Vad händer med mig?

[olivettino]

Sv: Vad händer med mig?

Inte blev det något skrivande för mig idag...Har varit alldeles utmattad. Men jag tror känslan är kvar i morgon, då får jag kavla upp ärmarna och skriva.

 

[Fan of Bill]

Sv: Vad händer med mig?

Låter som ett verktyg jag skulle behöva.

KBT fungerar i dom flesta fall för dom som inte har för tung ryggsäck att bära. KBT är en slags "modetrend" som handlar om "här och nu och vad vi kan göra för att ta oss framåt." Man ser inte djupare bakåt och jobbar med inte kärnan till det onda. Så varbölden som utlöser dåligt mående undersöks inte närmare. Att lära sig nya tankebanor som ska få en att fokusera framåt på nytt sätt, känns väl som att det inte är hållbart i längden efter ca 10 ggr KBT.

Tycker mer att det låter som att du behöver en psykolog som kan utreda dina psykosomatiska problem och ge dig rätt hjälp, istället för att lägga tid och pengar på KBT.

Lycka till

 

[olivettino]

Sv: Vad händer med mig?

Svårt att säga om det är en pskolog eller KBT-terapeut jag behöver bäst. Kanske det bästa är att träffa en läkare som kan ge rekommendation utifrån vad han/hon ser?

Tidigare i livet trodde jag nog att jag någon gång skulle må bra av att gå hos psykolog för att bättre förstå mig själv. Då ville jag gräva. För att förstå varför jag var så blyg och osäker mm. Men så märkte jag att jag klarade av livet ganska bra, hade det bra, mådde bra. Jag accepterade den jag var, det fick andra också lov att göra. Tyckte inte längre det var nödvändigt att vända på varenda sten när jag landat mer i mig själv.

Jag har funderat väldigt mycket sista åren på mitt beteende i olika sammanhang. Det här med att jag ibland har svårt att ta tag i arbetsuppgifter/förhandlingar som känns svåra/jobbiga/kräver att man vet var man står och vilket resultat man vill uppnå mm. När det känns övermäktigt får jag lätt ett strutsbeteende - syns inte, finns inte. Och jag undrar nu om min "urladdning" i själva verket bara är ett barnsligt beteende för alla dåliga samveten, för allt jag inte gjort, snarare än att det blivit för mycket egentligen? Här vill jag förstå mig själv!

Men helt klart är jag påverkad även idag! Gråter lätt (men i ensamhet), otroligt spänd i kroppen, nästan darrar. Hela jag utstrålar att jag har det jobbigt just nu! Har ändå försökt att hänga ihop på jobbet med varierande framgång.

Men en ängel till kollega, som var utbränd för några år sedan, lyfte i alla fall idag ett ok från mina axlar och sade direkt att h*n tar över ett ärende och ger ett besked som en motpart väntat länge på. Inget svårt alls men jag har bara inte kommit till skott eftersom beskedet var negativt för motparten, då kommer strutsen tydligen fram. H*n förstod vad det handlar om.

 

[Mixoman]

Sv: Vad händer med mig?

KBT fungerar i dom flesta fall för dom som inte har för tung ryggsäck att bära. KBT är en slags "modetrend" som handlar om "här och nu och vad vi kan göra för att ta oss framåt." Man ser inte djupare bakåt och jobbar med inte kärnan till det onda. Så varbölden som utlöser dåligt mående undersöks inte närmare. Att lära sig nya tankebanor som ska få en att fokusera framåt på nytt sätt, känns väl som att det inte är hållbart i längden efter ca 10 ggr KBT.

Tycker mer att det låter som att du behöver en psykolog som kan utreda dina psykosomatiska problem och ge dig rätt hjälp, istället för att lägga tid och pengar på KBT.

Lycka till

KBT ser visst till "kärnan", om det behövs göras vilket det ofta gör, dock inte alltid. Men fokus ligger inte där till skillnad från psykodynamisk terapi. En psykolog jobbar antingen utifrån psykodynamisk teori eller utifrån KBT, de flesta som utbildas idag är inriktade på KBT, mycket eftersom det är en evidenbaserad terapiform och som t ex är förstahandsvalet vid lindrig eller måttlig depression (alltså ska användas före SSRI om möjligt)

Depression ger alltid psykosomatiska problem. Huvudvärk, ont i ryggen, hjärtklappning etc. Det är möjligt man kan se det som en "modetrend" men bakom "trenden" ligger ungefär 60 års forskning när det gäller den kognitiva delen, 100 år när det gäller beteendedelen. Samt då internationella studier och metastudier som i många fall ger evidensnivå 1 för ett flertal problem.

När det gäller depression med utmattningssyndrom som det skulle kunna handla om i TS fall (om inte nu så på sikt) så brukar 12-15 ggr vara nog för att komma ur den djupaste depressionen men för att minska risken för återfall så behövs det fler gånger där man går på "roten till det onda". Sen får man ofta dras med de kognitiva störningarna under lång tid. Dåligt närminne, glömmer namn osv samt att stresskänsligheten är hög.

Och eftersom KBT dessutom används för behandling när det gäller sexuella övergrepp, emotionell instabilitet (DBT), tvångssyndrom, PTSD, trauman från barndom mm så är det även bra för de med "tyngre ryggsäck"

 

[Fan of Bill]

Sv: Vad händer med mig?

Läs mitt inlägg igen. Du kan inte missa att det jag skrev, skriver du igen.

 

[Mixoman]

Sv: Vad händer med mig?

Läs mitt inlägg igen. Du kan inte missa att det jag skrev, skriver du igen.

Eeh..ja just det. Nu ser jag, du skrev ju precis så. Ber om ursäkt att jag upprepade det du skrev.

 

[Fan of Bill]

Sv: Vad händer med mig?

Trist attityd.

 

[susanne]

Sv: Vad händer med mig?

Glöm inte att det går utmärkt att sjukskriva sig själv en kortare tid. Det verkar som om du behöver det.

 

[Trissa]

Sv: Vad händer med mig?

Min chef har sett, han kom senast förra veckan och frågade hur det var. Jag får lämna ifrån mig ärenden till en konsultfirma som jag nyligen etablerat kontakt med. Har lyckats klämma iväg ett ärende till dem, resten av ärendena ska ju sammanställas och förklaras och jag ska ge företagets syn på vad som är viktigt för att lösa problemen. Sådant tar tid. Så det har bara blivit ett ärende. Dessutom känns det inte bra att skicka iväg ärenden där man fastnat i dialogen med motparten, som att ge upp liksom.

Det är sådant man har konsulter till, släpp ärendena i knät på dem som de är, bara! Om deras lösning inte stämmer med företagets syn - säg till dem att göra om och göra rätt, det är inte ditt bekymmer.

 

[olivettino]

Sv: Vad händer med mig?

Det känns fortfarande tungt, kroppen är tung, jag är andfådd men jag har i alla fall inte grinat idag och jag har hållit ihop. Kommer precis från ett möte med en kollega där vi samarbetat fram ett avtalsförslag. Jag berättade som det var för honom. "Vi är till för att hjälpa varandra" konstaterade han och hans lugn hade positiv inverkan på mig. Nu kan jag enklare se, och ta tag i, de saker som återstår i ärendet. Fick avlastning med ett annat ärende som blivit "infekterat" för mig pga dåligt samvete. Tog tjuren i hornen i ett annat ärende och lämnade ett, för dem negativt, besked så nu är också det gjort. Nästa "mål" för mig är att skicka över åtminstone något konsultärende så att jag är på gång även där.

Jag ser att mina exempel ovan representerar många av de fina råd jag fått här inne. Känner att jag har stöttning både från er och från kollegor.

Jag ska försöka åka hem hyfsat tidigt idag och vara mer än nöjd med dagen. Har dock inte pratat med chefen än.

 

[olivettino]

Sv: Vad händer med mig?

Det tog tid, så lång tid, innan jag pratade med chefen. Gjorde det idag på "utvecklingssamtal". Vår deal blev att han kontaktar företagshälsovården som i sin tur kontaktar mig och nu har jag redan en tid bokad! Han tyckte förslaget att "mota olle i grind" genom företagshälsovården var lysande och kommer att stötta mig. Jag sade att jag har tänkt och klurat en hel del och att jag har lite tankar/trådar att dra i och att "räddningen" inte känns som att den är utom räckhåll. Jag måste förändra mitt tänk bara för att reda ut hur jag ska jobba mm för att inte dräneras på energi.
Inte blev det några konkreta personliga "siffermål" för mig det här utvecklingssamtalet, utan istället att inom 6 mån 1) ha hittat en metod för att förändra min situation 2) fått iväg åtminstone 5 case till konsult. Nu j-r ska min resa börja!

 

[chap13]

Sv: Vad händer med mig?

KBT fungerar i dom flesta fall för dom som inte har för tung ryggsäck att bära. KBT är en slags "modetrend" som handlar om "här och nu och vad vi kan göra för att ta oss framåt." Man ser inte djupare bakåt och jobbar med inte kärnan till det onda. Så varbölden som utlöser dåligt mående undersöks inte närmare. Att lära sig nya tankebanor som ska få en att fokusera framåt på nytt sätt, känns väl som att det inte är hållbart i längden efter ca 10 ggr KBT.

Tycker mer att det låter som att du behöver en psykolog som kan utreda dina psykosomatiska problem och ge dig rätt hjälp, istället för att lägga tid och pengar på KBT.

Lycka till

Blandar du inte ihop KBT och Mindfulness nu? KBT bygger ju på att finna kärnan och få redskap att möta problemet. Medan modeflugan Mindfulness är att jobba med känslan här och nu, vilket är jättebra för de som bygger upp oro framåt och även de som ältar det som varit.

 

[ullo]

Sv: Vad händer med mig?

Det tog tid, så lång tid, innan jag pratade med chefen. Gjorde det idag på "utvecklingssamtal". Vår deal blev att han kontaktar företagshälsovården som i sin tur kontaktar mig och nu har jag redan en tid bokad! Han tyckte förslaget att "mota olle i grind" genom företagshälsovården var lysande och kommer att stötta mig. Jag sade att jag har tänkt och klurat en hel del och att jag har lite tankar/trådar att dra i och att "räddningen" inte känns som att den är utom räckhåll. Jag måste förändra mitt tänk bara för att reda ut hur jag ska jobba mm för att inte dräneras på energi.
Inte blev det några konkreta personliga "siffermål" för mig det här utvecklingssamtalet, utan istället att inom 6 mån 1) ha hittat en metod för att förändra min situation 2) fått iväg åtminstone 5 case till konsult. Nu j-r ska min resa börja!

Bra gjort!! Och siffermål är bra på sitt sätt, men just nu är det andra mål som är viktigare, så det låter som ni hade ett väldigt bra utvecklingssamtal!

Håller tummarna för dig!

 

[olivettino]

Sv: Vad händer med mig?

Ja, samtalet blev bra för han är "intresserad" av såna frågor och han vill stötta mig. Siffermål var inte prio för honom i det här läget heller vilket jag är tacksam för, för den pressen hade jag inte orkat.

 

[Lillgrådis]

Sv: Vad händer med mig?

Jättebra gjort! Det där med dåliga samveten eller att inte få saker ur händerna kan vara direkt fysiskt plågsamt, och det är synd att det ska vara så svårt att verkligen be om hjälp i de situationerna. Många gånger blir det ju otäckt att ta i saker bara för att de är eller blivit gamla, det behöver inte vara särskilt svårt i sak egentligen. Medan om man själv får ta över någon gammal surdeg från en kollega så är det nästan roligt och som en positiv utmaning att försöka lösa problemet så snabbt som möjligt.

Jag tror hur som helst att du kommer att gå rejält stärkt ur den här upplevelsen och av att själv ha visat mod och handlingskraft med att våga styra upp hela situationen innan det blivit en totalkrasch så att du inte kunnat/velat gå till jobbet alls. Med en chef som förstår och stöttar på rätt sätt måste ju förutsättningarna bli än bättre. Meddela gärna hur det går framöver!

 

[Ramona]

Sv: Vad händer med mig?

Det tog tid, så lång tid, innan jag pratade med chefen. Gjorde det idag på "utvecklingssamtal". Vår deal blev att han kontaktar företagshälsovården som i sin tur kontaktar mig och nu har jag redan en tid bokad! Han tyckte förslaget att "mota olle i grind" genom företagshälsovården var lysande och kommer att stötta mig. Jag sade att jag har tänkt och klurat en hel del och att jag har lite tankar/trådar att dra i och att "räddningen" inte känns som att den är utom räckhåll. Jag måste förändra mitt tänk bara för att reda ut hur jag ska jobba mm för att inte dräneras på energi.
Inte blev det några konkreta personliga "siffermål" för mig det här utvecklingssamtalet, utan istället att inom 6 mån 1) ha hittat en metod för att förändra min situation 2) fått iväg åtminstone 5 case till konsult. Nu j-r ska min resa börja!

Men va??
Nej, nej, nej, nej, byt jobb för bövelen! Sådär kan du inte ha det.

Jag skiter fullständigt i ifall din arbetsgivare säger att du ska försöka mota olle i grind (bara det är ett skämt eftersom det redan gått så långt att du blir mentalt kass pga all stress). Byt jobb. Det kommer aldrig att bli bättre. Smått bättre kanske, men inte sådär så att du kommer att gilla läget.

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Vad händer med mig?

Många gånger blir det ju otäckt att ta i saker bara för att de är eller blivit gamla, det behöver inte vara särskilt svårt i sak egentligen. Medan om man själv får ta över någon gammal surdeg från en kollega så är det nästan roligt och som en positiv utmaning att försöka lösa problemet så snabbt som möjligt.

Nu vet inte jag vad du arbetar med, men jag undrar om det skulle kunna vara något i praktiken, kollegor emellan, att man byter de ärenden man kör fast i. Skulle på sikt göra att negativa känslor av det slaget du beskriver, inte skulle få samma fäste och samma gnag i självkänslan. Och kanske skapa större ruljans i vad man får ur händerna, oavsett om man gör det själv eller att en kollega gör arbetet.

 

[Lillgrådis]

Sv: Vad händer med mig?

Absolut är det bra för alla att göra så. Där jag jobbar brukar dock chefen ha sådan pejl på ärendena att det antingen frigörs tid så att de blir hanterade eller att de blir förflyttade mellan tjänsterna, innan man själv behöver lyfta frågan...

 

[pluskvamperfekt]

Sv: Vad händer med mig?

Det blev lite fel. Jag var otydlig. Ditt exempel, var något jag ville lyfta fram till TS. Men som jag skrev det, framgick det inte. Mitt fel. Men det var ju trevligt med svar ändå, även om jag räknat ut vad du arbetat med sedan länge, av tidigare trådar.
Helt klart vore det ett system som borde användas på fler ställen, men kan vara svårt att få till om alla är specialicerade på olika områden.

 

[olivettino]

Sv: Vad händer med mig?

Meddela gärna hur det går framöver!

Jag kommer säkert att uppdatera här! Om det är av intresse för andra. Tror dock frågan berör många.