Vad gör vi? Kids edition - del 4

[BusBarro]

Idag bestämde sig minsta sonen att 03.30 är en bra tid att vakna och sen somnade vi inte om.
Ett under att jag inte körde av vägen på väg till jobbet imorse.

Undrar lite när man någonsin ska få sova igen....

 

[Blyger]

Herregud nu började det med insamling till lärare. Alla uppmanades swisha 60 spänn och jag är obekväm och tycker det är mycket.

 

[julgrisen]

Herregud nu började det med insamling till lärare. Alla uppmanades swisha 60 spänn och jag är obekväm och tycker det är mycket.

Det där pratade vi om häromdagen på jobbet, är det inte konstigt att man förväntas ge lärare presenter två gånger om året? De får väl lön och julklapp från sin arbetsgivare? Och det är ändå ganska mycket pengar om man har flera barn. Jag jobbar på socialtjänsten och här får vi inte ta emot något alls pga regler kring mutor osv.
(Inte för att det är så många som vill ge oss presenter i och för sig men det händer ändå ).

 

[Midsommarblomster]

Så mycket konflikter just nu. Jag försöker tillämpa ett föräldraskap där jag enbart ber dem om något eller säger till ett par gånger, sen agerar jag. För att undvika tjat och frustration men också för att visa tydlighet. Om vi måste gå ut genom dörren snart så är det så. Om vi ska borta tänderna så ska vi det osv. Jag ger dem några chanser att smälta informationen och göra det dom ska, eller gå dit vi ska eller vad det nu kan vara. Sluta bråka. Men om det inte lyssnas så agerar jag genom att hämta dem fysiskt. Jag trodde det var en jättebra strategi. Men det har visat sig att det bara blir skrik och sprattel och ibland kan de nästan gripas av panik. Jag vill ju inte komma in med muskler och auktoritet när grunden till beteendet är att nåt uppenbarligen är svårt för dem. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Det blir tjat. Eller skrik och sprattel. Eller sätta sig på golvet och försöka förstå deras behov som ändå slutar med.. tjat eller skrik och sprattel. Dottern är en talang på att förhala och göra tvärtemot. Sonen beter sig som om han håller på att bli mördad bara man ska ta på honom overallen. Eller, alla klädesplagg för den delen. Ouff. Det är en sån cirkus hemma ibland.

 

[BusBarro]

Så mycket konflikter just nu. Jag försöker tillämpa ett föräldraskap där jag enbart ber dem om något eller säger till ett par gånger, sen agerar jag. För att undvika tjat och frustration men också för att visa tydlighet. Om vi måste gå ut genom dörren snart så är det så. Om vi ska borta tänderna så ska vi det osv. Jag ger dem några chanser att smälta informationen och göra det dom ska, eller gå dit vi ska eller vad det nu kan vara. Sluta bråka. Men om det inte lyssnas så agerar jag genom att hämta dem fysiskt. Jag trodde det var en jättebra strategi. Men det har visat sig att det bara blir skrik och sprattel och ibland kan de nästan gripas av panik. Jag vill ju inte komma in med muskler och auktoritet när grunden till beteendet är att nåt uppenbarligen är svårt för dem. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Det blir tjat. Eller skrik och sprattel. Eller sätta sig på golvet och försöka förstå deras behov som ändå slutar med.. tjat eller skrik och sprattel. Dottern är en talang på att förhala och göra tvärtemot. Sonen beter sig som om han håller på att bli mördad bara man ska ta på honom overallen. Eller, alla klädesplagg för den delen. Ouff. Det är en sån cirkus hemma ibland.

+1 på den!
3 åringen kan ha samma kläder i 4 dagar för att han vägrar ta av sig dem.

Men jag känner verkligen igen det där. Det är en kamp om allt från morgon till kväll.
Hur gamla är dina?

 

[Midsommarblomster]

+1 på den!
3 åringen kan ha samma kläder i 4 dagar för att han vägrar ta av sig dem.

Men jag känner verkligen igen det där. Det är en kamp om allt från morgon till kväll.
Hur gamla är dina?

Samma här. Bara tröjan och byxorna med geparderna på

Dottern fyller 3 i januari och sonen är dryga 1,5, han blir 2 i april. Dottern är ju verkligen precis i den åldern just nu så jag försöker ha det längsta tålamod jag bara kan. Sonen har fram tills nu varit ganska medgörlig men nu har det tvärvänt och han har åsikter om precis ALLT. Vill upp i famnen men samtidigt ner. Vill gå ner från matstolen men ändå sitta kvar. Vill inte klä på sig. Inte klä av sig. Inte borsta tänderna. Inte sova osv osv osv. Så står man där strax innan läggning efter en hel dag med ”NEJ!” och bara ”Kom nu så borstar vi tänderna och läser bok sen! Jaaaa vad kul!” och hör att rösten är så skör och falsk att till och med dottern kommer att genomskåda oss snart

 

[Krålus]

Det där pratade vi om häromdagen på jobbet, är det inte konstigt att man förväntas ge lärare presenter två gånger om året? De får väl lön och julklapp från sin arbetsgivare? Och det är ändå ganska mycket pengar om man har flera barn. Jag jobbar på socialtjänsten och här får vi inte ta emot något alls pga regler kring mutor osv.
(Inte för att det är så många som vill ge oss presenter i och för sig men det händer ändå ).

Håller med. Dessutom har det flera gånger inte alla blivit inbjuden i insamlingen i dotterns klasser hon gått i.

 

[zassoo]

Så mycket konflikter just nu. Jag försöker tillämpa ett föräldraskap där jag enbart ber dem om något eller säger till ett par gånger, sen agerar jag. För att undvika tjat och frustration men också för att visa tydlighet. Om vi måste gå ut genom dörren snart så är det så. Om vi ska borta tänderna så ska vi det osv. Jag ger dem några chanser att smälta informationen och göra det dom ska, eller gå dit vi ska eller vad det nu kan vara. Sluta bråka. Men om det inte lyssnas så agerar jag genom att hämta dem fysiskt. Jag trodde det var en jättebra strategi. Men det har visat sig att det bara blir skrik och sprattel och ibland kan de nästan gripas av panik. Jag vill ju inte komma in med muskler och auktoritet när grunden till beteendet är att nåt uppenbarligen är svårt för dem. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Det blir tjat. Eller skrik och sprattel. Eller sätta sig på golvet och försöka förstå deras behov som ändå slutar med.. tjat eller skrik och sprattel. Dottern är en talang på att förhala och göra tvärtemot. Sonen beter sig som om han håller på att bli mördad bara man ska ta på honom overallen. Eller, alla klädesplagg för den delen. Ouff. Det är en sån cirkus hemma ibland.

Känner igen mig. Jag har lite olika strategier och försöker känna av vilken som passar bäst för stunden. Det lyckas ibland och ibland inte Igår till exempel, hämtning ganska sent och 3-var jättetrött. Vi hade precis gått genom korridoren för att hämta hans grejer och sen ville han gå en gång till, jag sa nej och då var katastrofen (ur hans synvinkel) ett faktum. Jag försökte så som du beskriver ovan, men insåg att det kommer bara bli en brottningsmatch. Det som till sist funkade var att sätta mig på huk, börja prata om något annat och till slut blev det en lång kram som han verkade behöva. Sen frågade han om teven och då kom vi på rätt köl igen och det var inga problem.

Men det är verkligen svårt, speciellt om man själv är trött och stressad och inte har mental kapacitet att komma på en bra strategi för dagen. Just eftersom exakt samma sak aldrig funkar alla gånger…

 

[Blyger]

Det där pratade vi om häromdagen på jobbet, är det inte konstigt att man förväntas ge lärare presenter två gånger om året? De får väl lön och julklapp från sin arbetsgivare? Och det är ändå ganska mycket pengar om man har flera barn. Jag jobbar på socialtjänsten och här får vi inte ta emot något alls pga regler kring mutor osv.
(Inte för att det är så många som vill ge oss presenter i och för sig men det händer ändå ).

Ja det är jättekonstigt.. vi får ingen julklapp från arbetsgivaren men borde inte spela någon roll.
Tycker typ en 20:- är rimligt, det är den summan vi brukar ge till presenter på jobbet.

 

[Dorinda]

Herregud nu började det med insamling till lärare. Alla uppmanades swisha 60 spänn och jag är obekväm och tycker det är mycket.

Jag tycker 60kr känns rimligt, för mig. Oftast är det ju många lärare som ska dela. Min går bara på förskolan ännu så då är de 6 pedagoger på hela förskolan. Så jag är bara så tacksam för att jag inte förväntas rodda något alls själv.

Däremot tycker inte jag man ska swisha om man inte vill! Och dessutom måste det vara helt ok att swisha 20kr istället.

 

[Imogen]

Jag tycker 60kr känns rimligt, för mig. Oftast är det ju många lärare som ska dela. Min går bara på förskolan ännu så då är de 6 pedagoger på hela förskolan. Så jag är bara så tacksam för att jag inte förväntas rodda något alls själv.

Däremot tycker inte jag man ska swisha om man inte vill! Och dessutom måste det vara helt ok att swisha 20kr istället.

Precis jag håller med. Vi har aldrig haft en bestämt summa utan alla får swisha valfritt belopp, men det brukar (jag var med och fixade på förskolan ett par år) vara ungefär 50:- per barn i genomsnitt. Men givetvis är det helt frivilligt och givetvis ges presenterna från alla föräldrar och barn oavsett ifall någon glömt eller inte haft möjlighet att swisha.

 

[rosapantern]

Ibland undrar man hur man orkar sig igenom småbarnsåren.

Morgonen började med bråk mellan alla barn, efter frukost vill två gå ut. Hjälper dom med alla kläder, samtidigt i hallen ligger 4-åring och gråter för att strumporna är både för stora och för små när jag lyckats lösa strumpkrisen någorlunda ser jag i fönstret att barnen ute har börjat fixa med ankorna, dvs startat vattenslangen för att fylla deras bad.
Så en fortfarande arg unge, och två dyngsura frusna barn redo för att åka till förskolan 8 minus ute och frusen bil.

Efter hämtning dags för simskola, under tiden ena barnet simmar lyckas 2-åringen fastna med huvudet i ugnen på ett leksakskök=skrikfest samtidigt som jag skulle hämta barnet som simmat klart och nästa barn skulle byta om.

Bråk hela vägen hem, alla grät hela vägen in i huset och jag var världens dummaste mamma som parkerade bilen på fel ställe när vi kom hem.

Nu ligger jag och försöker hitta motivation för att orka göra om detta imorgon och resten av livet vad det känns som, och funderar starkt på att tacka ja till att jobba extra i helgen.

 

[Imogen]

Samma här. Bara tröjan och byxorna med geparderna på

Haha The Striped cat? Här är det tigrarna som helst aldrig ska tvättas

 

[Blyger]

Grannbarnet kom tidigt i morse så nu har jag fixat frukost för två. Bebis och pappan tog lite sovmorgon. Om en stund är det dags att gå till skolbussen.

 

[Bexzor]

Har semester i två dagar för att jag hade rätt många dagar kvar och får 35 nya i januari. Så dessa dagar kommer gå ut på att barnen får leka med kompisar i eftermiddag, göra i ordning tårta och fira ett av barnen samt dekorera julgranen för om två helger firar vi jul

 

[Bexzor]

Ibland undrar man hur man orkar sig igenom småbarnsåren.

Morgonen började med bråk mellan alla barn, efter frukost vill två gå ut. Hjälper dom med alla kläder, samtidigt i hallen ligger 4-åring och gråter för att strumporna är både för stora och för små när jag lyckats lösa strumpkrisen någorlunda ser jag i fönstret att barnen ute har börjat fixa med ankorna, dvs startat vattenslangen för att fylla deras bad.
Så en fortfarande arg unge, och två dyngsura frusna barn redo för att åka till förskolan 8 minus ute och frusen bil.

Efter hämtning dags för simskola, under tiden ena barnet simmar lyckas 2-åringen fastna med huvudet i ugnen på ett leksakskök=skrikfest samtidigt som jag skulle hämta barnet som simmat klart och nästa barn skulle byta om.

Bråk hela vägen hem, alla grät hela vägen in i huset och jag var världens dummaste mamma som parkerade bilen på fel ställe när vi kom hem.

Nu ligger jag och försöker hitta motivation för att orka göra om detta imorgon och resten av livet vad det känns som, och funderar starkt på att tacka ja till att jobba extra i helgen.

Så hög igenkänningsfaktor och jag känner med dig helt. Jag brukar skämtsamt säga på jobbet att det är som att valla får på morgonen för det gäller att alla går åt samma håll för att det ska fungera.

 

[FeatherCloud]

Hu ja @rosapantern det är så otacksamt att vara förälder mellan varven så jag vet inte heller hur man orkar. Det är nog evolutionärt tursamt att anknytningen oftast är stark och de sociala normerna inte låter föräldrar överge sina barn hursomhelst för ibland är man ju inte direkt sugen på en ny dag
Hoppas idag blir en bättre dag!

 

[FeatherCloud]

Jag ska hämta barnen i eftermiddag för en natt hos mig, hade fått detta sms från barnens pappa när jag vaknade:

*Lilla Es* inledning på dagen: Är det mammadag idag? Jag gillar min mamma. Våran mamma heter *xxx*. Det finns två mammor som heter *xxx*, Ys och min. Min storebror heter *E* och min pappa heter *NN*, du är min pappa.

Smarta, babblig treåringar alltså

 

[Bexzor]

Endast yngsta barnet hemma (äldsta går som han vill och räknas inte för han är vuxen ). Så jag har redan hunnit leka med dottern, plockat disk, smält ihop dumle och grädde till dumlefluff, serverat frukost och fruktstund, börjat vika tvätt och sitter just nu och ser på julsånger på tvn med dottern. Om en liten stund ska jag laga lunch och sen åka för att hämta sönerna på skolan.

 

[julgrisen]

Så mycket konflikter just nu. Jag försöker tillämpa ett föräldraskap där jag enbart ber dem om något eller säger till ett par gånger, sen agerar jag. För att undvika tjat och frustration men också för att visa tydlighet. Om vi måste gå ut genom dörren snart så är det så. Om vi ska borta tänderna så ska vi det osv. Jag ger dem några chanser att smälta informationen och göra det dom ska, eller gå dit vi ska eller vad det nu kan vara. Sluta bråka. Men om det inte lyssnas så agerar jag genom att hämta dem fysiskt. Jag trodde det var en jättebra strategi. Men det har visat sig att det bara blir skrik och sprattel och ibland kan de nästan gripas av panik. Jag vill ju inte komma in med muskler och auktoritet när grunden till beteendet är att nåt uppenbarligen är svårt för dem. Så nu vet jag inte hur jag ska göra. Det blir tjat. Eller skrik och sprattel. Eller sätta sig på golvet och försöka förstå deras behov som ändå slutar med.. tjat eller skrik och sprattel. Dottern är en talang på att förhala och göra tvärtemot. Sonen beter sig som om han håller på att bli mördad bara man ska ta på honom overallen. Eller, alla klädesplagg för den delen. Ouff. Det är en sån cirkus hemma ibland.

Jag läste nånstans att barn i 3-4-års åldern liksom måste ha ett visst antal utbrott per dag så undanröjer man ett kommer det ett annat ändå, det tänker jag ofta på i dessa dagar , tycker det är tröstande.

Jag kan också rekommendera boken De kallar det trots av Malin Bergström och Clara Linnros, jag började läsa den för ett år sen men har tyvärr inte kommit så långt pga livet men det jag har läst har varit trösterikt och även med bra tips!