Idag är jag så stolt över min lilla häst!
Hon har ju varit väldigt spänd vad det gäller bommar. Hoppa är kul, men hon hetsar upp sig väldigt för traditionella hinder och bommar som ligger på marken är potentiellt livsfarliga. Jag kom fram till att jag ville ge henne trygghet så att hon inte behöver bli så nervig kring dem, och även ha möjlighet att jobba med typ cavalettis för att kunna bygga därifrån.
Vi hade börjat göra lite grund när jag skadade mig förra året, men efter skadan var jag inte i skick mentalt att vara hennes trygghet ett tag. Så det blev nu till sommaren som jag började projektet. Fokus har varit enkelt: att jobba med bommar på ett sätt som gör att hon alltid får känna att hon lyckas. Tidsplanen "det får ta den tiden det tar".
Nu har vi någon gång i veckan haft bommar på marken hemma. Tränat korta pass för att alltid låta henne sluta innan hjärnan är full. Från att helst vilja frysa fast, gå runt bommarna eller möjligtvis springa snabbt över (eller hoppa) så kan vi nu skritta på långa tyglar över enstaka bommar med några meter emellan. Husse kan flytta runt bommarna och de blir inte läskigare att gå över för den sakens skull (innan var det fruktansvärt läskigt när bommarna flyttade sig).
Idag kunde jag be henne att gå fram och göra halt över en bom när jag satt upp. Och så tog vi oss över två bommar på skrittavstånd från varandra. Lugnt och sansat, med en häst som tänkte på var hon satte fötterna men inte spände sig utan bara var nyfiken på vad matte skulle be om härnäst.
Det må vara en liten sak i den stora världen, men jag är glad!
