Men fy fan på ren svenska! Sätta eld på tjejers hår?! Vad arg jag hade blivit!!Håller med. Har enorm respekt för lärare.
Jag skäms supermycket nu i efterhand när jag inser vad min klass gjorde med våra lärare. Årskurs 3-6 gick jag i en så stökig klass att jag en gång hörde någon form av skolinspektör? Säga att vi var "värsta problemklassen i stockholm, kanske i landet". Då tänkte jag att hen överdrev.
Sen inser jag:
I 3an hade vi 5! olika lärare. De försvann för att de blev utbrända.
I 4an hade vi 7! olika lärare, de sista två hade en "stödlärare" med sig, så två lärare till 27 barn, ändå blev de utbrända.
I 5an hade vi 4! lärare. Varav den sista läraren hade med sig en "stödlärare" som faktiskt kunde lugna oss. Vi blev även av med killen som gillade att sätta eld på saker (inklusive tjejers hår) någonstans vid jul. Den killen var det definitivt något fel på, hans raseriutbrott var inte att leka med. Han hade ingen empati alls utan var mest ute efter att skada folk så mycket som möjligt.
I 6an hade vi bara 2 lärare. Den första blev utbränd, sedan tog de tillbaka "stödläraren" som hade funkat tidigare och tillsammans med en blond jävlarannamma lärare blev de ett dream team. Den blonda läraren introducerade sig i princip med "Hej, jag är er nya lärare. Jag tolererar NOLL skit. Jag har blivit sparkad av en häst och fick frakturer i både ryggraden och nacken, min skalle spräcktes. Jag är inte rädd för någon av er. Ni sitter i en usel sits för ni har bara kunskap upp till möjligen 4an, ni kommer att få djurjävla svårt i högstadiet om vi inte fixar det. Vi ska nu läsa ikapp 2 års studier. Det här är er chans" och följde sedan upp det med råge. Den läraren och "stödläraren" räddade mig där. Annars hade jag haft det superkämpigt.
Jag var snäll och foglig, så jag orsakade 0 problem. Men ändå skäms jag. Det är 18 lärare på 4 år. Barn kan vara vidriga.
Eloge till alla lärare som orkar
Min klass i 4-6 åt samma håll. Tror vi hade 20 musiklärare. Ingen pallade med oss... klassen fick en lärare att börja gråta och gå till rektorn. Det var noll respekt i den klassen och ingen ville ha med oss att göra... vi hade en lärare, på hans lektioner fungerade allt. Han behövde bara titta på en elev så skärpte den sig.
Men så fort det var någon annan så gick det, milt sagt, åt helvete.
Jag var nog ingen drömelev, blev frustrerad och kastade matteboken i golvet en gång när jag inte fick skriva talen som jag ville (lodrätt efter varandra i stället för vågrätt). Kastade engelskaboken i bordet när jag blev kallas för nationella prov istället för läxförhör. Men det var nog de två enda "mindre" utbrotten jag hade, annars var jag precis som dig, snäll och ställde inte till med problem.
Min bror går i 6an nu och jag märker ju att jag saknar kunskap om vissa saker han lär sig. Saker gick inte in, det var för stökigt i klassrummet och lärarna fick fokusera på att lugna elever istället för att undervisa :/
Edit: klasslärare hade vi ett antal. I högstadiet med, men där var det en annan skola med annat sätt att arbeta. Efter ett tag bytte dock en elev skola och klassen blev en drömklass! Det är helt sjukt hur mycket en endaste människa kan förstöra för sååå många andra!