Vad läser du just nu? Del 8

[Petruska]

Precis läst ut Nuckan av Malin Lindroth, tyckte mycket om den. Lyssnar just nu på De Aderton av Anton Berg, han har själv läst in den och hans röst känns ju som hemma efter alla P3 dokumentär och Spår jag lyssnat på. Spännande och jag fastnade snabbt!

Jag gillade också Nuckan. (Och tänkte hela tiden att jag vill ha minst två liv, dels mitt nuvarande, dels ett som nucka.)

 

[vtok]

(Och tänkte hela tiden att jag vill ha minst två liv, dels mitt nuvarande, dels ett som nucka.)

På riktigt?...

Jag har inte läst boken. Det jag läst om den är den i sin helhet handlar om ofrivillig ensamhet. Skam därav. Sorg.

Det ligger mig alldeles för nära för jag ska velat läsa boken.

Ger den ngt mer menar du? Vad får dig känna du vill leva som nucka när du läser boken?

 

[Petruska]

På riktigt?...

Jag har inte läst boken. Det jag läst om den är den i sin helhet handlar om ofrivillig ensamhet. Skam därav. Sorg.

Det ligger mig alldeles för nära för jag ska velat läsa boken.

Ger den ngt mer menar du? Vad får dig känna du vill leva som nucka när du läser boken?

Frågan på riktigt förstår jag inte helt, eftersom det ju inte går att leva två liv samtidigt. Men jag har länge tänkt att jag skulle vilja göra erfarenheten att vara en kvinna som inte har familjeband och barn och kärleksrelation upp över öronen, också. Det finns något som intresserar mig i det liv som de som är singlar på att så att säga stabilt vis lever (då räknar vi bort nyskilda och såna). Jag tror att det finns något att utforska där, som intresserar mig.

 

[Killaloe]

Sen senaste inlägget har jag läst Den svavelgula himlen som jag hade rätt höga förhoppningar på men som i slutänden mest bara var okej. Tycker ofta att jag missar storheten i böcker som denna, typ uppväxtskildringar, som så många andra hyllar så antar att det kanske bara inte är min typ av bok.

Har även läst Baserat på en sann historia som jag aldrig hört talas om innan jag hittade den på bibllioteket, men den var helt klart läsvärd. Den beskrivs som en ”spänningstät roman” men jag vet inte riktigt om jag håller med för på vissa sätt är den otroligt förutsägbar och saknar liksom det där extra som ex Gillian Flynn är så bra på. Dessutom upplever jag ofta att franska författare skriver på ett visst sätt (eller om det beror på översättningen eftersom dom flesta jag läst varit utgivna på samma förlag) som gör att språket inte blir så flytande och jag kommer av mig lite i läsningen (Barbery, Foenkinos, De Karangal, De Rosnay, De Vigan - alla dessa ger mig typ samma känsla även om vissa böcker har tilltalar mig mer, men ingen var varit enkel att läsa). Är det fler som har upplevt detta?

Utöver det har jag lyssnat på Ester Karlsson med K, vilket var väldigt lättlyssnat och jag gillar den här boken betydligt mer än Falsterbo-böckerna av samma duo Men det är verkligen inga mästerverk oavsett om än väldigt bra som ljudbok i bilen!

Sen har jag fortsatt med bok 2 om Darrow, Gyllene sonen, som fortfarande är spännande men den har ändå tappat lite jämfört med första boken. Nu är det mer fokus på våldet och militär taktik, men den är fortfarande såpass full av intriger att jag vill veta hur det ska gå så jag kommer definitivt lyssna vidare även på bok 3

 

[vtok]

Frågan på riktigt förstår jag inte helt, eftersom det ju inte går att leva två liv samtidigt. Men jag har länge tänkt att jag skulle vilja göra erfarenheten att vara en kvinna som inte har familjeband och barn och kärleksrelation upp över öronen, också. Det finns något som intresserar mig i det liv som de som är singlar på att så att säga stabilt vis lever (då räknar vi bort nyskilda och såna). Jag tror att det finns något att utforska där, som intresserar mig.

Jag menar så klart inte på riktigt som leva två liv utan o alls önska sig ett liv i -- såsom jag då uppfattat denna boken -- ofrivillig ensamhet. För mig framstår det som helt världsfrånvänt o vilja önska sig till ngt sånt.

Därav jag undrar om jag helt missuppfattat boken som överallt jag läser handlar om sorg o skam. Med en twist i försöka ’reclaima’ ett ord som av allmänt i samhället ofta används i en ’nedsättande’ eller ngn slags ’socialt -- negativt laddad -- utpekande’ kontext.

Men jag kanske bara inte fattar

 

[Petruska]

Jag menar så klart inte på riktigt som leva två liv utan o alls önska sig ett liv i -- såsom jag då uppfattat denna boken -- ofrivillig ensamhet. För mig framstår det som helt världsfrånvänt o vilja önska sig till ngt sånt.

Därav jag undrar om jag helt missuppfattat boken som överallt jag läser handlar om sorg o skam. Med en twist i försöka ’reclaima’ ett ord som av allmänt i samhället ofta används i en ’nedsättande’ eller ngn slags ’socialt -- negativt laddad -- utpekande’ kontext.

Men jag kanske bara inte fattar

Jo, den handlar absolut om ofrivillig ensamhet i den mån som ensam är just att inte ha en partner. Och att inte ha det, trots att man har träffat personer man gärna hade velat leva med, men de har inte velat det. Just den delen av det kan jag ju inte påstå att jag är så intresserad av att få uppleva.

Men resten, på något sätt. Ett liv där det är JAG, inte en massa VI hela tiden. Det tycker jag är intressant. I det livet tänker jag mig inte direkt ensamhet, jag tänker mig att jag har vänner och kollegor tex (och för all del släktingar). Men ett liv där erfarenheten av att dra runt en familj - jag har vuxna barn - inte hade varit en så stark formande faktor som det ju nu oundvikligen har. Vem hade jag varit då?

Alltså ungefär samma liv, minus partner och barn. (Nu låter det som jag önskar partner och barn dit pepparn växer, så är det inte alls.)

 

[Anna]

Åhhhh så många böcker, så lite tid! Jag jobbar vidare på min TBR-lista på Goodreads dock och blandar med nyare böcker jag längtat efter och ett och annat recensionsexemplar. Sedan Stackars Birger har jag läst:

Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. Riktigt bra! Allra bäst är skildringen av kära fina Göteborg, men handlingen är också bra. En väninna som flyttade till Göteborg för att plugga ungefär samtidigt som huvudpersonen gör det upplevde att detta var en helt fantastisk nostalgitripp, om hur stan var på den tiden, och så vidare.

Not working av Lisa Owens är en lite smartare, vassare chick-lit, kan man säga. Korta rappa kapitel, ibland komiskt, ibland ganska djupa och tunga observationer. Handlar om en tjej som sagt upp sig från jobbet för att försöka komma på vad hon egentligen ska jobba med, i korta drag, men det finns förstås en massa annat runtikring också. Helt OK, i alla fall.

99 days av Katie Cotugno var en ganska fin YA-bok, men med något så ovanligt som imperfekta karaktärer som faktiskt gör riktigt dumma grejer. Väldigt icke-moraliserande för att vara amerikanskt, också.

Frankenstein av Mary Shelley lyssnade jag på i en något förkortad Penguin-variant inför samtal om den på Göteborgs Romanfestival förra helgen. Kul att ha det gjort, den har stått i bokhyllan i säkert tjugo år.

Vänförfrågan av Laura Marshall är en psykologisk thriller med lite avstamp i sociala medier. Hyfsad, skapar definitivt tankar om hur vi beter oss på nätet.

Drömmen om Europa är en serieroman av Fabian Göranson. Lyssnade på honom på Stadsbiblioteket för ett tag sedan och han var så himla sympatisk så jag reserverade den. Helt OK den också.

M Train av Patti Smith lämpade sig mycket väl som ljudbok, inläst av Marika Lagercrantz. Fin!

Fifty shames of Earl Grey är en vanvettig parodi på gissa-vad. Sjukt rolig och den lyckades faktiskt med att inte bli "för mycket", som ju parodier lätt kan dra iväg åt att bli.

Wintering: a novel av Sylvia Plath av Kate Moses är en sorts litterär fantasi om Sylvia Plaths sista månader i livet, med lite återblickar även på lyckligare tider. Hjärtskärande och helt fantastisk.

Och idag på lunchen läste jag ut Under det rosa täcket av Nina Björk. Det är en travesti att jag inte läst den förrän nu! Lyssnade och läste lite omväxlande, inläsningen av Gunilla Leining som finns på Storytel är bra!

 

[Klara]

Har precis börjat på Pride and Prejudice and Zoombies och jag fullkomligt älskar den. Stolthet och fördom är helt klart en av mina favoritböcker, och den här varianten får mig att skratta högt. Och jag behöver skratta.

 

[Killaloe]

Har precis börjat på Pride and Prejudice and Zoombies och jag fullkomligt älskar den. Stolthet och fördom är helt klart en av mina favoritböcker, och den här varianten får mig att skratta högt. Och jag behöver skratta.

Jag älskade den boken! Läste den dock till största del på em tågresa och skrattade så mycket att grannen bredvid började fråga om boken

 

[Klara]

Jag älskade den boken! Läste den dock till största del på em tågresa och skrattade så mycket att grannen bredvid började fråga om boken

Jag ligger hemma sjuk. Det är perfekt.

 

[vtok]

Jo, den handlar absolut om ofrivillig ensamhet i den mån som ensam är just att inte ha en partner. Och att inte ha det, trots att man har träffat personer man gärna hade velat leva med, men de har inte velat det. Just den delen av det kan jag ju inte påstå att jag är så intresserad av att få uppleva.

Men resten, på något sätt. Ett liv där det är JAG, inte en massa VI hela tiden. Det tycker jag är intressant. I det livet tänker jag mig inte direkt ensamhet, jag tänker mig att jag har vänner och kollegor tex (och för all del släktingar). Men ett liv där erfarenheten av att dra runt en familj - jag har vuxna barn - inte hade varit en så stark formande faktor som det ju nu oundvikligen har. Vem hade jag varit då?

Alltså ungefär samma liv, minus partner och barn. (Nu låter det som jag önskar partner och barn dit pepparn växer, så är det inte alls.)

Konstaterar så olika man kan tolka tänka o känna.

Har precis sträckläst boken -- o det kändes som en tvångströja som snärjdes åt för varje sida.

Tror jag kan förstå endel resonemang -- men sorgen o skammen var outhärdlig genom hela boken tycker jag.

Inte -- som hon också nämner -- kanske nödvändigtvis på ett depressivt sätt utan även ’konstaterande’ o ’resonerande’ -- men så fruktansvärt Närvarande.

Kan förstå en känsla av vilja utforska o kanske tänja på gränserna för ’den upphöjda’ o givna Tvåsamheten men kan inte känna ngt eftersträvansvärt eller ngn önskan om utforska det på sättet boken beskriver -- alls.

 

[Ninnurur]

Jag har lyssnat på Storytel-serien Virus och fortsättningen Smittad av Daniel Åberg. Egentligen avskyr jag postapokalyptiska grejjer, blir ju så jävla rädd och drömmer om det men jag gillar verkligen det här. Visst, mycket är oerhört överdrivet och otroligt, men mycket annat är en ganska bra bild över hur fort samhället kan kollapsa

 

[fejt]

Jag har läst Maria Turtschaninoffs Maresi, Naondel och Breven från Maresi och nu känns det som om jag aldrig kommer att kunna läsa en enda bok igen. Så fruktansvärt bra. Jag har gråtit, antecknat citat och bara suttit och gapat över genialiteten. Men nu är jag slut som läsare. Nä, men jag måste nog ta mig an något helt annorlunda. Tror det blir noveller av Selma Lagerlöf.

 

[DressageNerd]

Jag har läst Maria Turtschaninoffs Maresi, Naondel och Breven från Maresi och nu känns det som om jag aldrig kommer att kunna läsa en enda bok igen. Så fruktansvärt bra. Jag har gråtit, antecknat citat och bara suttit och gapat över genialiteten. Men nu är jag slut som läsare. Nä, men jag måste nog ta mig an något helt annorlunda. Tror det blir noveller av Selma Lagerlöf.

Det låter ju jättespännande! Du har inte lust att nämna något om handligen för den nyfikne?

 

[DressageNerd]

Nu har jag lyssnat ut Leo Tolstoy's episka tegelsten "War and Peace" - Alltså wow. Den engelska översättningen var fenomenal för det första, och för det andra var uppläsaren riktigt bra. Inspelningen var från 1996, och emellanåt hör man hur han vänder blad, vilket är lite charmigt i sig.

Vad kan man ens säga om en sådan klassiker? Jag förstår att den är så känd. Sobert men ömsint, filosofiskt och med en gnutta humor berättar Tolstoy om en grupp personer och familjers resa under tsarväldet i början på 1800-talet samt under Napoleon-kriget som alla trodde skulle knäcka Ryssland. Min favoritkaraktär var helt klart Pyotr "Pierre" Krillovich Bezuhov - En bastard till en stor landägare och favoritson, som trots sin status fått en internationell utbildning. Pierre är godhjärtad och naiv, en sökare och tänkare som helt låter andra styra hans liv och göra honom olycklig. Ömsom välutbildad och intelligent, ömsom hjälplös och blind som ett barn så gillade jag honom från första stund, men frustrerades över honom gång på gång.
Beskrivningen av kvinnorollen är en spegling av tidiga 1800-talet utan romantiseringar och omskrivningar. Upprörande på många vis, men för mig också intressant.

Jag måste säga att jag blev helt golvad av denna bok - eller vad man nu skall kalla den. Över 160 karaktärer i verket är verkliga människor från historien, och fakta och fiktion vävs samman på ett sätt som gör att det är svårt att kalla den rent fiktiv. Helt fantastisk hur som helst, och allt jag läst sen dess faller lite platt i jämförelse.

Nu skall jag påbörja Kazuo Ishiguro's "Återstoden av dagen", eller "The Remains of the Day" på engelska. Jag visste inte att han vunnit Nobelpriset i litteratur förra året utan köpte boken på att jag gillade Never Let Me Go så himla mycket.

 

[Killaloe]

Jag har läst Maria Turtschaninoffs Maresi, Naondel och Breven från Maresi och nu känns det som om jag aldrig kommer att kunna läsa en enda bok igen. Så fruktansvärt bra. Jag har gråtit, antecknat citat och bara suttit och gapat över genialiteten. Men nu är jag slut som läsare. Nä, men jag måste nog ta mig an något helt annorlunda. Tror det blir noveller av Selma Lagerlöf.

Dom är verkligen så bra på så många sätt! Språket, karaktärerna, utvecklingen av berättelsen Men också så otroligt råa och hemska (tycker jag) att jag ibland undrar vilken tonåring som orkar läsa böckerna.

Jag hittade Breven från Maresi på biblioteket häromdagen och lånade den, men vet fortfarande inte om jag kommer fixa att läsa den

Såg även att andra delen av Nevermoor har kommit ut Tycker den borde finnas på svenska nu också för jag vill inte vänta

 

[Killaloe]

Läste ut Moxie häromdagen och den var avsolut helt okej. Det som slog mig var att den kändes så barnslig jämfört med så mänga andra YA-böcker som försöker behandla något viktigt ämne (och inte bara är söta ”prinsessberättelser”), vilket är så himla synd för boken är/var en bra idé.

Och sen vill jag typ höja Saker som vi döljer till skyarna! Har bara läst halva hittills men alltså wow. Så himla fint skriven bok om könsdysfori. Det finns så mycket värme och kärlek i boken (och sorg och hemskheter också, det är ju inget särskilt förlåtande samhälle generellt som vi lever i) och jag tycker att författaren får med en hel del vettiga poänger kring vad som är manligt/kvinnligt, varför det är så viktigt med fack osv. Det är möjligt att den kan upplevas som någon förenklande och glättig om en har egna upplevelser (kanske) men för mig som inte har det särskilt närvarande i livet så är det en fantastisk bok som visar hur det skulle kunna vara. Och ja, eftersom boken är så långt över mina förväntningar och skriven med sådan värme så är det hittills en väldigt engagerande läsupplevelse och det är en sådan bok som jag tycker att alla borde läsa (pga ämnet mestadels).

 

[Anna]

Jag läser Den perfekta vännen av Adele Parks. Läste hennes chicklit en hel del när jag bodde i UK och tycker det är spännande med genrebyten så tackade ja till erbjudande om recex. Ibland blir det ju så himla bra. Detta är helt okej, men jag tycker att den är så förutsägbar. Kanske händer något nytt de sista 20%-en här, ska försöka läsa klart på lunchen.

Annars började jag på Pojken av Tova Gerge imorse, och läste ut Bränn alla mina brev av Alex Schulman igår morse. SÅ BRA.

 

[Petruska]

Läste ut Moxie häromdagen och den var avsolut helt okej. Det som slog mig var att den kändes så barnslig jämfört med så mänga andra YA-böcker som försöker behandla något viktigt ämne (och inte bara är söta ”prinsessberättelser”), vilket är så himla synd för boken är/var en bra idé.

Och sen vill jag typ höja Saker som vi döljer till skyarna! Har bara läst halva hittills men alltså wow. Så himla fint skriven bok om könsdysfori. Det finns så mycket värme och kärlek i boken (och sorg och hemskheter också, det är ju inget särskilt förlåtande samhälle generellt som vi lever i) och jag tycker att författaren får med en hel del vettiga poänger kring vad som är manligt/kvinnligt, varför det är så viktigt med fack osv. Det är möjligt att den kan upplevas som någon förenklande och glättig om en har egna upplevelser (kanske) men för mig som inte har det särskilt närvarande i livet så är det en fantastisk bok som visar hur det skulle kunna vara. Och ja, eftersom boken är så långt över mina förväntningar och skriven med sådan värme så är det hittills en väldigt engagerande läsupplevelse och det är en sådan bok som jag tycker att alla borde läsa (pga ämnet mestadels).

Du vet vår gemensamma bekant. Äldsta barnet i den familjen är trans. Längre bort än så är det inte.

 

[Ninnurur]

Såg även att andra delen av Nevermoor har kommit ut Tycker den borde finnas på svenska nu också för jag vill inte vänta

Åh som vi längtar här hemma!!