Lyssnat på De aderton av Anton Berg. Författaren är ju journalist egentligen, och känd för sina P3-dokumentärer och podden spår.
Boken är klart inspirerad av detta, och har många blinkningar till både podden och flera radiodokumentärer. Ingen bok som kommer vinna nobelpriset direkt, men spännande och underhållande lik väl
Instämmer med din analys och lägger till att den kändes rätt meta när det var författaren själv som läste 
Är det förlagan till Netflix-serien?Som kontrast till den föregående lyssnar jag nu på "The Haunting Of Hill House" en klassiker som står som ett exempel på fint berättandeskap. Med en öppning som denna kan boken knappast bli någon besvikelse:
). Samma sätt att skriva och dessutom en annorlunda historia som jag hittills gillar mycket. Framförallt bilderna! Så boken vinner nog verkligen på att läsas vilket gör att jag får lite fel bilder i huvudet ibland.Sen har jag lyssnat på Hur du stjäl en drakjuvel och alltså jag älskar Hicke och Tandlöse, men det börjar bli lite tjatigt nu tycker jag. Den är ju fortfarande inte dålig utan stundtals helt genial och underbar, men det är allt längre mellan dessa stunder ju längre i serien en kommer tycker jag. Vilket såklart är synd. Dock ser jag såklart fram emot nästa bok för jag vill ju veta hur det slutar
Är det förlagan till Netflix-serien?
Och jag håller typ med dig om allt angående Darrow och alla karaktärer!och jag fattar ju namnet pax, jag älskar faktiskt hela telemanus-familjen för dom är himla fina, men hela grejen med hemligt barn fick mig att typ se ut såhär
Stoppar här då säkert ingen är intresserad av att höra mig såga boken vid knäna The Haunting Of Hill House av Shirley Jackson är nu utläst. En klassiker och mycket fint skriven men står ut som lite udda om man läser en del mer moderna ghost stories. Den är subtil och får en att undra kring vad som är vad, vad är på riktigt och vad är inbillat. Det gillar jag!
Trots att jag stör mig på genren så har jag läst merparten av "Red Queen" av Victoria Aveyard. Jag skall erkänna att trots att historien känns oorigienll och osannolik så hade jag inte väntat mig twisten på slutet. Men jag är rätt trött på alla YA med unga sarkastiska kvinnor som är "average" och saknar talang tills de får lite smink och en fin klänning på sig, då helt plötsligt är de i något triangeldrama med två unga män och beskrivs både i tid och otid som vackra, gärna i översvallande och helt orelevant detalj
Nu väntar Erich Maria Remarque's "All Quiet on the Western Front" och jag bara sitter och myser för jag vet hur många starka och minnesvärda citat denna bok innehåller! En gammal favorit:
"I am young, I am twenty years old; yet I know nothing of life but despair, death, fear, and fatuous superficiality cast over an abyss of sorrow. I see how peoples are set against one another, and in silence, unknowingly, foolishly, obediently, innocently slay one another."
Och:
" We are not youth any longer. We don’t want to take the world by storm. We are fleeing. We fly from ourselves. From our life. We were eighteen and had begun to love life and the world; and we had to shoot it to pieces."
Jag älskar böcker som återhållsamt och tystlåtet belyser hur besinningslöst grymt krig är.
Jag gillar den! Språket är verkligen fint att lyssna på och jag gillar beskrivningarna av personer/miljöer som inte är extremt överdrivna. Faktiskt så är jag förvånad att jag gillar den så mycket som jag gör, men jag förstår verkligen varför den är hyllad.
Ja men jag vänjer mig långsamt! Han är ju en otroligt duktig inläsare, så problemet är ju att sist jag såg honom var det som den genomvidriga karaktären i Springfloden och jag har svårt att få bort sådana bilderHur gick det med Reine Brynolfsson? Kunde du vänja dig? Han är underbar men, som du skriver, väldigt speciell. Jag förknippar honom starkt med Bannerheds, Korparna.
Jag läsläste Återstoden av dagen och har läst den både på svenska och engelska. Kanske ska prova Reines variant också
