Ett par grannbarn i ungefär samma ålder kommer också, det ska bli jättekul! 
Små och obetydliga saker för mig men sånt jag brukar bli irriterad på annars. Det är kanske mamman som ska sluta bråka och inte barnen...
Den varianten kör jag på i regel. Försöker ställa in hjärnan på att alltid ha en positiv approach till allt och tar inte en strid där det inte är absolut nödvändigt. Dvs såna exempel du nämner brukar jag bara bemöta med ett ”okej, då gör vi så” och försöka skippa de där mentala suckarna. Alla blir nöjda och glada och saker går generellt både snabbare och enklare.En morgon och lämning helt utan arg mamma, arga barn eller tjat. Ljuvligt och mycket unikt!
Vi gick upp tio minuter tidigare idag plus att jag tog absolut noll strider med treåringen, dvs jag lät henne byta bestick när det var fel färg, ångra sig på vilka strumpor hon skulle ha etc
Jag gör samma
En morgon och lämning helt utan arg mamma, arga barn eller tjat. Ljuvligt och mycket unikt!
Vi gick upp tio minuter tidigare idag plus att jag tog absolut noll strider med treåringen, dvs jag lät henne byta bestick när det var fel färg, ångra sig på vilka strumpor hon skulle ha etc
Ja, jag brukar alltid erbjuda val för barnen, typ "dessa eller dessa strumporna", "den eller den tjocktröjan", "göra det eller det först". Det funkade och funkar toppen med storebror. Dottern är dock sån att hon nu nästan alltid säger tvärtom vad hon menar, och/eller ångrar sig och väljer om 3-4 gånger alternativt blir arg och vägrar välja. Det är i dom lägena jag blir irriterad och bestämmer själv.
Idag slapp vi iaf det.Ja, jag brukar alltid erbjuda val för barnen, typ "dessa eller dessa strumporna", "den eller den tjocktröjan", "göra det eller det först". Det funkade och funkar toppen med storebror. Dottern är dock sån att hon nu nästan alltid säger tvärtom vad hon menar, och/eller ångrar sig och väljer om 3-4 gånger alternativt blir arg och vägrar välja. Det är i dom lägena jag blir irriterad och bestämmer själv.
Samma för mig, men jag känner igen mig i att jag ibland hamnar där som @FeatherCloud beskriver. För min del tror jag det beror på att mina föräldrar nog bemötte mig med en del suck och stön och det är fascinerande hur sånt omedvetet går igen.
Ja, det är nog en del av problemet här också
Jag är iofs överlag en person med känslorna på utsidan och gillar dessutom effektivitet... Det är orimligt svårt att hålla inne det när barnen är omständliga och dessutom kanske arga. Man vet ju att man ska välja sina strider men det är lättare sagt än gjort...Mm, speciellt om man själv är lite stressad eller i obalans. 2-3-åringar har ju också en tendens att utöva en mild form av gaslighting så att man till slut undrar om man är knäppJa, det är nog en del av problemet här också
”Men du sa ju att du ville ha mjölk??!” ”NEEEJ INTE MJÖLK JAG VILL HA VATTEEEEEEN!!!”Ja, och ofta har man ju också en tid att passa till jobbet till exempel och då är det inte alltid möjligt att byta strumpor tjugo gångerJa, jag brukar alltid erbjuda val för barnen, typ "dessa eller dessa strumporna", "den eller den tjocktröjan", "göra det eller det först". Det funkade och funkar toppen med storebror. Dottern är dock sån att hon nu nästan alltid säger tvärtom vad hon menar, och/eller ångrar sig och väljer om 3-4 gånger alternativt blir arg och vägrar välja. Det är i dom lägena jag blir irriterad och bestämmer själv.
. Det är nog mest det som gör att jag tyvärr ofta hamnar i att säga nej för snabbt jag med, annars är det ju väldigt mycket bättre för alla när man kan vara lite mer tillåtande med saker som egentligen inte spelar någon roll.Fullt förståeligt.Jag har legat i soffan och tittat på störtlopp ett tag och reste mig nyss upp för att inse att vardagsrummet är ett totalt kaos av leksaker. Utbrister ”oj vilket kaos”. Barnet tittar lugnt på mig och säger ”jag vet, förlåt men det är hästshow här så det måste vara så.”
