Ingen John Blund än, oj vad jag inte är förvånad. Däremot massa jobbiga tankar. Jag villhöver skriva av mig men gör det vitt så blir det lätt att scrolla förbi och inte läsa.
Först och främst: TRIGGERVARNING! Sedan: olämpligt för de som inte är vuxna, eller de som allmänt är känsliga för sex och sånt. Och känner nån mig så önskar jag att ni inte läser men jag kan inte bestämma nåt.
Okej är det nån som ändå tänker läsa så har ni blivit varnade nu.
Jag kan inte få bort tankar, minnesbilder och känslor som kretsar kring min enda "IRL-vän". Som är en värdelös vän på många sätt och samtidigt den enda vän jag har. Vilket gör följande jobbigheter fullt möjliga.
Jag och den här vännen festade ganska mycket och ofta. Jag brukade sova hos honom. Han brukade runka innan han somnade, jag ignorerade honom. En natt började han ta på mig. Jag flyttade mig först men orkade sen inte bry mig, full och trött. Det hela utvecklades till att vi brukade ha fyllesex. Eller att han brukade ha det, jag var tämligen passiv till det hela.
Spola fram lite, min vän fick reda på att jag sålt sex bland annat som självskadebeteende. Det tyckte väl han var spännande så han undrade hur mycket jag skulle ta för att göra X eller Y. Där borde jag självklart ha sagt att han var ett äckel och nejtack, men nä, det gjorde jag inte. Så vi började göra både X och Y och annat han kände för. Hela tiden medans han samtidigt fortfarande var en bra vän, den enda jag kunnat prata med, den enda som inte idiotförklarat mig eller ifrågasatt min hjärna. Och fast jag vid flera tillfällen sagt att jag inte mår bra av det, att det inte blir bra i längden.
Sen kom jag till en punkt i livet när jag kände att det var dags att börja ta hand om mig själv. Slutade med sånt där och i samband med det blev det liksom enklast att även försöka minska på kontakten med, och framförallt att träffa, min vän. Och där är jag fortfarande, dvs utan vän men med äckeltankar och äckelkänslor som växer sig starkare och starkare för varje dag och ju mer jag tänker på det. Och jag KAN INTE sluta tänka på detNu är ju inte min vän den enda som ser/sett på mig på det här sättet, och jag undrar mest, HUR ska jag kunna känna annat än äckel för den här kroppen, efter vad den har gjort och vad den väcker hos somliga killar/män? Det går inte att INTE bli äcklad av det.
End of rant, nu ska jag fortsätta försöka få tag på John Blund.
Men fy vilket jävla as till "vän"! Jag förstår absolut att du förknippar kroppen med äckelkänslor efter att ha blivit utsatt för sånt. Inte för att du på något sätt ÄR äcklig givetvis! Men för att det är en vanlig reaktion.
Har du kunnat prata med vården om det här?
Jag tänker att oavsett om man har någon neuro-diagnos eller ej(har för mig du nämnt det) så är det väl självklart att sånt här kan behöva bearbetas!
Att ha en ADD, eller som i mitt fall ADHD kombinerad typ, kan ju obehandlat leda till självskadebeteende, ätstörningar etc för att kontrollera sitt inre kaos. Om man nu har en sådan diagnos kan man ju vara ännu mer i behov av hjälp när man utsätts för traumatiska händelser iom att man kanske redan är lite ur balans i grunden liksom.
Hoppas du kan få hjälp och komma ur de här tankarna och känslorna!
Kallt ute, bara 10 grader
) at it lite (mycket
