Idag klappade min hjärna ihop totalt. Tidigare utbrändhet gör sig tydligt påmind. Kände mig nästintill trafikfarlig i bilen på vägen hem från stallet, eftersom hjärnan typ stänger av för fler intryck (nu var det inte ens nära att hända något, men det är en otäck känsla ändå när allt blir luddigt och hörseln typ försvinner, då vill jag inte köra alls).
Och jag vet inte hur jag ska påverka situationen, för vad jag än gör så kan jag inte ta bort sjukhus och dess personal ur mitt liv. Nu "måste" vi passa att hon får medicin och nytt dropp, för det glömdes bort tidigare. Det går liksom inte att slappna av när sånna fel görs. Det är spring inne på rummet hela tiden, så enda stället att vara ifred är i badrummet (så har det känts hela tiden, även om det stundtals inte varit lika mycket flängande). Och så de fruktansvärt obekväma sängarna på det, så det inte går att sova och sen blir väldiga smärtor i rygg och bäcken
Jag vill bara få komma hem och stanna där utan att gå utanför dörren på minst en vecka, och då för att jag själv vill det - inte för att någon tvingar mig.