Jag håller på med (ännu) ett hyggligt seriöst försök att efter åratal av förfall återuppta läsning (av skönlitteratur). Inför sommaren satsar jag på Tema Manshat, och har i det syftet hittills läst
1. Ebba Witt-Brattström, Århundradets kärlekskrig
2. Horace Engdahl, Den sista grisen
3. Martina Haag, Det är något som inte stämmer.
Nr 1 var väldigt mycket sämre än jag minns Märta Tikkanens Århundradets kärlekssaga (som jag dock inte vågar läsa om). 2 var direkt pinsamt dålig, hur kan Horace anses så kulturellt betydelsefull? 3 hade sina poänger, men någon större utmaning var den ju inte.
Jag har en radda böcker kvar på min lista, men undrar om Americanah enligt din mening skulle kunna kategoriseras som manshat?
Nu ska jag läsa den där italienska superbestsellern Min fantastiska väninna. Inte pga manshat, utan för att jag har läst recensioner som tyder på visst identifkationsvärde.