Först tänkte jag att det var en bra ide att springa omkring och lattja lite på en helikopterlandningsplats där en helikopter försökte landa - jag vann, helikoptern kunde inte landa förrän jag för första gången den dagen fick en barnvakt i form av en brandman.
Sedan puttade, slog och drog jag i en läkare (brandmannen hade lämnat mig) medan läkaren visst försökte ha en genomgång med blåljuspersonalen som var på plats.
Där efter tänkte jag vara beskedlig och hjälpa till - men tydligen var inte min hjälp välkommen
Så jag gick och surade i en bil som råkade vara öppen, jag startade den - det tyckte inte polisen om (jag var bara 15) så de kom och tog ut mig och så fick jag ännu en gång en brandman som barnvakt, han höll i mig.
Chillade lite med två brandmän och pratade om gemensamma bekanta tills dess att de slappnade av, då passade jag på att smita. Rikslarmet gick efter mig när jag var hemma hos min mor och rensade hennes skafferi på oboy och mackor!
Mätt och glad återvände jag till centrum för den dagens händelser och en taxichaffis skvallrade för mig att jag var efterlyst
Så jag klättrade upp på ett tak och ropade "här är jag till polisen", sedan jagade de mig - jag kände dock till byggnaderna väl, många roliga källare att springa igenom och gömma sig i
Nu var det inte så att jag på riktigt var en sådan här badass-tonåring utan jag var figurant i en skarp blåsljusövning - där jag inte var skadad utan enbart chockad och jag hade fått instruktionerna gör vad du vill - när du vill. Jag fick hela övningen att dra ut på tiden när jag rymde - de måste nämligen säkerställa att alla inblandade blir"utcheckade" ordentligt - det gjorde de aldrig med mig (haha där fick jag dem att kolla över rutinerna) därför gick det också ut rikslarm efter mig som "saknad efter olycka" (ett riktigt larm även om det var övning)