Jag har en blandrashanne finsk spets/isländsk fårhund, tre år gammal. Jag tog hand om honom när han var ca 1 år och vad som hänt innan och varifrån han kommer vet jag ingenting om. Om man ser till raserna som korsats så måste jag säga att jag innerligt hoppas att ingen med vilje kommit på denna ide, utan att det var en tjyvparning.
Jag har en väldigt vacker hund, röd som en finnspets men något lägre och grövre, så rent exteriört är det inga problem, men vad gäller mentaliteten så finns det lite att tillägga. Nu har iofs min kille med tiden blivit en riktigt trevlig hund, men vägen dit har varit kantad av många disskusioner och någon lydnadsstjärna blir han aldrig.
Jag tillhör den kategorin människor som ger även den mest hopplösa individ en chans och tror att det mesta går att ordna med tid och tålamod, men jag håller till stor del med Jadzia. Varför medvetet avla fram problemhundar?? Ska man avla fram blandrashundar så ska detta göras med korrekta individer och med ett STORT mått eftertanke. vad vill man uppnå?
Min egen hund, korsning av två mycket pratglada raser, skäller naturligtvis en hel del och när människor i min omgivning (ofta hästfolk) påpekar detta brukar jag replikera med orden "du köper väl inte en gallopör och tror att den ska kunna tävla på solvalla?" Man kan inte korsa två skälliga raser och tro att man ska få en tyst hund och man kan inte korsa två fullständigt olika raser och tro att man ska få en trevlig och lätthanterlig individ...
Själv skulle jag kunna tänka mig att para min hanne med en lämplig tik om jag visste att resultatet blev EN valp som JAG själv skulle ta hand om
mvh Wildrose
Jag har en väldigt vacker hund, röd som en finnspets men något lägre och grövre, så rent exteriört är det inga problem, men vad gäller mentaliteten så finns det lite att tillägga. Nu har iofs min kille med tiden blivit en riktigt trevlig hund, men vägen dit har varit kantad av många disskusioner och någon lydnadsstjärna blir han aldrig.
Jag tillhör den kategorin människor som ger även den mest hopplösa individ en chans och tror att det mesta går att ordna med tid och tålamod, men jag håller till stor del med Jadzia. Varför medvetet avla fram problemhundar?? Ska man avla fram blandrashundar så ska detta göras med korrekta individer och med ett STORT mått eftertanke. vad vill man uppnå?
Min egen hund, korsning av två mycket pratglada raser, skäller naturligtvis en hel del och när människor i min omgivning (ofta hästfolk) påpekar detta brukar jag replikera med orden "du köper väl inte en gallopör och tror att den ska kunna tävla på solvalla?" Man kan inte korsa två skälliga raser och tro att man ska få en tyst hund och man kan inte korsa två fullständigt olika raser och tro att man ska få en trevlig och lätthanterlig individ...
Själv skulle jag kunna tänka mig att para min hanne med en lämplig tik om jag visste att resultatet blev EN valp som JAG själv skulle ta hand om
mvh Wildrose
