Idag har jag tränat på att backa bilen under press.
Jag skulle hämta en massa presentkorgar till prisutdelningen och tjejen som äger butiken ringde mig igår och sa att jag skulle åka in på gågatan för att underlätta. Så jag kör glatt in för det ska gå att åka rakt igenom. Bara för att inse när jag hade tråcklat mig förbi uteserveringar, blomkrukor och gatupratare att de håller på och gräver upp gatan framåt.
Så när alla korgar var det bara att sakta och säkert försöka backa sig förbi allt plus en gäng människor som inte verkar ha någon självbevarelsedrift överhuvudtaget. Om man ser att en bil backar, varför kliva ut med rullatorn bakom den? Eller försöka tränga sig mellan bilen och uteservering på elrullstolen? Jisses vad pulsen var hög innan jag tog mig ut på bilvägen igen.
Sen fick jag skratta åt mig själv, jag hade lämnat Ville hemma eftersom bilen var knökfull, efter att ha parkerat vid skjutbanan jobbar jag på ett par timmar, tittar ut på vad jag tror är min bil och funderar på varför bakluckan är öppen och varför Ville skäller. Kliver fram och tittar in på en helt okänd hund i fel sorts bur. Det hann gå många märkliga tankar innan jag inser att min bil står bakom den exakt likadana bilen jag står och stirrar in i.