Lipica
Trådstartare
Idag var jag ute med mina hundar i en skog en bit bort. När vi kom tillbaka till bilen satt där en gul labrador som jag aldrig sett förut.
I början var hon väldigt skygg, men efter en stund kom hon och hälsade på mig (mina hundar satte jag genast i bilen så de hälsade aldrig på den främmande hunden). Hon var ganska mager och såg väldigt gammal ut, samt hade ett gammalt trasigt halsband. Jag funderade såklart på om det var någon som lämnat henne i skogen, för varje gång jag vände ryggen mot henne så satte hon sig och ylade
Jag ringde polisen, som för det första skickade mig sju tusen varv runt, men när jag väl fick prata med rätt sorts polis på rätt station tog han emot anmälan men beklagade att de inte kunde göra något. Han sa att antingen fick jag ta hand om hunden själv, lämna kvar den i skogen eller köra den till en veterinär som kunde ta bort den
Hunden hostade och nös en del, och min ena tik är dräktig, så jag ville inte särskilt gärna ta in den i min bil ifall den var sjuk på något vis. Jag ringde Djurens Väner, men de tog bara emot katter, inte hundar, men de gav mig numret till en hundgård ett antal mil bort som jag kunde ringa. Försökte men fick inget svar.
Så där stod jag med hunden.
I den situationen, vad hade ni gjort??
Nu hade jag TUR, för det kom en annan hundägare som tyckte sig känna igen hunden, hon sprang hem och kollade med sin granne, sen kom de båda med bil och tog hand om hunden och körde den till den de trodde var ägaren. Nu precis nyss fick jag ett sms där det stod att hunden var hemma hos sin matte igen. Den hade sprungit rätt långt!
Men jag får ändå lite krypningar av hela situationen. Tänk om det hade varit en av mina som kommit bort? Tänk om någon ringt till fel polisstation och fått rådet att åka och ta bort min hund?
Om inte den andra hundägaren hade kommit, vad hade jag gjort? Lämnat den? Riskerat att smitta min tik med något?
Hade funderingen på att binda fast den, åka hem och lämna mina och komma och hämta den.. men det känns inte helt ok heller.
Nu ska jag iaf se till att chipmärka mina, även fast de redan är tatuerade. Det får kosta vad det kosta vill. Inte för att de rymmer, men tänk OM...
//Lipica - stelfrusen efter nästan två timmar ute i kylan med främmande hund
I början var hon väldigt skygg, men efter en stund kom hon och hälsade på mig (mina hundar satte jag genast i bilen så de hälsade aldrig på den främmande hunden). Hon var ganska mager och såg väldigt gammal ut, samt hade ett gammalt trasigt halsband. Jag funderade såklart på om det var någon som lämnat henne i skogen, för varje gång jag vände ryggen mot henne så satte hon sig och ylade
Jag ringde polisen, som för det första skickade mig sju tusen varv runt, men när jag väl fick prata med rätt sorts polis på rätt station tog han emot anmälan men beklagade att de inte kunde göra något. Han sa att antingen fick jag ta hand om hunden själv, lämna kvar den i skogen eller köra den till en veterinär som kunde ta bort den
Hunden hostade och nös en del, och min ena tik är dräktig, så jag ville inte särskilt gärna ta in den i min bil ifall den var sjuk på något vis. Jag ringde Djurens Väner, men de tog bara emot katter, inte hundar, men de gav mig numret till en hundgård ett antal mil bort som jag kunde ringa. Försökte men fick inget svar.
Så där stod jag med hunden.
I den situationen, vad hade ni gjort??
Nu hade jag TUR, för det kom en annan hundägare som tyckte sig känna igen hunden, hon sprang hem och kollade med sin granne, sen kom de båda med bil och tog hand om hunden och körde den till den de trodde var ägaren. Nu precis nyss fick jag ett sms där det stod att hunden var hemma hos sin matte igen. Den hade sprungit rätt långt!
Men jag får ändå lite krypningar av hela situationen. Tänk om det hade varit en av mina som kommit bort? Tänk om någon ringt till fel polisstation och fått rådet att åka och ta bort min hund?
Om inte den andra hundägaren hade kommit, vad hade jag gjort? Lämnat den? Riskerat att smitta min tik med något?
Hade funderingen på att binda fast den, åka hem och lämna mina och komma och hämta den.. men det känns inte helt ok heller.
Nu ska jag iaf se till att chipmärka mina, även fast de redan är tatuerade. Det får kosta vad det kosta vill. Inte för att de rymmer, men tänk OM...
//Lipica - stelfrusen efter nästan två timmar ute i kylan med främmande hund