Efter att ha läst att
@thoora tyckte att Emilie Pine's bok var bra har jag nu lyssnat på
Notes to Self uppläst av Emilie själv. Den var... fin? Känns konstigt att säga om en bok som innehåller så mycket motgångar och utmaningar och orättvisor, men den var faktiskt fin! Skrattade lite under biten med empatitesterna, hela grejen kändes absurd? Fast å andra sidan är hela världen rätt absurd när man tänker efter. Hur som helst, väldigt inspirerande och modig bok.
Sedan har jag läst ut
Red Country av Joe Abercrombie. Denna var den av böckerna jag var minst imponerad av, mest för att jag inte riktigt fäste mig vid mer än en av karaktärerna, och en annan karaktär jag hoppats skulle få en större roll var frånvarande under hela historien. Men berättandet höll ändå riktigt hög nivå och bjöd in till både skratt och justified outrage på det där sättet jag tycker är så bra med Abercrombie's berättande. 8/10
Nu har jag tänkt att jag skall läsa hans trilogi som är inriktade mer mot young adults och börjar med boken
Half a King.
Jag har även påbörjat
1793 av Niklas Natt och Dag, och har hittills funnit den så pass engagerande att jag somnade i början på kapitel 3. Boken har fått lite utmärkelser och vunnit ett par tävlingar, så jag kan hoppas att den blir bättre om jag ger den lite mer tid, för hittills känns den styltig, pretentiös och övertydlig.
Boken inleder med en scen där författaren faktiskt framgångsrikt väcker mitt äckel och obehag genom att få sin karaktär att simma i en pöl där 1700-talets Stockholm dumpar sitt avskräde, tänk typ en enorm latrin, för att sedan krama om ett lik och svälja lite avskrädesvatten. Än så länge var jag vaken, om än måttligt road.
Sedan fick jag fick genomlida en mycket ingående scen där det rent mekaniskt beskrivs hur en man plockar isär, smörjer och plockar ihop ett urverk, helt utan emotionellt engagemang eller inre dialog, och därefter en scen där en emotionell torterad man äter ångestfyllt, fortfarande helt utan inre dialog eller reflektion. Därefter somnade jag nog...?
Jag ber om ursäkt om jag just halvsågade någons favoritdeckare, kan tillägga att jag är en rätt gnällig typ när det kommer till berättarstil, och att jag definitivt kommer läsa klart boken då jag såklart måste få veta vad som händer med allting. Jag gillar historieperspektivet och hoppas att detta inte bara kommer användas som en gimmick.