Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag började på Det bästa av allt av Rona Jaffe igår kväll och har läst en del i natt. Så härlig! Och jag förstår att den var revolutionerande när den kom 1958.
Visst är den härlig!!!
Vi fortsätter väl som vanligt helt enkelt?
Läste ut Egenmäktigt Förfarande för ett tag sedan men har svårt att bestämma mig för vad jag tyckte om den. Jag tycker att den var väldigt fint skriven, älskar språket, men finns nog få karaktärer som jag har stört mig så mycket på som Ester. Hur hon samtidigt kan vara så skärpt och se hur hon blir behandlad men samtidigt gå med på det och försvara det för sin stora passions skull.
Jag har nyss börjat läsa Fakiren som fastnade i ett Ikea-skåp. Inte så imponerad än så länge, av språket och berättandet, men hoppas på att det ger med sig när jag kommit in bättre i boken.
Apropå Fakiren som fastnade... , som jag inte läst själv, så läste jag en artikel i Vi Läser att efter 100-åringen som gick ut genom fönstret... så har det kommit många böcker med titel på samma tema, Fakiren känns definitivt som en av dem med tanke på titeln. Många både svenska och utländska (tydligen!) författare har velat dra fördel av framgångarna med 100-åringen och döpt och skrivit sina böcker på samma tema. Själv känner jag mig väldigt ointresserad av 100-åringen och övriga böcker i den genren.
Jag tycker Blonde är fantastisk, speciellt barndomsskildringen. Och sedan en senare passage när hon har ett förhållande med Kennedy. Så jävla bra skildring. Hemsk men bra.Vet ingenting om Marilyn Monroe sen innan och är bara i barndomen än, men aj vad den känns i hjärtat.
Men herregud människa vad du läser! Hur hinner du??Jag är klar med Sjukhuskatten Oscar och jag gillade den. Alltså, det är ju ingen kul bok på något sätt och den påminner mycket om alla andra böcker om speciella katter alternativt någras böcker som berör människor i slutet av livet. Men jag gillade värmen i boken och jag tycker att beskrivningarna av personer och om katten var väldigt fina och rörande. Så ja, tung men fin bok.
Nu är det dags för Plan B, för att väga upp lite av det dystra från förra boken och hittills är den lite småkul.