Vad läser du just nu? Del 8

[Anna]

Jag har läst Beatlesmanifestet av Einar Már Gudmundsson, en uppväxtskildring från sextiotalets Island. Mysig och rolig, det händer egentligen ingenting men det måste det ju inte göra i tonårsskildringar tycker jag. Där är ju ofta de största händelserna typ att spela i popband och hångla i garage.

Sedan läste jag Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman till en bokcirkelträff förra söndagen. Alldeles för lång och jag tyckte att det flöt på väldigt dåligt på grund av en massa dialekt. Jag kan liksom se att det är stor litteratur på något vis, men ingenting för mig.

I TBR-projektet var det dags för Nattfilm av Marisha Pessl - jag var lite osäker på om jag verkligen var sugen, men så frågade jag mina insta-följare och alla svarande utom en kom med ett rungande JA. Så jag läste och gillade skarpt! Mycket intressant, roligt format dessutom med mycket tidningsartiklar och utdrag från "internet" och sånt.

På flyget hem från Berlin i torsdags läste jag ut boken jag höll på med och behövde något nytt. Plockade något bland det som fanns nedladdat i min app, som såg lagom trevligt ut på framsidan och inte var för långt. Trevligt var det inte men helt fantastiskt bra, Efter Ekot av Olivia Bergdahl. Jag var helt fast.

Så läste jag Am I normal yet? av Holly Bourne, första delen i en serie där jag lyckades köpa del 2 i England 2016 och laddade ner första och glömde bort. Men nu har jag läst och den överraskade stort - det ser ut som en ganska glättig ungdomsbok men handlar främst om psykisk ohälsa i form av svår OCD, dock även om feminism och systerskap och kärlek och uppväxt. Fantastiskt bra.

Så läste jag om Beckomberga - ode till min familj av Sara Stridsberg också. Otrolig.

Och så The twelve days of Dash and Lily av David Levithan och Rachel Cohn, som julbok till min andra cirkels träff på fredag. Så fin!

 

[Killaloe]

Är nu inne på tredje boken i Red Rising trilogin... Alltså, jag gillar att det är så många moraliska dilemman och gråa karaktärer/områden med i böckerna, men the first person narrative är så himla jobbigt att lyssna på ibland!

Jag har aldrig varit förtjust i att skriva/läsa första person, för det blir lätt så tjatigt och alltför förklarande när jag måste lyssna på karaktären upprepa alla sina livskriser om och om igen. De onda antagonisterna krymper liksom lite eftersom jag måste lyssna på en lång harang om precis vad deras motivationer för sin ondska är, och hur detta gör dem omöjligt ännu ondare... osv.

Den lyssnar jag på just nu! Och håller med om att alla moraliska dilemman är intressanta.

Mitt största problem med den är allt det totalt meningslöst grova våldet (som har varit generellt genom hela serien)

 

[Killaloe]

I TBR-projektet var det dags för Nattfilm av Marisha Pessl - jag var lite osäker på om jag verkligen var sugen, men så frågade jag mina insta-följare och alla svarande utom en kom med ett rungande JA. Så jag läste och gillade skarpt! Mycket intressant, roligt format dessutom med mycket tidningsartiklar och utdrag från "internet" och sånt.

Så himla kul att du tyckte om den när du blev så övertalad att läsa den

 

[DressageNerd]

Den lyssnar jag på just nu! Och håller med om att alla moraliska dilemman är intressanta.

Mitt största problem med den är allt det totalt meningslöst grova våldet (som har varit generellt genom hela serien)

Ja jag är ju inte squeamish direkt, men det är verkligen så mycket våld och svek att jag helt desensiterats för det och nu mest känner "jahapp". Den sista och "värsta" fienden är egentligen en riktigt otäck en, men han druknar lite i allt det andra våldet tycker jag. Författaren kunde jobba på att downplaya saker lite mer för att få bättre effekt.

 

[bumpo]

Jag gick in med inställningen att jag ville läsa något mysigt, lättsamt utan våld, misär och allmän misogyni. Jag läser i princip enbart biografier av krigskorrespondenter, utrikesfotografer och journalister som råkat illa ut. En himla massa våld, misär, krig, lemlästade kroppar och sexuellt våld som krigsstrategi. Jag misslyckades med mitt uppsåt att läsa glad mysig litteratur tror jag. :/

 

[Killaloe]

Ja jag är ju inte squeamish direkt, men det är verkligen så mycket våld och svek att jag helt desensiterats för det och nu mest känner "jahapp". Den sista och "värsta" fienden är egentligen en riktigt otäck en, men han druknar lite i allt det andra våldet tycker jag. Författaren kunde jobba på att downplaya saker lite mer för att få bättre effekt.

Ja men jag håller så med!
Som det är nu känner jag också att det får räcka efter den här boken. Inte för att dom är dåliga egentligen - det är bara lite för mycket av allt.

Och som en kontrast till det har jag läst Bortsprungen, en bok om en katt som blir omhändertagen av en hemlös man och hur dom tillsammans liftar genom USA. Lite som USAs svar på hatukatten Bob. Rätt medioker bok tycker jag, om än fint budskap osv och helt okej tidsfördriv.

Har också läst Isporten som var en ba barnbok, men just en barnbok så den gav mig inte supermycket. Önskar dock den hade funnits när jag var 7 då hade jag älskat den! Det kändes lite som någon blandning av game of thrones, sagan om ringen och nordisk mytologi men utan våld då

Tre saker jag inte vet om dig har jag också läst, en stundtals bra romantisk YA men som tyvärr var en aning creepy också.

 

[Lager]

Har varit (är) lätt överbelastad nu inför julen, så jag gav upp all arbetslitt och har mysat mig med Ms Marple under helgen. "Ms Marples sista fall", en Agatha Christie, en burk pepparkakor, en stor kopp roiboos, en katt på klappavstånd. Så ska en helg avnjutas!

 

[alazzi]

Lyssnar nu på Michelle Obamas självbiografi. Inget mästerverk direkt men dock intressant.
Dottern har varit hemma och legat sjuk och nu fick jag henne att läsa den andra boken om gatukatten Bob.

 

[Karfitsa]

Någon tidning (DN?) tipsade om böcker och jag lånade en av dem: Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth. Enligt baksidan "en bladvändare om familjer, hemligheter och lögner....".Jag har läst typ 65 sidor och känner att gääääsp.... kommer nog att lägga ner den. Har Sara Stridsberg på vänt.

 

[Ninnurur]

Jag lyssnade på Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman och visst förstår jag den goda kritiken! Men jag ville ha något mer, djupare. Det kändes som att slutet rullades upp för fort så att boken skulle ta slut?

 

[alazzi]

Min julklapp

 

[mollyphlox]

Väldigt länge sen jag uppdaterat vad jag läst ser jag.. Har mest läst rätt långa romaner så har inte hunnit med så många ändå.

Hundraettåringen som tänkte att han tänkte för mycket (Jonas Jonasson) -
Tja, vad ska man säga. Gillade den första boken, men den här saknade liksom den bästa poängen - att hundraåringen påverkat en massa händelser i historien. Då funkade inte riktigt berättelsen lika bra. Visst var den fyndig och rolig på sina ställen, men långt ifrån lika bra som den tidigare boken.

Som om du inte fanns (Kate Eberlen) -
Påminner mig om En dag och nån annan bok som jag inte minns vad den hette. Men trevlig bok och en hel del vändningar i berättelsen som jag inte räknat med.

Carolines arv (Katherine Webb) -
Kärlekshistoria/släktberättelse som också påminner mig om nån annan bok.. men jag är så dålig på att komma ihåg namn på författare. Lite seg i början, sen nystades många intressanta detaljer fram och den blev bättre.

Främlingen (Diana Gabaldon) -
Har flera vänner som berättat för mig under x-antal månader hur bra Outlanderserien är, så jag tänkte jag skulle ge böckerna en chans. Råkade bli så att jag suttit och simultantittat på första säsongen av serien samtidigt, så jag har fått snabba på med läsningen på kvällarna för att inte serien skulle hinna spoila boken, så att säga. Tv-serien är bra, har dock lite svårt för alla sexscener, det blir liksom lite för mycket för min smak efter ett tag. I boken störs jag inte lika mycket av det. Intressant historia och jag hade helt missat hela grejen med tidsresandet, trodde bara det var en i raden av alla kostymdraman.. Tummen upp, ska fortsätta med nästa bok i serien när jag hittar den och så får jag ta tv-serien i lite lagom doser under tiden

Har också läst Djurens känslor och våra känslor för djur. Väldigt intressant med forskning på området speciellt när det gäller djur som i huvudsak föds upp för att bli mat. Jag är inget fan av storskalig djurhållning och den här boken ändrade inte på min åsikt.. Synd att djurens naturliga beteenden inte tas i beaktande, när man hade kunnat göra det så mycket trevligare för djuren med rätt små medel. Absolut läsvärd bok!

 

[Karfitsa]

Färdig med Kärlekens Antarktis/Sara Stridsberg. Vet inte vad jag ska säga. Otroligt berörande i alla fall; sorglig bok. Huvudpersonen, "jag" är en styckmördad kvinna. Den är skriven "i cirklar", handlingen kommer hela tiden tillbaka till samma saker och borrar allt djupare hela tiden. Jag tror att den kommer att stanna kvar i minnet, länge.

 

[Killaloe]

Ja jag är ju inte squeamish direkt, men det är verkligen så mycket våld och svek att jag helt desensiterats för det och nu mest känner "jahapp". Den sista och "värsta" fienden är egentligen en riktigt otäck en, men han druknar lite i allt det andra våldet tycker jag. Författaren kunde jobba på att downplaya saker lite mer för att få bättre effekt.

Antar att du är klar med boken nu? Känner att jag skulle behöva diskutera den lite

 

[alazzi]

Lyssnar nu på Stina Wolters bok "Kring denna kropp". Lätt besviken än så länge. Den känns tunn. Än så länge har det nästan bara handlat om hennes syster.

 

[alazzi]

Stina Wolters bok tar sig nu efter 3 timmars lyssnande, men jag hade nog för höga förväntningar.

 

[DressageNerd]

Antar att du är klar med boken nu? Känner att jag skulle behöva diskutera den lite

Ja jag är klar med hela trilogin samt uppföljaren Iron Gold!

 

[Killaloe]

Ja jag är klar med hela trilogin samt uppföljaren Iron Gold!

Hur var IronGold!

Alltså jag har ju lyssnat på dom men vat tvungen att spola typ massor det sista - våldet kändes så himla onödigt?

Spoiler: Ifall någon annan läser

och jag gick verkligen på hela grejen med Cevro så jag blev sur på författaren! Först Ragnar och sen han liksom! Bara för att Darrow är som han är Och slutet med Pax? Varför liksom? För mig kändes det så krystat och typ ”jag har skrivit så mycket onödigt våld så nu ska jag skriva in ett lyckligt slut”. Men det kanske finns en poäng sen med Iron Gold?

 

[DressageNerd]

Hur var IronGold!

Alltså jag har ju lyssnat på dom men vat tvungen att spola typ massor det sista - våldet kändes så himla onödigt?

Spoiler: Ifall någon annan läser

och jag gick verkligen på hela grejen med Cevro så jag blev sur på författaren! Först Ragnar och sen han liksom! Bara för att Darrow är som han är Och slutet med Pax? Varför liksom? För mig kändes det så krystat och typ ”jag har skrivit så mycket onödigt våld så nu ska jag skriva in ett lyckligt slut”. Men det kanske finns en poäng sen med Iron Gold?

Iron Gold var lite annorlunda i att man fick följa lite andra karaktärer och inte bara Darrow. Totalt följer vi fyra olika karaktärer genom det politiska och fysiska klimatet tio år efter 'the rising'. Min åsikt är att just den ändringen var positiv, då Darrow för min del är en deprimerande, skenhelig gnällpelle som ena stunden säger sig vara 'ond' och som i nästa tror på att det finns gott i alla, och som vältrar sig i skulden för alla 'onda' saker han någonsin gjort, kommer göra samt vill göra.

Spoiler: Spoilervarning

För min del lyssnade jag bara med ett halvt öra på slutet, för det kändes bara som mer av samma vara, elände och Emo-Darrow vars inre monolog ganska snabbt gjorde mig likgiltig till hans karaktär. Jag har inget emot att författare dödar karaktärer, och även om Ragnar var sorgligt så var det faktiskt det enda stället i hela trilogin som jag kände att jag brydde mig. Ragnar var en bra karaktär.
När Cassius sköt Sevro kände jag mig bara arg på Darrow som ser på de flesta som antingen 'onda' eller som projekt han skall förbättra (Tactus). Sen när jag fick reda på planen kände jag mig arg på Pierce Brown istället då det känns som han vill leka med precis varenda ondska i hela världen för att manipulera mina känslor.
Jag fattar kopplingen till att döpa pojken till Pax (förresten jag ljög, när Pax dog var det jättesorgligt också), men ett hemligt barn kändes så blasé, speciellt när jag inte ens tyckte det var tydligt att de haft ihop det alls.

Att plocka upp Iron Gold med förhoppningen om lite ljusglimtar och kanske lite mer nyanser i politiken och karaktärerna är dock ett misstag. Det är "mer av samma" - Men gillade man Red Rising-stilen så är historien rätt bra och de nya karaktärerna gillade jag en del.

Inser att jag klagar kopiöst på författaren och böckerna, men jag har ändå läst igenom dem allihopa samt kollat om Iron Gold har en uppföljare på gång snart, så någonting är det jag gillar med det hela.
Pierce Brown har helt klart ett synsätt jag gillar, han går ned i karaktärens "levels of emotion" och försöker visa att i det politiska spelet och krig är fienden också en människa, att inget är svart eller vitt... Men han är så himla övertydlig med allting och trycker upp varenda poäng i ansiktet på en som om han är övertygad om att jag är helt oförmögen att förstå dessa saker själv utan hans verbala assistans... DET är nog det som stör mig med hela trilogin.

 

[fejt]

Färdig med Kärlekens Antarktis/Sara Stridsberg. Vet inte vad jag ska säga. Otroligt berörande i alla fall; sorglig bok. Huvudpersonen, "jag" är en styckmördad kvinna. Den är skriven "i cirklar", handlingen kommer hela tiden tillbaka till samma saker och borrar allt djupare hela tiden. Jag tror att den kommer att stanna kvar i minnet, länge.

Jag läste början men kände att det var för mycket för mig just nu. Som ett slag i magen.

Jag har läst Fitzgeralds, The Great Gatsby och En kvinnas blekblå handskift av Franz Werfel. Nu läser jag Colm Toibins, Namnens hus och lyssnar på Svälten : Hungeråren som formade Sverige.