Ska ta det med psykologen på måndag och se vad hon kan hjälpa mig att få ordning på. Jag orkar inte riktigt slåss för något själv längre, speciellt inte när det slår ut hjärnan så jag knappt hittar mina ord i tal. Som jag förstått det har madrassfrågan redan tagits upp med ansvarig på vår avdelning (via en bra uska) och fått nej.
Förseningar har det varit på alla moment hela natten, trots att vi har en person som bara har sparven som patient (det är jättefå barn på avdelningen just nu, men lika stor personalstyrka som annars).
Nu har jag i alla fall åkt hem för att sova några timmar i en bra säng. Sambon tycker dock att jag överdriver och är gnällig, jag svarade att han gärna får ta över både smärta och sömnproblem innan han uttalar sig