negativt eftersom jag tyckte mycket om Störst av allt och inte har läst den sortens böcker förut, men jag förstår de som tycker att de är för lika.

 

[Mineur]

The Wych Elm var lite segstartad och huvudkaraktären är så fruktansvärt jobbig, så jag la faktiskt ner den efter en tredjedel och plockar nog upp den vid senare tillfälle. Istället roade jag mig med Nine Perfect Strangers av Liane Moriarty som jag tyckte var så himla bra! Det var nog den bästa jag läst av henne hittills, möjligtvis med undantag för Big Little Lies. Den är nog inte allas kopp te, men för mig var det en perfekt semesterbok med många intressanta karaktärer och en plot twist som heter duga.

Nu läser jag The Thread av Victoria Hislop och är sådär härligt fångad av de historiska miljöerna som jag bara blir av hennes böcker. Jag älskar hennes berättelser och hon får mig alltid att vilja besöka platserna de utspelar sig på!

 

[Tranan]

Odysseas Elytis
Aegean Melakoni.
En poesi samling.

 

[fejt]

Jag har läst, För vem, för vad? av Mark Vadasz. Den handlar om hans pappa, född 1920 som ingick i motståndsrörelse mot nazisterna i Budapest. Han stred i kriget, överlevde koncentrationsläger, hämnades på lägervakterna och blev sedan en av ledarna för den ungerska motståndsrörelsen mot Sovjetunionen. Genomled fruktansvärd tortyr och fångenskap i Budapest under Stalin. Efter revolutionen 1956 flydde han från Ungern och kom så småningom till Sverige. Språkligt var boken ingen höjdare men det uppvägdes ju av historien. Så viktig! Och vilket människoöde. Hur kan en människa bära att ha upplevt så mycket våld och grymhet?

 

[DressageNerd]

Jag har läst Enigma: Fågeln av Isabelle Törnqvist. Minns inte om det var @Killaloe som nämnde den i tråden tidigare? Men får hur som helst hålla med om att den var fantastiskt fin! En egentligen väldigt allvarlig historia som behandlar väldigt stora frågor och ämnen, men sett igenom ett barns ögon. Jag gillar verkligen kulturen författarinnan kokat ihop, och roar mig med att dra paralleller till verkliga händelser, kulturer och folkslag. Mot slutet blev det kanske lite väl många upprepningar av vissa saker, men jag tror det delvis berodde på att huvudkaraktären bara är tolv år, och att det var ett stilistiskt val.
Ser verkligen fram emot nästa del, 9.5/10

Och så har jag läst ut 1793 av Niklas Natt och Dag. Jag tyckte den kändes stel, pretentiös och självbelåten, med tråkiga karaktärer och nattsvart misär i en på ytan snygg förpackning. Lite som en bajskorv i omslag av cellofan. Jag fick känslan av att författaren nästintill tävlar med sig själv för att introducera den ena perversiteten efter den andra, som om han satt och brainstormade om de vidrigaste saker han kunde komma på och sedan skrev in dem i samma bok. Historieaspekten och den höga tekniska förmågan i skrivandet är i denna liknelse cellofanomslaget. 6.5/10

På jobbet lyssnade jag även på uppföljaren, 1794, som på många sätt bara var en upprepning av förra boken. Här tog författaren dock sig an både missbruk och mental sjukdom på ett för mig inte särskilt övertygande eller lyckosamt sätt. Och så naturligtvis bjöds det på en del nya perversiteter, lite som litteraturvärdens svar på "A Serbian Film". Det fanns för mig ingen räddning för denna bok, utan den var bara otroligt tråkig. 4/10

Jag gjorde ett försök att lyssna på Mark Lawrence's Prince of Thorns, men författaren var så övertydlig med vissa saker att jag liksom inte orkade hålla intresset uppe, och 8 timmar in i boken förstod jag fortfarande inte riktigt vad det var som hände eller varför, och då gav jag upp. Skall kanske försöka igen någon gång, då jag inte gillar att lämna något halvfärdigt.

Nu lyssnar jag på Roxane Gay läsa sin Hunger När den är slut funderar jag på om jag skall ta Mats Söderlund's "Kampen" (del 2 i "Ättlingarna") först, eller om jag skall våga testa Siri Petterson's "Korpringarna".