Nu har jag lyssnat ut Leo Tolstoy's episka tegelsten "War and Peace" - Alltså wow. Den engelska översättningen var fenomenal för det första, och för det andra var uppläsaren riktigt bra. Inspelningen var från 1996, och emellanåt hör man hur han vänder blad, vilket är lite charmigt i sig.
Vad kan man ens säga om en sådan klassiker? Jag förstår att den är så känd. Sobert men ömsint, filosofiskt och med en gnutta humor berättar Tolstoy om en grupp personer och familjers resa under tsarväldet i början på 1800-talet samt under Napoleon-kriget som alla trodde skulle knäcka Ryssland. Min favoritkaraktär var helt klart Pyotr "Pierre" Krillovich Bezuhov - En bastard till en stor landägare och favoritson, som trots sin status fått en internationell utbildning. Pierre är godhjärtad och naiv, en sökare och tänkare som helt låter andra styra hans liv och göra honom olycklig. Ömsom välutbildad och intelligent, ömsom hjälplös och blind som ett barn så gillade jag honom från första stund, men frustrerades över honom gång på gång.
Beskrivningen av kvinnorollen är en spegling av tidiga 1800-talet utan romantiseringar och omskrivningar. Upprörande på många vis, men för mig också intressant.
Jag måste säga att jag blev helt golvad av denna bok - eller vad man nu skall kalla den. Över 160 karaktärer i verket är verkliga människor från historien, och fakta och fiktion vävs samman på ett sätt som gör att det är svårt att kalla den rent fiktiv. Helt fantastisk hur som helst, och allt jag läst sen dess faller lite platt i jämförelse.
Nu skall jag påbörja Kazuo Ishiguro's "Återstoden av dagen", eller "The Remains of the Day" på engelska. Jag visste inte att han vunnit Nobelpriset i litteratur förra året
utan köpte boken på att jag gillade Never Let Me Go så himla mycket.
